Mitt 2016

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut? Rotfyllde en tand, tittade på alla Star Wars-filmerna, gick en hjärt- och lungräddningskurs och fick lön utan att vara på jobbet. En märklig grej det där.
Genomdrev du någon stor förändring? Att gå från journalist till röntgensjuksköterska är en ganska stor förändring. Båda yrkena innehåller visserligen bildhantering och korta möten där det är viktigt med social kompetens, men den sistnämnda har betydligt ljusare framtidsutsikter. Jag ser dock inte fram emot att bli student igen, med allt vad det innebär.
Blev någon/några av dina närmaste vänner föräldrar i år? Nej, men om bara några dagar kommer en liten tjej och sedan väntas ytterligare några småttingar under året.
Vilket datum från 2016 kommer du alltid att minnas? Den 31 maj när jag jobbade min sista dag på PT. Att städa undan på skrivbordet och säga hej då till alla var jättejobbigt, men det kändes bättre så snart jag kom utanför dörren. Och 19 mars då hela huset började skaka på kvällen. En jordbävning på mer än fyra på richterskalan får man minsann inte vara med om varje dag. Eller år.
Dog någon som stod dig nära? Nej.
Vilka länder besökte du? Småland, haha! Räknas det?
Bästa köpet? Förmodligen avfuktaren till källaren eller gräsklipparen. Otroligt tråkiga inköp, men samtidigt ovärderliga.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Att jag ska bli moster igen nästa år.
Saknar du något under 2016 som du vill ha 2017? Motivation.
Vad önskar du att du gjort mer? Filmat och tagit mer bilder på barnen. Inte bara när vi gör något särskilt eller är iväg någonstans utan mer vardagsbilder.
Vad önskar du att du gjort mindre? Ätit onyttigheter.
Favoritprogram på TV? Vi kan vara sist i landet med att se Bron, men i år hände det! Vi betade av alla tre säsongerna i höstas och ettan var klart bäst. Annars har jag tittat på Bonde söker fru, Allt för Sverige, Midnattssol, Springfloden och Fröken Frimans krig 3 och just nu är jag mitt uppe i andra säsongen av Skam (som är en blandning av nostalgi och känslan av att det är rätt skönt att man är "gammal" nu).
Bästa boken du läste i år? Jag har faktiskt tagit mig igenom flera deckare och romaner, men jag tyckte nog inte att någon av dem var så där jättebra,
Största musikaliska upptäckten? Hehe, min musiklyssning sträcker sig inte mycket längre än till Vi målar med sång-bandet i bilen en kvart om dagen. Men Justin Timberlakes Can't stop the feeling får mig alltid på bra humör.
Vad var din största framgång på jobbet 2016? Att jag valde att sluta, utan att veta någonting om hur framtiden skulle bli. Jag har inte ångrat den en dag hittills. Särskilt inte när jag ser hur pressade och stressade mina kollegor runt om i landet är nu när de ska prestera mer på samma (eller kanske till och med kortare) tid och hur sjukskrivningssiffrorna ökar. Jag säger som min mamma - man får vara glad att man fick chansen att jobba med det som man utbildade sig till. I min journalistklass var det långt ifrån alla som fick det.
Största framgången på det privata planet? Att jag började träna.
Största misstaget? Att jag slutade träna, haha! Efter sommaruppehållet var det svårt att komma igång igen - trots att jag löptränade mycket på egen hand - och efter en segdragen höstförkylning som satt i under drygt sex veckor var det som att börja om på noll igen.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare! Tänk vad mycket mer roligheter som ryms i livet när man inte måste jobba hela tiden.
Vad spenderade du mest pengar på? Min tand, utan tvekan. Att en rotfyllning och tillverkning av en ny porslinskrona kunde vara så förbaskat dyrt, långdraget och smärtsamt hade jag ingen aning om. Och hittills har kurslitteraturen till utbildningen också kostat betydligt mer än jag trodde var möjligt.
Något du önskade dig och fick? Äntligen en höst/vinter när vi var mer friska än sjuka.
Något du önskade dig och inte fick? Ett nytt badrum och en hall. Kanske nästa år.
Vad gjorde du på din födelsedag 2016? Jag jobbade som vanligt, stressade iväg för att hämta barnen, lagade mat och firade lite snabbt innan jag åkte iväg på mitt första träningspass. Mitt "nya" liv började på min födelsedag. Efteråt hade jag sådan träningsvärk att jag knappt kunde ha byxor eftersom tyget mot huden gjorde ont. Benen gick knappt att böja och jag fick dra mig upp i ledstången för att komma upp till övervåningen flera dagar efteråt.
Finns det något som skulle gjort ditt år ännu bättre? Det här året har jag fått så mycket kvalitetstid med både familj och vänner samtidigt som jag har kunnat investera i mig själv så jag kan faktiskt inte komma på något som kunde ha gjort det bättre.
Vad fick dig att må bra? Mysiga utflykter med familjen. Vi har bestigit Falkberget och Fåröberget tillsammans, varit i djurparken i Lycksele, plockat lingon och gjort egen sylt, tittat på djur på Stormyrbergets lantgård och åkt spark på isbanan. Det är fina minnen som vi ofta pratar om.
Vem saknade du? De som bor långt bort. Men jag är så glad att vi åkte ner och hälsade på dem i somras.
De bästa nya människorna du träffade? Hmm, jag träffade nog inte så många nya faktiskt.
Mest stolt över? Mig själv. Inte trodde jag att jag skulle bli en stammis i byggaffären och kunna byta dörrfoder, måla, spackla och tapetsera själv - med helt okej resultat.
Högsta önskan just nu? Att utbildningen som jag ska börja känns rätt. Och att J ger klartecken till att jag ska få börja göra om i sovrummet. Jag vet precis hur jag vill att det ska se ut och väntar bara på att han ska ge med sig. Haha!
Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Rensa ordentligt här hemma och göra mig av med saker som vi inte använder/behöver. Det måste bli ett slut på onödiga inköp och därför tänkte vi testa att ha köpstopp 2017 (mer om det i ett annat inlägg). Jag tänker också att vi borde försöka äta mer vegetariskt och så vill jag komma igång med träningen igen och bli stark.

Eldkorg

Arvid och jag har köpt en eldkorg idag. Tanken är att grilla lite korv utomhus imorgon. Hoppas att det är lika mysigt som det låter. Men nu ska det pärlas!

