Packad och klar

Imorgon ska jag snabbdammsuga och fixa ett nytt batteri till armbandsklockan, men annars så är jag redo för Smålandssemestern. Väskan är packad, lägenheten är skinande ren och katterna är bostade. Tidigt, tidigt på torsdag morgon bär det av 110 mil söderut. Hem. Längtar så efter mamma, pappa och småsystrarna.

Innan Italienresan på måndag ska det hinnas med både grillning med hemmalagad potatissallad, en spännande roadtrip och middag hos mormor och morfar. Och när vi kommer hem igen vankas det barndop, sommarhäng i Linköping, släktträff, pizza med äkta kebab OCH sås, genomgång av x antal kartonger, flyttning och fika med finaste Mia. Det här med semester är nog inte så tokigt i alla fall.

Lägenhetsfunderingar

Har länge letat efter en lite billigare lägenhet, gärna lite större än den jag har nu, men samtidigt hyfsat nära stan. Nu har jag blivit erbjuden precis en sådan och plötsligt har jag svårt att bestämma mig. Märkligt. Visst, den ligger några hundra meter längre bort från stadskärnan, är lite mer skamfilad än min nuvarande lägenhet och har ett trapphus utan hiss. Men samtidigt har hyresvärden erbjudit sig att tapetsera om hela lägenheten, den är nästan 30 kvadrat större och 1500 kronor billigare i månaden än den jag har nu och har både stora ytor och förvaringsutrymmen. Varför är det så svårt att bestämma sig?

Jordgubbsmorgon

Tänk att de svenska bären kostar femtio (!) kronor litern. Sjukt. Men tillräckligt gott för att jag inte skulle kunna låta bli när jag rusade förbi lilltjejen med hundvalpsögon som stod och sålde utanför Coop. Vill du välja, pep hon med ljus röst och jag kom på mig själv med att kritiskt granska varenda jordgubbe.

Jag förvandlades till en sån där girig jävel som man själv hatade när man var i jordgubbsbranschen. Som synar bär efter bär i jakten på den rödaste och mest välfyllda litern. Usch. Det spelar ingen roll, tvingade jag till slut fram och när hon började packa ner en ask som absolut inte hörde till topp tre fick jag snällt hålla god min. Antar att alla är ganska lika ändå - med mögliga bär i botten.

Då är det bevisat...

... jag är världens största tönt. Har rödgråtna och svullna ögon efter kronprinsessbröllopet. Så vackert. Så berörande. Så mycket glädje. Så mycket folk. Dagens höjdpunkt var när brudparet skulle byta ringar. Daniels händer skakade samtidigt som han lite diskret försökte torka bort glädjetårarna. Victoria log och strök honom ömt över prinskinden. Jag storbölade. Så mycket kärlek.

Update: Daniels tal till sin nyblivna fru var ta mig fan det finaste jag någonsin har hört. Personligt, tårframkallande och rakt från hjärtat. Tio av tio toasts.

Mat- och sovklocka

Just nu lever jag mitt liv som Skalman. Jag äter, sover, äter igen, gäspar, somnar i soffan, vaknar med kurrande mage en stund senare och stoppar i mig något litet innan jag förflyttar mig till sängen. Men det gör ingenting. Livet är underbart på alla sätt. Och jag har dessutom SEMESTER! I fyra veckor! Tjohoo!

Eftersom det bär av söderut redan nästa vecka så är det mycket som ska hinnas med i helgen. Disk, tvätt, dammsugning, rensning av avlopp (som jag har ignorerat i flera månader), kloklippning på katterna och packning. Och så blir det säkert lite kungligt bröllop och några glädjetårar någonstans däremellan.

Tre dagar kvar...

... till den efterlängtade semestern och jag är sprudlande glad. Av flera anledningar. Åh, vad mycket roligt det finns att se fram emot just nu!

Update kl. 22.30: Jordbävning! I lilla Piteå! Kan den här dagen bli häftigare?

Orosmoln

Tänk att man lägger ner så mycket tid på att grubbla på saker som man faktiskt inte kan göra något åt. Man tänker så det knakar, vrider och vänder på fakta, funderar lite till och oroar sig så att det gör ont. Utan att kunna påverka det minsta. Hoppas att morgondagens viktiga möte bringar liiite klarhet i alla fall för jag är på god väg att bli galen. Och det vore ju synd när det snart är semester.

Jeansshopping

Om det är något jag hatar så är det att köpa jeans. Och det är enbart på grund av butikspersonalen som alltid får något lurt i blicken när man med bestämda steg går mot jeanshyllorna. De attackerar ljudlöst bakifrån, plockar snabbt fram arton olika modeller i varierande pris och föser sitt offer mot provhytten. Sedan häckar de utanför dörren, sliter upp den medan man har rumpan hängandes utanför byxlinningen och frågar ärtigt hur det går. Ja, vad tror du?!

Det äckligt hjälpsamma beteendet brukar oftast resultera i att man tomhänt tar till flykten när de för en sekund släpper dig med blicken när en annan kund marscherar in i butiken. Eller så blir man så mentalt stressad av all ofrivillig uppvaktning att man köper något som man egentligen inte är helt hundra på.

Men idag lurade jag dem allt. Tricket är att passa på när femton högljudda fjortisar har invaderat affären. Samtidigt som de anställda förgäves försöker hålla koll på alla fnittrande småtjejer så kan man obemärkt prova byxor och spegla sig i fred. Perfekt. Nu är jag två par skitsnygga jeans och en t-shirt rikare.

Då var det klart att...

... vi packar bilen och åker söderut den 24:e juni. Om elva dagar alltså. Wiii! Ska bli kul att få träffa alla där hemma igen. Var ju ett halvår sedan förra gången.

