Nitton frågor till barnen

På Facebook cirkulerar nitton frågor att ställa till sina barn så jag testade det på mina för att se hur de resonerade. Vilka små klokungar alltså - om än vissa svar är helt uppåt väggarna. Att mitt favoritställe skulle vara Frasses är INTE sant.

1. Vad brukar mamma alltid säga till dig?
Vilma: Att jag inte ska klättra på skötbordet för då kan det välta.
Arvid: Att det är mat.

2. Vad gör mamma glad?
Vilma: När jag skrattar blir du glad, mamma.
Arvid: När man säger förlåt om man har varit dum.

3. Vad gör mamma ledsen?
Vilma: När jag säger dumma mamma blir du ledsen, men om jag säger att du är snäll blir du glad igen.
Arvid: Om någon säger dumma saker.

4. Hur får mamma dig att skratta?
Vilma: När hon gör så här (kastar sig bakåt i soffan så att benen pekar rakt upp i taket).
Arvid: När du kittlas.

5. Hur var mamma som barn?
Vilma: Du hoppade som en groda (demonstrerar).
Arvid: Liten!

6. Hur gammal är mamma?
Vilma: 3 år. Jag är 2 år.
Arvid: 33 år.

7. Hur lång är mamma?
Vilma: Ända upp till toppen av huvudet.
Arvid: Hmm, 6 cm.

8. Vad tycker mamma om att göra?
Vilma: Tända lamporna i fönstret, hoppa och busa.
Arvid: Laga mat och vara med Vilma och mig och leka.

9. Vad är mamma bra på?
Vilma: Om något barn är ledset och har ramlat lyfter du upp och tröstar.
Arvid: Du är bra på att lyfta ett barn i taget, att le och att pyssla.

10. Vad är mamma inte så bra på?
Vilma: När du försöker gömma dig så följer jag efter och hittar dig.
Arvid: Att lyfta två barn samtidigt. Det kan bara pappa.

11. Vad jobbar mamma med?
Vilma: Med mig!
Arvid: Är du polis?

12. Vad är mammas favoritmat?
Vilma: Köttfärssås.
Arvid: Broccolisoppa.

13. Varför är du stolt över mamma?
Vilma: (skrattar)
Arvid: För att du är bautabautafin.

14. Om mamma var en seriefigur, vem skulle hon vara?
Vilma: En gumma som är sjuk och som hostar mycket.
Arvid: Vad är en seriefigur?

15. Vad gör du och mamma tillsammans?
Vilma: Läser böcker, åker på små resor och träffar kompisar, busar.
Arvid: Vi leker mamma, pappa, barn. Du är mamma och jag är barn.

16. Vad är likt mellan dig och mamma?
Vilma: Jag är en flicka och du är en flicka.
Arvid: Likadan näsa. Och vi har båda en mun.

17. Vad är olika mellan dig och mamma?
Vilma: Jag är liten, du är stor.
Arvid: Jag har ljust hår och du har mörkt. Jag har blå ögon och du har bruna.

18. Hur vet du att mamma älskar dig?
Vilma: Jag älskar dig, mamma!
Arvid: För att du alltid säger att jag är bra och fin.

19. Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att gå / åka till?
Vilma: Till Norrland med mig. Till Cajsa och mormor och morfar.
Arvid: Till Frasses.

Bron I och II

För några veckor sedan började vi titta på Bron sisådär hundra år efter alla andra. Jag har inte sett ett enda avsnitt innan, men nu har vi plöjt igenom säsong 1 och tar sista avsnittet av säsong 2 ikväll. Ganska mysigt att kura under filten efter att barnen har somnat och försöka klura ut vem mördaren är. Första säsongen löste jag allting ganska tidigt, men tvåan har varit lite snårigare. Och jag har fortfarande inte riktigt förlikat mig med Saga Noréns karaktärsdrag.

Paketkalendergran

Nu är den klar! Och det är återbruk så det bara skriker om det. Brädorna är gammalt spillvirke, spikarna hade vi redan hemma, träet är målat med te, äppelcidervinäger och stålull (så häftigt att det faktiskt funkade!) och på baksidan har jag satt fast lite filt för att inte träet ska göra tapeten ful. Så totalt har den kostat ungefär noll kronor att göra och jag är så nöjd!