Nyårsmenyn

Imorgon ska Arvid till frisören och efteråt tänkte vi förena nytta med nöje. Vi ska handla nyårsmat, bubbel, några thailändska lyktor och ta en mysig fika - bara han och jag. Och på tal om nyår så ser menyn ut ungefär så här:

Förrätt
Tunnbrödssnittar med hamburgerkött och pepparrot
Västerbottenskrustader
Melon, parmaskinka och basilika på tandpetare

Huvudrätt
Frasiga potatisbakelser med helstekt oxfilé och rödvinssky

Efterrätt
Apelsinkräm med nötkross

Julen 2016

Jag har fortfarande inte riktigt repat mig från julen, trots att vi varken var på resande fot eller var tvungna att laga mat till ett stort gäng. Tröttheten har legat som en tung, blöt filt över mig i några dagar och idag vaknade jag med huvudvärk som sakta, men säkert har blivit bättre under dagen. Hoppas att segheten i kroppen släpper också. Men julen har varit mysig! Barnen var så uppspelta på julafton (det syns kanske på bilden) och hade suttit och kikat på paketen flera dagar i förväg.


Strax efter Kalle Anka, när pappan i familjen skulle gå och hugga lite ved, plingade det plötsligt på dörren. Barnen var både rädda och förväntansfulla på samma gång och Vilma konstaterade att tomten faktiskt kom trots att hon hade varit dum mot Arvid och knuffat honom en gång. Arvid skakade på sina paket och sa: "Det låter som grus eller sten, men jag hoppas att det är lego." Och det var det ju, i några av dem i alla fall.

Barnen blev så glada för sina paket. Tack så mycket till er som har skickat! Duplobrandbilen blev snabbt en favorit hos Vilma (tätt följt av en grön kattpyjamas som jag hade köpt) och tigern som hon fick sover hon med om nätterna.


Efter att ha ätit det här i dagarna tre känner jag mig ganska mätt på julen. Resterna är äntligen slut och den sista skinkbiten som är kvar ska bli paj imorgon istället. Det får räcka nu, liksom. Arvid och Vilma tyckte bäst om bruna bönor, crêpes och ägghalvor. J tyckte bäst om svartvinbärssillen och jag måste nog säga den ekologiska julskinkan. Gärna på vörtbröd. Men nu längtar jag efter grönsaker!


Idag har vi varit ute i omgångar och både skottat, åkt pulka och gått en lång promenad till återvinningsstationen. Däremellan har Arvid suttit med sitt lego och byggt och byggt och byggt. Vilma har sjungit sånger med pappa (hon sjunger nästan hela tiden när hon leker) och jag har veckohandlat och fixat födelsedagspresent till J.

Det är tur att det är rea...

... för barnen har helt plötsligt skjutit i höjden! Sedan i augusti har Arvid vuxit med nästan åtta centimeter och även Vilmas kläder har plötsligt blivit mindre. Så nu har garderoberna fyllts på med både nya byxor, tröjor och pyjamaser.

Sparkåkning på isen

I onsdags gick hela familjen på julledighet (tjugo dagar sammanlagt) och vi försöker verkligen ta vara på tiden tillsammans. Vi sover längre på morgonen, äter frukost i lugn och ro, är ute mycket och umgås på olika sätt. Det är allt ifrån pulkaåkning och lek i snön på gården till mellanmål med varm choklad utomhus och kilometerlånga sparkturer på isbanan. Vi har hunnit vara där flera gånger när vädret har varit rätt och sist åkte båda barnen långa sträckor själva på barnsparkar som man fick låna. Väldigt roligt och skönt att få röra på sig lite.


Imorgon visar prognosen strålande sol och nollgradigt. Kanske en favorit i repris?

God jul Jenny!

Alltså, det här med second hand-shopping är verkligen fina grejer! Jag köpte precis en oanvänd Lundhagsjacka i en härligt gyllene färg för en fjärdedel av nypriset. Slitstark, varm, ekologisk OCH snygg! God jul Jenny!

Två luciatåg på samma dag

I morse lyssnade jag på luciasånger på blodcentralen och om en stund är det dags för Tallkottens årliga julfest. Barnen har sjungit julsånger hela förra veckan så jag har förstått att de har övat en del. Blir dock spännande att se om båda stannar kvar i luciatåget under hela framträdandet eller om Vilma gör som förra året när hon skrattandes sprang mot mig två sekunder efter att hon hade sett att jag var där. Efteråt tänkte jag att vi skulle kunna baka lite pepparkakor här hemma.

Imorgon ska Arvid på 5-års kontroll på morgonen och vaccineras i samma veva. Jag har lovat honom en liten present och lite mysig mamma-barn-tid efteråt om han är duktig. Sedan ska jag möta upp mina tidigare kollegor på Ångbryggeriet för en jullunch och på torsdag kväll blir det avtackningsmiddag på trettonde våningen på restaurang Tage.

Antagen

Jag har kommit in på röntgensjuksköterskeprogrammet som en av 40 antagna. Så i januari är det dags att sätta sig i skolbänken igen - men att skolböcker var så här dyrt hade jag ingen aning om! Efter ett snabbt ögonkast på litteraturförteckningen kunde jag konstatera att en del av titlarna går att låna på biblioteket vid behov, men en del behöver jag köpa. Nypriset för böckerna till de två första kurserna ligger långt över 5000 kr (men då används några av dem även i kurser längre fram i utbildningen också). Fem tusen spänn! Men efter lite detektivarbete, efterlysningar, lite tur och några timmars surfande på nätet har jag fått tag i sju av åtta böcker. Begagnade för ynka 1300 kr. Nu känns det genast mycket bättre. Och kollegieblock och pennor önskar jag mig i julklapp.

Varma mackor och ledig fredag

Idag tog jag och barnen en ledig dag och började morgonen med kalenderöppning i soffan och dagens kapitel i julboken. Det är verkligen mysigt det här med nedräkning! Efter frukosten tog vi bussen till kyrkcenter och fikade, lekte och sjöng julsånger. När vi kom hem igen pysslade vi lite med klistermärken, gjorde en Mozartrulle, tittade på tecknat, studsade med studsboll och läste böcker. Nu har vi precis ätit varma mackor och inväntar På spåret som de pensionärerna vi är. Trevlig helg!

Tillbaka till tacos och julkort

Vi tittade på Historieätarna nyss. 90-talet avhandlades och jag minns exakt när jag åt mina första nya och spännande tacos. Det var på fest (kalas hette det när man var liten, när man blev äldre och började ha en hyrfilm som stående inslag under tillställningarna var det fest) hos Martina i min klass i mellanstadiet. Vi satt vid ett långbord utomhus med vit duk och min stol vinglade jättemycket. Det var jättesvårt att äta av de här nymodigheterna utan att det rann köttfärssåsvätska utmed armarna för man visste varken riktigt hur man skulle hålla eller hur mycket godsaker man kunde lassa i utan att det blev för mycket. Till det här serverades sockerdricka utblandat med apelsinjuicekoncentrat. En märklig kombo som jag lyckligtvis inte har stött på vare sig före eller efter just den där festen.