Husmanskost och bokfrosseri

Avslutar en lugn och skön helg med lite mumsig broccoligratäng med kassler och lite mysläsning under katthårsfilten. Har försökt vila upp mig så gott jag har kunnat inför den sista arbetsveckan innan semestern, men jag misstänker att energin bara kommer att räcka till måndageftermiddagen. Som vanligt.

Jerry, Jerry, Jerry!

Jag upphör aldrig att förundras över dessa märkliga amerikaner som känner ett stort behov av att berätta om sin otrohet under bästa sändningstid. Varför går man och bär på en hemlighet länge, länge och bestämmer sig sedan för att förödmjuka sina nära och kära genom att släppa bomben inför miljontals tittare?

Förloppet är alltid det samma. Ingen sitter i de framställda stolarna utan springer runt på scenen och försöker ta strypgrepp på varandra. De skriker och meningsutbytet består mest av censurerade pipljud. När vakterna har lyckats lugna ner alla parter så får publiken ställa provocerande frågor för att spetsa till det hela med ytterligare några mordförsök. Och mitt i allt spektakel så smyger Jerry Springer runt i lokalen med ett fånigt leende på läpparna samtidigt som publiken buar och visar brösten för kameran. Konstigt program det där.

Studentbalen 2010

Sitter ensam på en tom redaktion medan alla vanliga människor ligger och sover. Har nämligen filmat ett inslag från studentbalen idag samtidigt som jag har coachat några från ungdomsredaktionen som har gjort en jätteinsats och intervjuat alla balpar. Grymt! Men själva efterarbetet har inte gått riktigt lika smidigt som jag hade hoppats på. Fast det gör det ju i och för sig aldrig...

En jäkla massa tekniskt strul i kombination med stora och långsamma filer och en på tok för stor arbetsbörda har gjort att jag precis har avverkat min trettonde arbetstimme för dagen. Och det har känts av i både kroppen, huvudet och magen för lääänge sedan. Oddsen för huvudvärk imorgon (igen) är sämre än någonsin.

Oj!

För en gångs skull är jag mållös. Fullständigt tom på ord. Det känns... läskigt.

Ännu en alldeles för kort helg

Spontanbesök hos finaste J i Skellefteå, mysiga promenader vid vattnet, oväntad bladlusattack, häftiga raggarbilar, plötslig orkan, lunch och fika på stan, fönstershoppande, värk i kroppen, sovmorgon, halvhjärtat nationaldagsfirande och långa diskussioner om framtiden. Där har ni min helg i korthet. Som vanligt sprang de lediga dagarna iväg alldeles för snabbt och jag är inte alls sugen på att jobba imorgon. Men nedräkningen till semestern fortsätter. Tio...

Aj!

Trettio huvudvärkstabletter. Så många har jag knaprat i mig de senaste sju dagarna i hopp om att smärtan bakom pannbenet ska släppa. Men icke. Tabletterna gör varken till eller från utan verkar passera obemärkta genom kroppen. Dunkandet fortsätter med samma irriterande, lågmälda styrka. Bläk!

Tillfällig kursledare

I två dagar har jag stolt kunnat titulera mig kursledare. Har nämligen hand om upplärningen av min ersättare i sommar. Gunnar - en mental 25-åring som älskar allt som har med teknik och kreativitet att göra. Piece of cake. Fast samtidigt en personlig utmaning. Det är faktiskt riktigt svårt att lära ut sådant som man själv gör automatiskt utan att tänka. Men samtidigt nyttigt att i ord tvingas förklara vad man gör och varför. Imorgon är det dags för det stora eldprovet och jag tänker förnöjt luta mig tillbaka och bara se på. För en gångs skull.

Mat och vikt

När jag höll på med min diet fick jag ofta höra saker som: "Men nu räcker det väl ändå? Det verkar ha satt sig i huvudet på dig." Skrattade mest bort det då och hävdade att jag nästan var klar och absolut inte hade för avsikt att bli ett benrangel. Och det är helt sant. Men om sanningen ska fram så har jag faktiskt märkt att jag har ett helt annat förhållningssätt till mat numera.

Överväger noga vad jag stoppar i mig, av rädsla för att vågen ska peka uppåt, och ibland kan jag väga mig flera gånger om dagen. Dagar när allting går åt helvete och när jag är trött och irriterad så har jag en tendens att hetsäta. Kan trycka i mig allt ifrån ett paket riskakor och ett halvt kilo pasta till choklad och alldeles för stora mängder digestivekex. Sedan kommer ångesten och innan jag sluter ögonen för kvällen så tänker jag att jag måste hålla igen de närmaste dagarna.

Sjukt egentligen. Jag har alltid haft ett sunt förhållningssätt till mat och ätit för att det har varit gott. Men nu är jag nästan besatt av att inte gå upp de kilona som jag genom hårt slit har lyckats tappa. Vill inte omedvetet räkna kalorier eller känna tvånget att svettas på löpbandet så fort man har ätit något onyttigt. Men just nu står det 1-0 i matchen mellan viktfixeringen och Jenny.

Mastodontjobb

För två dagar sedan pustade jag ut, nöjd över att äntligen ha levererat ett jobb som hade legat ofärdigt alldeles för länge på mitt bord. Lovade mig själv att aldrig ta på mig för stora uppdrag igen, som gnager på samvetet och tynger ner axlarna. Jo, tjena. Men det är svårt att säga nej när högsta chefen ger order. Har huvudvärk och mår lite illa bara jag tänker på nästa veckas mastodontjobb. Vill inte ens gissa hur många timmar det kommer att ta, hur kämpigt det kommer vara att få ihop och hur trött jag kommer att vara när jag stupar i säng. Bara att bita ihop och sparka, och tänka på den stundande semestern.