Tanken är att den ska hänga uppe året runt - med en enkel ljusslinga när det inte är jul - och i december ska den få extraknäcka som paketkalendergran. Än så länge har jag inte kommit så långt med det, men tanken är att det ska bli en blandning av små grejer - typ pixibok, tandkrämstub, leklera, klistermärken och annat - och lappar med saker som vi ska göra. Det kan vara allt ifrån att baka pepparkakor, åka och bada eller spela sällskapsspel till att klä granen, pyssla med sax och lim eller rita en teckning och göra någon glad. Jag tror att det blir en bra mix och inte bara en massa småkrafs som ska köpas enbart för att fylla alla 24 dagarna.

Björnen sover (snart)

Det här är lätt den finaste björnen-som-snart-ska-sova-under-granriset-hela-vintern-teckning som jag har sett. Konstnär: Vilma, 2,5 år.

Fåröberget

Efter frukosten i lördags packade vi en liten fikaryggsäck och åkte till Fårön för att bestiga Fåröberget. Eller ja, det var mer som en kulle, men det var roligt i alla fall. Trots att det regnade lite grann och att temperaturen låg runt nollan.


Arvid visade kojan som de har byggt till Mulle. De brukar nämligen vara i den här skogen en gång i veckan med dagis och upptäcka, leka och lära så han kände sig väldigt hemma.



Det var en kilometer att gå till toppen där vi fikade och lika långt tillbaka - och det kan vara långt för små ben. När vi väl var hemma igen bad Arvid om att få gå och sova. Han var helt slut efter skogsutflykten, men den lilla gumman tuffade på som vanligt hela dagen. Helt obrydd.

Jag älskar "mitt" rum!

Jag har ju helt och hållet glömt bort att visa er hur rummet blev som jag gjorde om! Det var ju ganska slitet, murrigt och fult tidigare och inte direkt ett rum som man ville vara i, så jag bytte dörrfoder, spacklade igen alla fula hål som var överallt på väggarna, målade på tapeten (först med grundfärg och sedan med väggfärg), fixade lite nya möbler och inredningsdetaljer, sydde en ny gardin och...


... HOPPLA! Så här ser vårat pysselrum/syrum/arbetsrum ut nu. Lite skillnad, va?


Så här i efterhand var det helt klart värt varenda slitsam timme som jag la ner på det - och det blev ganska många - för jag är SÅ nöjd! Nu ska jag bara skruva fast hyllplanen i konsolerna och sedan är det dags att börja organisera och göra fint. Pyssel, räkningar, piprensare, teckningar, sytillbehör, tyger, gem, träkulor - allt ska sorteras och få en plats. När man får lust att tillverka något ska man inte behöva leta efter saker så länge att skaparglädjen och kreativiteten hinner försvinna.


Detaljerna är en blandning av loppisfynd och sådant som jag har gjort själv. Behöver jag ens säga att det här är mitt nya favoritrum?

Suck!

I mer än två timmar har jag letat efter ett Bamsepussel som Vilma ska få i julklapp. Trots att jag alltid lägger presenter till barnen på ett särskilt ställe så låg det ju självklart inte där. Jag har vänt upp och ner på halva huset, balanserat på stolar och försökt leta ovanpå garderoberna, under sängar och till och med tittat på samma ställen flera gånger för det MÅSTE ju ligga någonstans. Till slut blev jag arg och ringde J och tänkte att kanske han hade flyttat på det. "Ja, men den påsen såg jag nere i källaren häromdagen. Jag vet inte varför du har lagt den där." Suck! Hjärnan lever visst sitt eget liv ibland.

Var det bättre förr?

När jag var 22 och sökte till journalistutbildningen hade jag verkligen noll koll. Jag hade inte kollat upp hur arbetsmarknaden såg ut, vilka olika inriktningar som fanns inom yrket och jag visste inte ens var Piteå låg. Hallå, hur kan man ens tacka ja till en utbildningsplats utan att veta något om staden man ska flytta till?! Men nu, när jag ska byta bana elva år senare, slukar jag framtidsprognoser, artiklar, utbildningskataloger, pratar med studievägledare, hälsar på potentiella arbetsgivare och tänker så mycket att det nästan ryker ur öronen. Varför? Visst, nu har jag en begränsad påse med CSN-pengar och kan inte plugga något annat än det jag väljer nu - så var det inte när jag valde att bli journalist. Det känns så viktigt att det blir rätt nu. Och bra för hela familjen. För elva år sedan kunde jag tänka mig att flytta dit jobben fanns - nu är läget annorlunda. Men jag kan ändå inte låta bli att undra hur jag, som gillar struktur och planering, inte var särskilt brydd eller oroad över framtiden. Det fick liksom lösa sig eftersom jobbet verkade så roligt. Har det med åldern att göra? Eller var det viktigare att få ha sitt "drömjobb" än att ha en säker och stadig inkomst?