Något annat som jag minns från 90-talet är den där gigantiska högen med julkort som mamma la på köksbordet en gång om året. Man kände knappt igen hälften av namnen på mottagarna och det kändes som att det tog en hel kväll att prydligt skriva sitt namn på de hundratals korten. Ikväll har jag faktiskt förberett våra julkort, men det blir varken särskilt många eller förtryckta motiv med tomtar.

Pepparkaksbak

Man kan verkligen hinna med mycket på en helg! Vi har både varit på stan och handlat, klippt J:s hår, skottat en MASSA snö, myst framför kaminen, städat, läst mycket böcker, lekt med kompisarna Elsie och Vilma och bakat pepparkakor. Det var en riktigt mysig stund där var och en pysslade på med sitt. På kvällen tog jag och J fram ett nytt spel - Ticket to ride - och jag tror att det blir revansch ikväll för min del. Trevligt att sitta ner och göra något tillsammans där tvn inte är inblandad.

Värmeljuskoppar

Enligt nya EU-direktiv ska inte värmeljuskoppar längre få slängas i metallåtervinningen. Eftersom de numera inte räknas som en förpackning så är det kommunerna som är skyldiga att ta hand om avfallet istället för FTI,
Förpacknings- och tidningsinsamlingen. Att ställa ut någon liten behållare på återvinningsstationerna hade varit så enkelt, men istället vill kommunen att man ska åka till soptippen för att slänga ljuskopparna där. Jo, tjena! Känns ju inte vidare klimatsmart att sätta sig i bilen och köra mer än tre mil tur och retur för att aluminiumet ska kunna återvinnas.

Första december

Första december idag alltså och här hemma är det så juligt och fint. Och rofyllt! Tittar man i bloggarkivet hur det har sett ut tidigare år just den här dagen har det sett lite annorlunda ut, nämligen.

2010: Hade svår huvudvärk och en nacke som knappt gick att röra. Akut nackskott kallade naprapaten det och knäckte till den ordentligt uppdelat på flera tillfällen. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna gå igen när jag hörde knaket, men sedan dess har jag aldrig haft problem med nacken.
2011: Arvid hängde med till mitt jobb för första gången, bajsade riktigt ljudligt och fick ligga på ett toalock medan jag bytte blöjan.
2012: Arvid tog sitt första stapplande steg mellan bordet och kökslådorna.
2013: Magsjukan from hell! Jag kommer aldrig att glömma när Arvid kräktes i nästan ett dygn och vi inte kunde få stopp på det. Han kräktes säkert 60-70 gånger (och jag överdriver inte)! Vi fick sitta i ett rum på akuten i tre timmar och han spydde överallt och bad med ynklig röst om vatten, men det kom upp på en gång.
2014: Jag och barnen lekte på Familjens hus och åt pannkakor till lunch. Bilen gick inte igenom besiktningen och jag tjurade över att en del pengar som jag hade velat lägga på julklappar istället fick gå till en ny styrled.
2015: Båda barnen hade magsjuka och smittade varandra fram och tillbaka under två veckors tid. Jag torkade mest golv, tvättade, bar runt på spyhinkar och var allmänt less på att vabba.
2016: Sitter och smuttar på den första koppen från tekalendern och mår ganska bra. Ikväll blir det kranskurs i Långnäs och imorgon fredagsmys med hemmagjorda kycklingburgare och klyftpotatis. Tror att jag ska försöka få med barnen på lite lussekattsbakning i helgen och sätta upp en ny taklampa i Arvids rum.

Nu laddar jag...

... för ett spännande avsnitt av Bonde söker fru och lite glögg. Det blir finfint!

Hurra för Valle!

Idag fyller mitt favoritsyskonbarn ett år och det har firats med veckohandling, nya kuddar till Arvids säng, en julklänning till Vilma, vimpeltillverkning och vedhämtning (igen). Nu ska vi nog ha så att vi klarar oss hela vintern. Imorgon är det utvecklingssamtal på dagis, ett kilo färs ska bli julköttbullar och några blommor ska planteras om. På torsdag kväll väntar den årliga kranskursen i Långnäs med garanterad julstämning, hembakat fika och skaparglädje. En väldigt trevlig vecka måste jag säga.

En helg i 180 km/h

Den här helgen har verkligen varit intensiv, men rolig! Igår bakade jag saffranskaka direkt efter frukosten, var nere i källaren och hämtade jullådorna och satte igång med att pynta, piffa och byta gardiner, skottade i närmare en timme så att jag kunde komma ut med bilen och skjutsade Arvid till ett kalas (och medan han var där passade jag på att åka och handla mat och en present till min morfar). Sedan lagades det mat och städades på nedervåningen.

Idag har vi lekt med Tilda på förmiddagen, varit på julskyltning, byggt med lego, tvättat en herrans massa maskiner, badat och städat där uppe. Ja, och fotat de här små tomtarna då. Så, tack och godnatt. Tur att det är vardag imorgon så att man får vila upp sig lite grann, haha!

HLR

Idag har jag gjort något som jag har tänkt göra länge, nämligen friskat upp mina kunskaper i hjärt- och lungräddning. Jag vill känna mig trygg i vad jag ska göra om någon sätter i halsen, hittas medvetslös eller råkar ut för en olycka. Faktum är att de flesta hjärtstoppen sker i hemmet. Och jag vill kunna göra allt för att rädda mina nära om något skulle hända. Nu kan jag det. Och det är något som alla borde kunna. Du kan rädda livet på dina barn, din pappa, en kollega eller en vän.
För de får inte dö.

Nya erfarenheter

Idag har jag gjort två saker för första gången. Jag har druckit kaffe alldeles ensam (alltså inte helt ensam i lokalerna, men utan sällskap) på ett fik. Väldigt underskattat måste jag säga. Och inte alls så där läskigt som jag trodde att det skulle vara. Och så har jag tapetserat! Inte heller det var lika läskigt som jag trodde. Det svåraste var inte alls att få tapeten att stanna på väggen, att mönsterpassa eller att skära ut hål för eluttag utan att bemästra det där förbaskade rakbladet och skära snygga tapetkanter vid golv och tak. Men nu sitter de där och jag är så nöjd!

Här sitter vi...

... och planerar julbaket. Pepparkakor och lussekatter är givet. Tydligen även kolakakor, nötkakor och fruktkaka (enligt herrn i huset). Jag röstar hellre på:
- saffranstryffel
- marsipanmedaljonger
- chokladdoppad kola
- mozartkulor
Vi får väl se. Jag förknippar inte julen med en massa olika kakor, men det har tydligen varit ett viktigt inslag hemma hos J. Jag är mer sugen på olika godissorter, men först ska det rimmas på julklapparna. Den första blev klar idag.

Bara vara

Innan läggdags satt jag och Vilma och tittade på Lilla Anna medan Arvid byggde med lego. Så skönt! Alla gjorde det de ville, men vi var ändå tillsammans. Inga måsten eller tider som skulle passas. Kravlöst, enkelt och välbehövligt. Jag ser verkligen fram emot helgen och mer av att bara vara. Vi ska testa lite sällskapsspel till tidningen och fredagsmysa med flygande Jakob (Arvids önskemål). Tiden däremellan får bli som den blir och målet är att göra så lite som möjligt. Typ bada badkar, leta reda på jullådan i källaren och läsa någon bok.

Hajar

Hittade precis en jättefin poster med hajar på Isa form. Kan redan se den framför mig på väggen i Arvids nyfixade rum. Snygg!

Regnig torsdag och inslagna julklappar

Det regnar ute och är glashalt, Arvid är iväg och åker skridskor för första gången den här säsongen, J har en viktig körning på jobbet där han för första gången är ensamt ansvarig, Vilma är förmodligen dyngsur och jag har ögonfransarna fulla av slipdamm och mjölksyra i armarna. Nu blir det lunch och kanske, kanske, kanske hittar jag lusten att grundmåla efter det.

Idag är det 36 dagar kvar till jul och barnens julklappar är redan inslagna och klara. Arvid kommer att få ett sällskapsspel som jag har hört och läst ska vara bra, lite mer lego och rymdclics som lyser i mörkret. Vilma får en Lilla Anna-bok, en pyjamas, ett tåg till tågbanan och maxipärlor och en pärlplatta. De önskar sig även en snowracer (presenttips), men annars vet jag inte. Det känns snarare som att vi skulle behöva rensa bort en del leksaker, men hur kul är det..?

Väggen

Alltså, den där väggen i Arvids rum som jag håller på att greja med håller på att driva mig till vansinne. Den lockar verkligen fram mina sämsta sidor och det var länge sedan jag svor så mycket. Jag har rivit tapet timme ut och timme in och trott att jag har varit klar bara för att inse att det fanns mer att ta bort. I pyttesmå, irriterande bitar! Det här med att spackla för första gången har också varit tålamodsprövande och gav vattenblåsor på fingrarna. Men nu är väggjäveln klar och ska torka till imorgon. Förhoppningsvis kan jag börja slipa och grundmåla innan helgen, men jag vågar inte ta ut något i förskott. Väggen har överraskat mig förr.

En femåring i huset

Redan vid sextiden kom Arvid in i vårat sovrum och viskade: "Är det inte morgon snart?" Eftersom det kändes som ett omöjligt uppdrag att be ett klarvaket födelsedagsbarn att gå och lägga sig och sova en stund till var det bara att gå upp. Vi sjöng för våran femåring och hade paketöppning i soffan. Bilden till höger visar precis hur det gick till. Presentpappret revs av i ljusets hastighet och efter bara ett par minuter var han klar och ivrig att få börja leka.


Det var mycket lego i paketen, både vägplattor och saker att bygga, mekano, pärlor, en pyjamas och en tidning. Eftersom det har varit -15 grader hela dagen har vi varit inomhus med gott samvete och Arvid har varit sysselsatt hela dagen. Han är så glad åt alla sina presenter!

Födelsedagskillen hade önskat blodpudding till lunch (favoritmaten) och pannkakstårta med fem ljus i så det fixade vi. Arvid slog nytt personligt rekord i antalet uppätna pannkakor (tre stycken, men då hade han ätit två portioner mat först). Vissa dagar äter han verkligen som en liten häst.


Det var en väldigt nöjd femåring som gick och la sig för en stund sedan. Innan han gick upp visade han att han kunde nå lysknappen i köket. "Det kunde jag inte när jag bara var fyra år", sa han nöjt. Haha!

Ett lyckat kalas

Hela veckan har jag gått och väntat på att vi ska bli sjuka för det är vi alltid när vi ska ha kalas. När Arvids näsa började rinna i mitten av veckan och Vilmas dagen efter tänkte jag att det var kört, men det ordnade upp sig och vid 10-tiden i förmiddags började kompisarna droppa in på öppna förskolan som vi, dagen till ära, hade pyntat med lite ballonger. Barnen lekte en stund innan jag samlade alla för presentöppning. Vi drog namnlappar ur en påse och så fick det barnet ge sitt paket. Skönt för alla barnen att få varva ner lite och kul att hinna se vem som gav vad. Efteråt fikade vi - glasståg med bananer, maränger, kex och chokladsås - och satte knorr på grisen. Sedan lekte barnen själva resten av tiden och precis innan föräldrarna kom hade vi fiskdamm. Jättelyckat och roligt och jag tror att alla var väldigt nöjda efteråt. Nu laddar vi om för den "riktiga" födelsedagen imorgon.

Friyay och migrän

Om ganska exakt ett dygn är det dags för barnkalas. En drös fyra- och femåringar (och Vilma såklart) ska leka, utfodras, hålla sams och ha roligt i några timmar... och jag har migrän. Illamåendet står mig upp i halsen, huvudet pulserar och känns lika tungt som på ett spädbarn som inte har lärt sig att hålla upp nacken än. Tur att det mesta av förberedelserna redan är gjorda, men oftast håller mina attacker i sig i två dygn. Det finns alltså en risk att jag är en ganska slagen hjälte imorgon - redan innan kalaset har börjat.

En intressant sak som jag läste om migrän var att från det att man börjar få känningar, eller aura som vissa upplever, har man ungefär en halvtimme på sig att ta medicin och lägga sig ner för att häva själva attacken. Har den väl brutit ut finns det oftast inte mycket mer att göra än att vänta ut tiden tills det onda försvinner. Vanliga värktabletter har nämligen ingen större effekt på migränhuvudvärk. För mig som i 99 fall av 100 får migrän på natten och vaknar med det känns det i så fall ganska tröstlöst. Jag har ju aldrig en chans att ta några förebyggande mediciner utan får bara gilla läget.

När inget går som man hade tänkt

Tidigt i morse var vi och hämtade två kubik ved som tippades på våran garageuppfart innan J åkte till jobbet. Sedan ägnade jag en timme åt att få in allting under tak och skottade bort nysnön (ca 2 dm) som hade kommit under natten. Fy, vad frusen jag var efteråt. Tio minusgrader och lite blåst känns som rena istiden. Och inte blev det bättre av att plogbilen susade förbi en stund senare och gjorde halvmeter höga vallar där jag precis hade skottat. Bara att gå ut igen och börja om.

En annan sak som fick mig på ungefär lika bra humör var väggen i Arvids rum. Häromdagen bestämde jag mig nämligen för att ta bort den fula rosa fondväggen och måla den vit istället. Målsättningen var att ha allting färdigt innan hans födelsedag (på söndag), men självklart ska ju tapeten på väggen jag ska måla sitta så löst att man måste riva ner den och de andra fyra tapetlagerna under. Och det har tagit hur lång tid som helst! Imorgon väntar omfattande spackeljobb innan jag ens kan gå och hämta färgburken i källaren. Inte riktigt vad jag hade lust med, men Arvid tycker att det är mysigt att sova i allrummet så länge. "Det känns som att vara på semester", som han uttryckte det tidigare idag.