Efter många turer, funderingar fram och tillbaka och en hel del research har jag i alla fall landat i två alternativ som känns bra - och trygga. Båda utbildningarna går på distans och jag kommer att vara hemma mycket och få tid med barnen, chanserna till jobb (i närområdet) efter avslutad utbildning är god och det värsta som kan hända är att jag behöver pendla sex mil till jobbet, yrkena känns intressanta och roliga och jag kan se mig själv arbeta med båda.
Så... 2020 är jag antingen färdigutbildad röntgensjuksköterska eller studie- och yrkesvägledare. Om inte livet vill något annat.

Ensam med kidsen

J är på oktoberfest med jobbet - pistolskytte och god mat på lokal - och jag och barnen har precis ätit tacos (med påsklämmor så att inte allting ramlar ut från tortillabrödet, mycket viktigt) och plockat undan i köket. Om en stund är det läggdags och efter det ska jag äntligen få läsa några sidor i min bok Fjärilspojken. Jag tänker mig en gosig filt och lite neverstop i en skål. En helt perfekt kväll.

En andra chans

Och jag som trodde att min dator sjöng på sista versen. Det gör den kanske också i och för sig med sina sju år på nacken, men efter att den dataansvariga i huset (vilken tur att man har en sådan i familjen) hade tittat på den, rensat lite och installerat en ny webbläsare är den som ny. Den är inte alls lika seg längre - man kan scrolla utan att bilden hänger sig, bokstäverna laggar inte när man skriver fort och jag kan titta på klipp på datorn med både ljud och bild (tidigare har det ofta blivit en stillbild bara). Kanske den kan sluta starta om sig själv i panik när man har fler än två program öppna samtidigt också? I så fall tror jag att vi håller fast vid varandra ett tag till. Tydligen ska den få ett nytt RAM-minne i julklapp också. Det gör säkert susen.

Check!

Jahopp. Då var ansökan inskickad. Bara att vänta till den 8 december på besked.

Skräckclowner

Alltså, kan någon förklara det här märkliga fenomenet med att folk klär ut sig till clowner och springer omkring på kvällarna och skrämmer folk? På vilket sätt är det roligt? Läste häromdagen att det har spridit sig som en löpeld från USA till Australien till England och nu till Sverige. Men de skrämmer inte bara skiten ur folk. I onsdags dödshotades en ung tjej i Mjölby av en "clown" som bar kniv och bad henne springa för livet och igår blev en kille i Varberg knivskuren i axeln av en person med gul regnjacka och clownmask. Vad är det för fel på folk egentligen?! För mig som lider av clownskräck efter att ha sett glimtar av filmen Det i alldeles för tidig ålder är det näst intill omöjligt att gå på cirkus. Och bara tanken på att det springer runt elaka clowner utomhus, som dessutom hotar folk, är både obehaglig och skräckinjagande. Jag förstår verkligen inte grejen.

Man tappar verkligen sugen...

... att hålla på och göra fint här hemma när man tappar en dörr på fingrarna när man försöker hänga upp den på gångjärnen. Fasen, vad de bultar! Och så platta de blev... Så nu avbryter jag för idag och åker och köper ett skrivbordsunderlägg och lite teaterbiljetter istället medan fingrarna förhoppningsvis återfår sin normala form.

15 år

Imorgon firar jag och J 15 år tillsammans. Femton! Jisses, vad tiden går. Självklart ska det firas lite grann - med lunch på stan, uppackning av en IKEA-leverans som kom häromdagen och så ska jag snickra färdigt en kalendergran till jul som jag har grejat med i evigheter. Fast min tanke är att den, med hjälp av lite stålull, vinäger och starkt te, ska fungera att ha framme året om. Vi får väl se hur den blir.

Man är allt bra godissugen...

... när man rotar igenom alla köksskåpen och blir överlycklig när man hittar en liten bit mandelmassa som är kvarglömd sedan i julas.

Femtioelfte förkylningen

Jag har precis hämtat hem en liten snoris från dagis. Jag vet inte vilken förkylning i ordningen det här är för henne, men jag själv har i stort sett snorat och kraxat sedan början av september och samma sak har hoppat runt bland övriga familjen flera gånger. Min energi har varit som bortblåst i fem, sex veckor och de gånger som jag har försökt träna har jag varit tvungen att avbryta på grund av att det helt enkelt har tagit stopp. Men de senaste dagarna känns det som att det har vänt och det är ju trevligt. Nu ska vi "mysa" som Vilma uttrycker det och sedan ska vi åka till frisören med storebror. Det blir spännande med två barn.