Att hjälpa till

I helgen när jag var inne i stan halkade en äldre kvinna en bit framför mig. Det såg ut som att hon slog i huvudet i marken och hon låg orörlig. Jag skyndade dit och hjälpte henne upp. "Jag låg bara kvar en stund för att känna efter om något hade gått sönder", sa kvinnan medan jag hjälpte henne att borsta av snö från kappan och samlade ihop hennes matvaror som hon hade tappat. Hon tackade så hemskt mycket för hjälpen flera gånger och en stund senare hjälpte jag en äldre man med rollator som envisades med att gå på en barnvagnsramp i en trappa. Två så enkla, men ändå väldigt uppskattade saker.

Jag har även skickat ner ett paket med urvuxna fleecekläder, ullsockar, raggsockar och varmfodrad fleecemössa till syskonbarnet i Strängnäs och letat reda på en varm, fin och prisvärd overall till den lille. Inte heller det särskilt betungande, men värdefullt för de som det berör. Framför allt känns det väldigt roligt att kunna hjälpa till. Arvid har också varit hjälpsam i helgen och hjälpt pappan i huset att baka filmjölksbröd. Både roligt och gott.

Helgplaner

En dag kvar till helg. Då ska vi börja baka till nästa helgs festligheter, titta på färg, tapeter och heltäckningsmatta till nästa projekt här hemma, leka med kompisar och fira en ettåring, tända ljus på kyrkogården, titta på kaniner i djuraffären (Vilmas önskemål), spela tv-spel (Arvids önskemål) och sova (de vuxnas önskemål). Zzz...

Dockhus

Åhh, nu vet jag vad jag vill att det ska vara i Vilmas paket när hon fyller tre år. Ett dockhus i trä, och inte vilket som helst utan det här rejäla med möbler och dockor och allt. Det skulle lillgumman älska!

Pulshöjande

Idag var Volvon och jag på bilprovningen. Redan när man sitter utanför och väntar börjar pulsen att stiga och till slut är man så nervös att man undrar hur man ska kunna köra in genom porten utan att skrapa en backspegel. Väl därinne ägnade jag hela kontrollen av bilen åt att studera de anställdas miner. Såg de bekymrade ut? Skrattade de för att de undrade hur jag hade kunnat köra dit en bil i så dåligt skick? Tittade de inte lite extra länge under just min bil? Men - den gick igenom. Puh! Det ska firas med ärtsoppa och pannkakor ikväll och ett tidigt godnatt. För efter den där pärsen är jag helt slut.

Nitton frågor till barnen

På Facebook cirkulerar nitton frågor att ställa till sina barn så jag testade det på mina för att se hur de resonerade. Vilka små klokungar alltså - om än vissa svar är helt uppåt väggarna. Att mitt favoritställe skulle vara Frasses är INTE sant.

1. Vad brukar mamma alltid säga till dig?
Vilma: Att jag inte ska klättra på skötbordet för då kan det välta.
Arvid: Att det är mat.

2. Vad gör mamma glad?
Vilma: När jag skrattar blir du glad, mamma.
Arvid: När man säger förlåt om man har varit dum.

3. Vad gör mamma ledsen?
Vilma: När jag säger dumma mamma blir du ledsen, men om jag säger att du är snäll blir du glad igen.
Arvid: Om någon säger dumma saker.

4. Hur får mamma dig att skratta?
Vilma: När hon gör så här (kastar sig bakåt i soffan så att benen pekar rakt upp i taket).
Arvid: När du kittlas.

5. Hur var mamma som barn?
Vilma: Du hoppade som en groda (demonstrerar).
Arvid: Liten!

6. Hur gammal är mamma?
Vilma: 3 år. Jag är 2 år.
Arvid: 33 år.

7. Hur lång är mamma?
Vilma: Ända upp till toppen av huvudet.
Arvid: Hmm, 6 cm.

8. Vad tycker mamma om att göra?
Vilma: Tända lamporna i fönstret, hoppa och busa.
Arvid: Laga mat och vara med Vilma och mig och leka.

9. Vad är mamma bra på?
Vilma: Om något barn är ledset och har ramlat lyfter du upp och tröstar.
Arvid: Du är bra på att lyfta ett barn i taget, att le och att pyssla.

10. Vad är mamma inte så bra på?
Vilma: När du försöker gömma dig så följer jag efter och hittar dig.
Arvid: Att lyfta två barn samtidigt. Det kan bara pappa.

11. Vad jobbar mamma med?
Vilma: Med mig!
Arvid: Är du polis?

12. Vad är mammas favoritmat?
Vilma: Köttfärssås.
Arvid: Broccolisoppa.

13. Varför är du stolt över mamma?
Vilma: (skrattar)
Arvid: För att du är bautabautafin.

14. Om mamma var en seriefigur, vem skulle hon vara?
Vilma: En gumma som är sjuk och som hostar mycket.
Arvid: Vad är en seriefigur?

15. Vad gör du och mamma tillsammans?
Vilma: Läser böcker, åker på små resor och träffar kompisar, busar.
Arvid: Vi leker mamma, pappa, barn. Du är mamma och jag är barn.

16. Vad är likt mellan dig och mamma?
Vilma: Jag är en flicka och du är en flicka.
Arvid: Likadan näsa. Och vi har båda en mun.

17. Vad är olika mellan dig och mamma?
Vilma: Jag är liten, du är stor.
Arvid: Jag har ljust hår och du har mörkt. Jag har blå ögon och du har bruna.

18. Hur vet du att mamma älskar dig?
Vilma: Jag älskar dig, mamma!
Arvid: För att du alltid säger att jag är bra och fin.

19. Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att gå / åka till?
Vilma: Till Norrland med mig. Till Cajsa och mormor och morfar.
Arvid: Till Frasses.

Bron I och II

För några veckor sedan började vi titta på Bron sisådär hundra år efter alla andra. Jag har inte sett ett enda avsnitt innan, men nu har vi plöjt igenom säsong 1 och tar sista avsnittet av säsong 2 ikväll. Ganska mysigt att kura under filten efter att barnen har somnat och försöka klura ut vem mördaren är. Första säsongen löste jag allting ganska tidigt, men tvåan har varit lite snårigare. Och jag har fortfarande inte riktigt förlikat mig med Saga Noréns karaktärsdrag.

Paketkalendergran

Nu är den klar! Och det är återbruk så det bara skriker om det. Brädorna är gammalt spillvirke, spikarna hade vi redan hemma, träet är målat med te, äppelcidervinäger och stålull (så häftigt att det faktiskt funkade!) och på baksidan har jag satt fast lite filt för att inte träet ska göra tapeten ful. Så totalt har den kostat ungefär noll kronor att göra och jag är så nöjd!


Tanken är att den ska hänga uppe året runt - med en enkel ljusslinga när det inte är jul - och i december ska den få extraknäcka som paketkalendergran. Än så länge har jag inte kommit så långt med det, men tanken är att det ska bli en blandning av små grejer - typ pixibok, tandkrämstub, leklera, klistermärken och annat - och lappar med saker som vi ska göra. Det kan vara allt ifrån att baka pepparkakor, åka och bada eller spela sällskapsspel till att klä granen, pyssla med sax och lim eller rita en teckning och göra någon glad. Jag tror att det blir en bra mix och inte bara en massa småkrafs som ska köpas enbart för att fylla alla 24 dagarna.

Björnen sover (snart)

Det här är lätt den finaste björnen-som-snart-ska-sova-under-granriset-hela-vintern-teckning som jag har sett. Konstnär: Vilma, 2,5 år.

Fåröberget

Efter frukosten i lördags packade vi en liten fikaryggsäck och åkte till Fårön för att bestiga Fåröberget. Eller ja, det var mer som en kulle, men det var roligt i alla fall. Trots att det regnade lite grann och att temperaturen låg runt nollan.


Arvid visade kojan som de har byggt till Mulle. De brukar nämligen vara i den här skogen en gång i veckan med dagis och upptäcka, leka och lära så han kände sig väldigt hemma.



Det var en kilometer att gå till toppen där vi fikade och lika långt tillbaka - och det kan vara långt för små ben. När vi väl var hemma igen bad Arvid om att få gå och sova. Han var helt slut efter skogsutflykten, men den lilla gumman tuffade på som vanligt hela dagen. Helt obrydd.

Jag älskar "mitt" rum!

Jag har ju helt och hållet glömt bort att visa er hur rummet blev som jag gjorde om! Det var ju ganska slitet, murrigt och fult tidigare och inte direkt ett rum som man ville vara i, så jag bytte dörrfoder, spacklade igen alla fula hål som var överallt på väggarna, målade på tapeten (först med grundfärg och sedan med väggfärg), fixade lite nya möbler och inredningsdetaljer, sydde en ny gardin och...


... HOPPLA! Så här ser vårat pysselrum/syrum/arbetsrum ut nu. Lite skillnad, va?


Så här i efterhand var det helt klart värt varenda slitsam timme som jag la ner på det - och det blev ganska många - för jag är SÅ nöjd! Nu ska jag bara skruva fast hyllplanen i konsolerna och sedan är det dags att börja organisera och göra fint. Pyssel, räkningar, piprensare, teckningar, sytillbehör, tyger, gem, träkulor - allt ska sorteras och få en plats. När man får lust att tillverka något ska man inte behöva leta efter saker så länge att skaparglädjen och kreativiteten hinner försvinna.


Detaljerna är en blandning av loppisfynd och sådant som jag har gjort själv. Behöver jag ens säga att det här är mitt nya favoritrum?

Suck!

I mer än två timmar har jag letat efter ett Bamsepussel som Vilma ska få i julklapp. Trots att jag alltid lägger presenter till barnen på ett särskilt ställe så låg det ju självklart inte där. Jag har vänt upp och ner på halva huset, balanserat på stolar och försökt leta ovanpå garderoberna, under sängar och till och med tittat på samma ställen flera gånger för det MÅSTE ju ligga någonstans. Till slut blev jag arg och ringde J och tänkte att kanske han hade flyttat på det. "Ja, men den påsen såg jag nere i källaren häromdagen. Jag vet inte varför du har lagt den där." Suck! Hjärnan lever visst sitt eget liv ibland.

Var det bättre förr?

När jag var 22 och sökte till journalistutbildningen hade jag verkligen noll koll. Jag hade inte kollat upp hur arbetsmarknaden såg ut, vilka olika inriktningar som fanns inom yrket och jag visste inte ens var Piteå låg. Hallå, hur kan man ens tacka ja till en utbildningsplats utan att veta något om staden man ska flytta till?! Men nu, när jag ska byta bana elva år senare, slukar jag framtidsprognoser, artiklar, utbildningskataloger, pratar med studievägledare, hälsar på potentiella arbetsgivare och tänker så mycket att det nästan ryker ur öronen. Varför? Visst, nu har jag en begränsad påse med CSN-pengar och kan inte plugga något annat än det jag väljer nu - så var det inte när jag valde att bli journalist. Det känns så viktigt att det blir rätt nu. Och bra för hela familjen. För elva år sedan kunde jag tänka mig att flytta dit jobben fanns - nu är läget annorlunda. Men jag kan ändå inte låta bli att undra hur jag, som gillar struktur och planering, inte var särskilt brydd eller oroad över framtiden. Det fick liksom lösa sig eftersom jobbet verkade så roligt. Har det med åldern att göra? Eller var det viktigare att få ha sitt "drömjobb" än att ha en säker och stadig inkomst?

Efter många turer, funderingar fram och tillbaka och en hel del research har jag i alla fall landat i två alternativ som känns bra - och trygga. Båda utbildningarna går på distans och jag kommer att vara hemma mycket och få tid med barnen, chanserna till jobb (i närområdet) efter avslutad utbildning är god och det värsta som kan hända är att jag behöver pendla sex mil till jobbet, yrkena känns intressanta och roliga och jag kan se mig själv arbeta med båda.
Så... 2020 är jag antingen färdigutbildad röntgensjuksköterska eller studie- och yrkesvägledare. Om inte livet vill något annat.

Ensam med kidsen

J är på oktoberfest med jobbet - pistolskytte och god mat på lokal - och jag och barnen har precis ätit tacos (med påsklämmor så att inte allting ramlar ut från tortillabrödet, mycket viktigt) och plockat undan i köket. Om en stund är det läggdags och efter det ska jag äntligen få läsa några sidor i min bok Fjärilspojken. Jag tänker mig en gosig filt och lite neverstop i en skål. En helt perfekt kväll.

En andra chans

Och jag som trodde att min dator sjöng på sista versen. Det gör den kanske också i och för sig med sina sju år på nacken, men efter att den dataansvariga i huset (vilken tur att man har en sådan i familjen) hade tittat på den, rensat lite och installerat en ny webbläsare är den som ny. Den är inte alls lika seg längre - man kan scrolla utan att bilden hänger sig, bokstäverna laggar inte när man skriver fort och jag kan titta på klipp på datorn med både ljud och bild (tidigare har det ofta blivit en stillbild bara). Kanske den kan sluta starta om sig själv i panik när man har fler än två program öppna samtidigt också? I så fall tror jag att vi håller fast vid varandra ett tag till. Tydligen ska den få ett nytt RAM-minne i julklapp också. Det gör säkert susen.