Nintendonostalgi

För några veckor sedan hittade jag våra gamla Nintendospel i en låda och tog ner några av dem för att testa. Snacka om nostalgi och den senaste veckan har jag klickat hem fyra nya spel på Tradera och övervägt att skruva upp både dosor och spelkonsol för att rengöra. Det är ju ändå typ 25 års damm och smuts som finns där inne. Så nu varvas bilspel och Piff och Puff med Super Mario och andra gamla godingar. Jätteroligt ju!

"Nappar vill jag ha"

För fem år sedan, på fars dag, fick vi äran att bli föräldrar till världens finaste Arvid. Det var en söndag när luften var härligt krispig och solen sken hela dagen. Även i år fyller han på fars dag. Det känns lite extra fint på något sätt och Arvid har bestämt att det blir pannkakstårta på den stora dagen. Igår gick den blivande femåringen runt bland lösgodiset på ICA och pekade omsorgsfullt på vilka bitar han ville ha i sina fiskdammspåsar till kalaset. Svampar och någon persikofärgad sak. Och nappar. "För det gillar min bästis Molly". Lilla älsklingen med det stora hjärtat.

Trädgårdsfix

Vi var förmodligen sist ut i grannskapet med att klippa häcken, men när vi väl satte fart gick det riktigt fort. J klippte och jag och barnen räfsade löv och kvistar.


Efter en kort mellanmålspaus med lite knäckebröd ute fortsatte vi med att samla ihop alla småäpplen som låg på tomten. Tur att man har två duktiga hjälpredor med sig! När barnen hade ledsnat gick de och gungade och provsatt skotern i garaget hos våran granne - som vi delar häck med åt ena hållet.


Han erbjöd sig att köra kvistarna till tippen imorgon så nu är allting klart och vi ser fram emot en välförtjänt kväll i soffan med varsin chokladkaka. God och hur enkel som helst att göra.

Fullspäckad helg

Snart tar vi helg och det börjar bli dags att inhandla fredagsgodispåsen och känna lugnet en stund för helgen är fullspäckad redan innan den har börjat. Imorgon ska vi klippa häcken och åka och slänga skräp och kvistar, jag ska plocka upp en sockerlåda som jag har fyndat, svänga förbi en loppis på vägen hem och så blir det ost- och skinkpaj på kvällen. På söndag ska vi leka med kompisen Tilda, tvätta och så har Arvid två önskningar som han har pratat om i flera dagar:
- att vi ska gå på promenad och titta på ett hus som brann häromveckan
- att vi ska spela lite Mario 3 på Nintendot så att han får titta på
Ja, det kanske vi ska hinna klämma in också innan barnen ska badas och läggas så att de är pigga inför en ny vecka.

Presentförberedelser

Jag gillar att vara ute i god tid innan jul (och födelsedagar). Tänk så mycket onödig stress man slipper! Så i ett hemligt skåp här hemma har jag gömt blivande presenter i flera månader. Till Arvid har jag köpt ett pysselset där man bygger och målar en raket, lite lego (såklart), ett spel som heter MixMax, en mekanohelikopter som jag tror att han kommer att älska, en pysselbok med klistermärken, en bok med lätta fakta om människokroppen och ännu mer lego i form av vägplattor så att han kan bygga en liten stad. Men vilka av dem som blir till födelsedagen och vilka som blir till jul har jag inte bestämt än. Vilma kommer att få ett Bamsepussel, ett tåg med gubbar till Briojärnvägen och ytterligare en Lilla Anna-bok till samlingen. Men än finns det ju tid att fylla på i skåpet.

Blivande femåringen planerar kalas

Vi har snart en femåring i huset (när hände det liksom?) och planeringen inför kalaset pågår för fullt. Men istället för att vända ut och in på mig själv och baka sju sorters kakor så tänkte jag välja en lite enklare väg i år. Typ korv med bröd, ett glasståg och kanske någon uppstyrd lek - men bara om det behövs. Ungarna kommer ju att vara lika nöjda ändå. Arvid vet precis vilka han vill bjuda och nästa steg blir att skriva inbjudningskort och åka och dela ut till kompisarna. Sedan kan jag bara sitta och rulla tummarna fram tills kalasdagen. Så skönt!