Check!

Jahopp. Då var ansökan inskickad. Bara att vänta till den 8 december på besked.

Skräckclowner

Alltså, kan någon förklara det här märkliga fenomenet med att folk klär ut sig till clowner och springer omkring på kvällarna och skrämmer folk? På vilket sätt är det roligt? Läste häromdagen att det har spridit sig som en löpeld från USA till Australien till England och nu till Sverige. Men de skrämmer inte bara skiten ur folk. I onsdags dödshotades en ung tjej i Mjölby av en "clown" som bar kniv och bad henne springa för livet och igår blev en kille i Varberg knivskuren i axeln av en person med gul regnjacka och clownmask. Vad är det för fel på folk egentligen?! För mig som lider av clownskräck efter att ha sett glimtar av filmen Det i alldeles för tidig ålder är det näst intill omöjligt att gå på cirkus. Och bara tanken på att det springer runt elaka clowner utomhus, som dessutom hotar folk, är både obehaglig och skräckinjagande. Jag förstår verkligen inte grejen.

Man tappar verkligen sugen...

... att hålla på och göra fint här hemma när man tappar en dörr på fingrarna när man försöker hänga upp den på gångjärnen. Fasen, vad de bultar! Och så platta de blev... Så nu avbryter jag för idag och åker och köper ett skrivbordsunderlägg och lite teaterbiljetter istället medan fingrarna förhoppningsvis återfår sin normala form.

15 år

Imorgon firar jag och J 15 år tillsammans. Femton! Jisses, vad tiden går. Självklart ska det firas lite grann - med lunch på stan, uppackning av en IKEA-leverans som kom häromdagen och så ska jag snickra färdigt en kalendergran till jul som jag har grejat med i evigheter. Fast min tanke är att den, med hjälp av lite stålull, vinäger och starkt te, ska fungera att ha framme året om. Vi får väl se hur den blir.

Man är allt bra godissugen...

... när man rotar igenom alla köksskåpen och blir överlycklig när man hittar en liten bit mandelmassa som är kvarglömd sedan i julas.

Femtioelfte förkylningen

Jag har precis hämtat hem en liten snoris från dagis. Jag vet inte vilken förkylning i ordningen det här är för henne, men jag själv har i stort sett snorat och kraxat sedan början av september och samma sak har hoppat runt bland övriga familjen flera gånger. Min energi har varit som bortblåst i fem, sex veckor och de gånger som jag har försökt träna har jag varit tvungen att avbryta på grund av att det helt enkelt har tagit stopp. Men de senaste dagarna känns det som att det har vänt och det är ju trevligt. Nu ska vi "mysa" som Vilma uttrycker det och sedan ska vi åka till frisören med storebror. Det blir spännande med två barn.

Nintendonostalgi

För några veckor sedan hittade jag våra gamla Nintendospel i en låda och tog ner några av dem för att testa. Snacka om nostalgi och den senaste veckan har jag klickat hem fyra nya spel på Tradera och övervägt att skruva upp både dosor och spelkonsol för att rengöra. Det är ju ändå typ 25 års damm och smuts som finns där inne. Så nu varvas bilspel och Piff och Puff med Super Mario och andra gamla godingar. Jätteroligt ju!

"Nappar vill jag ha"

För fem år sedan, på fars dag, fick vi äran att bli föräldrar till världens finaste Arvid. Det var en söndag när luften var härligt krispig och solen sken hela dagen. Även i år fyller han på fars dag. Det känns lite extra fint på något sätt och Arvid har bestämt att det blir pannkakstårta på den stora dagen. Igår gick den blivande femåringen runt bland lösgodiset på ICA och pekade omsorgsfullt på vilka bitar han ville ha i sina fiskdammspåsar till kalaset. Svampar och någon persikofärgad sak. Och nappar. "För det gillar min bästis Molly". Lilla älsklingen med det stora hjärtat.

Trädgårdsfix

Vi var förmodligen sist ut i grannskapet med att klippa häcken, men när vi väl satte fart gick det riktigt fort. J klippte och jag och barnen räfsade löv och kvistar.


Efter en kort mellanmålspaus med lite knäckebröd ute fortsatte vi med att samla ihop alla småäpplen som låg på tomten. Tur att man har två duktiga hjälpredor med sig! När barnen hade ledsnat gick de och gungade och provsatt skotern i garaget hos våran granne - som vi delar häck med åt ena hållet.


Han erbjöd sig att köra kvistarna till tippen imorgon så nu är allting klart och vi ser fram emot en välförtjänt kväll i soffan med varsin chokladkaka. God och hur enkel som helst att göra.

Fullspäckad helg

Snart tar vi helg och det börjar bli dags att inhandla fredagsgodispåsen och känna lugnet en stund för helgen är fullspäckad redan innan den har börjat. Imorgon ska vi klippa häcken och åka och slänga skräp och kvistar, jag ska plocka upp en sockerlåda som jag har fyndat, svänga förbi en loppis på vägen hem och så blir det ost- och skinkpaj på kvällen. På söndag ska vi leka med kompisen Tilda, tvätta och så har Arvid två önskningar som han har pratat om i flera dagar:
- att vi ska gå på promenad och titta på ett hus som brann häromveckan
- att vi ska spela lite Mario 3 på Nintendot så att han får titta på
Ja, det kanske vi ska hinna klämma in också innan barnen ska badas och läggas så att de är pigga inför en ny vecka.

Presentförberedelser

Jag gillar att vara ute i god tid innan jul (och födelsedagar). Tänk så mycket onödig stress man slipper! Så i ett hemligt skåp här hemma har jag gömt blivande presenter i flera månader. Till Arvid har jag köpt ett pysselset där man bygger och målar en raket, lite lego (såklart), ett spel som heter MixMax, en mekanohelikopter som jag tror att han kommer att älska, en pysselbok med klistermärken, en bok med lätta fakta om människokroppen och ännu mer lego i form av vägplattor så att han kan bygga en liten stad. Men vilka av dem som blir till födelsedagen och vilka som blir till jul har jag inte bestämt än. Vilma kommer att få ett Bamsepussel, ett tåg med gubbar till Briojärnvägen och ytterligare en Lilla Anna-bok till samlingen. Men än finns det ju tid att fylla på i skåpet.

Blivande femåringen planerar kalas

Vi har snart en femåring i huset (när hände det liksom?) och planeringen inför kalaset pågår för fullt. Men istället för att vända ut och in på mig själv och baka sju sorters kakor så tänkte jag välja en lite enklare väg i år. Typ korv med bröd, ett glasståg och kanske någon uppstyrd lek - men bara om det behövs. Ungarna kommer ju att vara lika nöjda ändå. Arvid vet precis vilka han vill bjuda och nästa steg blir att skriva inbjudningskort och åka och dela ut till kompisarna. Sedan kan jag bara sitta och rulla tummarna fram tills kalasdagen. Så skönt!

Kändis

För andra gången på några veckor är J med i tidningen. Den här gången som en av föreläsarna på Forskarfredagen som var idag. Jag smet in och lyssnade på slutet av en av föreläsningstillfällena och det lät jättebra. Förhoppningsvis var det någon ungdom där som fick upp intresset för ingenjörsyrket. Nu ska jag åka och hämta hem familjen och ta helg, och med tanke på allas rinnande näsor och hosta så blir det nog en ganska lugn sådan.

Att bränna pengar

Det här med pengar är roligt. I alla fall att handla för dem - och det är ju så mycket man behöver när man har hus och barn (för det är främst dit pengarna går, förutom till mat då). Idag har jag äntligen fått tag i ett par allvädersstövlar till Vilma så nu fattas det bara halskragar och ullsockar så är de redo för vintern. Jag har även fyndat ett par sänglampor och en häcksax så att vi kan trimma våran vildvuxna sak här ute på gården.

Nya erfarenheter

Det är inte varje dag man testar helt nya saker, men jag har hunnit med tre stycken. Bara idag! Jag har målat på trä med kaffe, borrat med borrmaskin (varför har jag inte gjort det tidigare, jätteroligt ju!) och läst på hur man tapetserar och byter dörrfoder. Imorgon bär det av till bygghandeln. Nu ska det köpas spackel, svamp, rakblad, lister och tapetrullar. Sedan kör vi!

Terrible twos

Så här i efterhand inser jag att Arvids tvåårstrots var väldigt lindrig för Vilma har gett uttrycket "terrible twos" en helt ny innebörd. Hon säger nej när man frågar något (trots att hon menar ja) och man ska alltid behöva hota med med att "då hjälper pappa dig istället" eller "då går jag och gör det här istället" för att hon ska ändra sig och gå med på att få nya kläder, byta blöja, följa med ut eller vad det nu kan vara. Hon retas, bits och säger dumma mamma fler gånger per dag än vad Arvid har sagt i hela sitt liv. Hon springer åt andra hållet. När vi andra har ätit klart har hon nästan all mat kvar, men vägrar att ta emot hjälp för att hon "kan själv" (trots att hon inte äter en tugga). Hon gör surmunnen när hon inte får som hon vill. Men däremellan är hon en fantastiskt söt och go tjej som gillar att läsa böcker, mysa i famnen och som säger fina mamma och lägger huvudet på sned.

Jag vill ha ett pysselrum!

Det riktigt kliar i fingrarna när jag tänker på hur fint lillrummet med orange tapet (yuck!) skulle bli med lite mer vitt, lite mer svart och lite mer förvaring i form av vägghyllor. Ett pysselrum/kontor! Perfekt när man vill sy, plugga till tentor, sitta vid datorn, klippa och klistra eller slå in julklappar. Vi har ju ändå ett rum över som är precis lagom litet. Jag vet precis hur jag vill ha det, men J verkade inte lika såld - trots att det inte skulle behöva bli särskilt dyrt. Så jag får väl fortsätta drömma...

109 dagar

Det är mer än hundra dagar kvar till julafton och idag köpte jag en julklapp till J. Måste vara någon typ av rekord. Nu ska jag bara hitta något finurligt ställe att gömma den på i flera månader.

Jag blir så trött

Jag läser med bestörtning om några tjejer i Skellefteå som blev angripna av fem män som blockerade vägen med hjälp av sin bil och sedan försökte ta sig in i tjejerna. "Männen springer mot bilen och skriker. Vi får panik och låser alla dörrar i bilen. När de kommer fram börjar de försöka öppna dörrarna, slår på rutorna och försöker ta sig in. Vi försöker köra därifrån. Då försöker en av männen hänga sig kvar på huven och en annan tar tag i antennen på bilen", berättar en av kvinnorna för lokaltidningen. De lyckades ta sig därifrån och med hjälp av registreringsnumret på bilen kunde polisen gripa de skyldiga. MEN! Förundersökningen är nedlagd. I förhör uppgav de fem männen att de bara ville "prata med de i bilen och hade inte haft någon tanke på att göra något mer". Tror någon - ens den polismannen som tog beslutet att lägga ner allting - på fullaste allvar att det ligger någon som helst sanning i det där?! Och vad sänder det för signaler?

Äntligen sover barnen...

... och jag har bänkat mig i soffan framför Genikampen följt av Follow the money. Maken kom hem med lite choklad efter att ha hört hur delar av min dag hade sett ut. Så nu är jag lite gladare.

Den nakna sanningen

Alltså. Jag är så sjukt less på allt det här förskönande skitsnacket som många mammor håller på med. Allt är så förbannat trevligt och roligt och underbart hela tiden. Regnar det så går man ut med barnen och hoppar i vattenpölar (för man är ju inte gjord av socker, som det heter) eller ordnar en spännande skattjakt på gården och avslutar med korvgrillning. Är man inne pysslar man med sax och klister, bygger roliga kojor i hela vardagsrummet eller bakar hundra kanelbullar och låter barnen hjälpa till - hela helgerna! Allt är gulligull och fluffifluff och den tuffa verkligheten (som jag utgår ifrån att alla faktiskt lever i egentligen) nämns inte alls. Barn är ju sååå underbara och deras mammor skulle vinna utmärkelser i tålamod, påhittighet och årets förälder vilken dag som helst. Och vad är grejen med att "mysa"? Nu för tiden är man ju inte bara hemma med ungarna längre - man är hemma och MYSER!

Här har den lilla bitit den stora i armen idag så att skinnet gick sönder, de har varit i luven på varandra i stort sett hela dagen, de trevliga stunderna har varit betydligt färre än de ledsna/arga/tråkiga. I ren desperation gick vi ut en stund, men lilla V gjorde inget annat än att kasta sand i ansiktet på storebror, bråka om en kratta, vägra äta knäckebrödet som hon hade önskat till mellis och grät över att hon hela tiden satt på fel stol ute oavsett vilken hon faktiskt satt på. Jag har gråtit en gång, räknat till tio fler gånger än jag kan minnas, jag har höjt rösten, varit allt annat än pedagogisk, önskat att den här jävla dagen ska ta slut någon gång och känt mig som en riktigt dålig mamma. Men det där berättar jag förstås inte om. Utan jag och barnen har mest varit hemma - och myst.

En helg med kidsen

Den här helgen avslutar J sin knuttimringskurs - och är på bild i tidningen. Inte illa! Jag och barnen roar oss så gott vi kan här hemma medan han snickrar. Igår städade vi huset och lekte med kompisar och idag har vi bytt lakan och täcken i alla sängar, bakat filmjölkslimpa och efter lunch ska vi klippa färdigt gräsmattan som jag påbörjade häromdagen, men inte orkade göra klart.