Lövkrattning

Idag har det räfsats löv i sådan hög hastighet att vi blev klara med hela gården på en eftermiddag. Nu har vi ju visserligen inget stort lövträd på tomten heller, men det blev ändå en hel del från häcken, äppelträdet och grannens björk. Jag åkte och köpte lite kompostgaller, jord och en spade så om vädret är på våran sida imorgon så kanske vi sätter pallkragarna på plats och fyller dem.

Givetvis!

Ja, men givetvis var det halsfluss. Både sköterskorna och läkarna mindes "tjejen med de stora halsmandlarna" från mitt förra insjuknande i höstas. Tydligen är jag medicinskt intressant för det var flera som ville titta på mig för att se och lära och nu väntar penicillin i tio dagar. Men så skoj! Efter det här kanske vi kan få vara friska resten av året. Eller?

Den onda halsen

Nä, det är inte ett dugg bättre med halsen. Jag kan knappt svälja vattenklunkar och att äta är inte ens att tänka på. Dessutom tycker jag att rösten känns annorlunda så halsfluss känns inte helt otroligt. Är det inte bättre imorgon får jag nog ringa vårdcentralen. Så irriterande! Jag vill vara frisk!

Ja, men vad roligt...

... att jag vaknar med golfbollshalsmandlar som gör så ont att jag knappt kan prata, dricka eller äta. J tog bilen till jobbet innan vi andra hann gå upp och nu sitter jag här och tittar på klockan och väntar på att få gå och lägga mig.

Dag 3 av 3

Jag överlevde även den sista nattningen ensam. Fast Vilma sov väldigt oroligt så jag fick gå och lägga mig rätt tidigt för att hon skulle komma till ro. Det är märkligt vilken skillnad det kan vara, för henne, att ligga hud mot hud i stora sängen istället för att sova själv. Nu är jag helt slut och J har äntligen kommit hem igen, men inte med några goda nyheter. Tydligen har det kört ihop sig på jobbet (hur det nu kan göra det under en helg när alla är bortresta?) och han måste jobba massor istället för att plocka ut en del kompledigt som han annars hade tänkt. Ledighet som jag verkligen hade sett fram emot - och behövt för att få ta igen mig lite. Men de timmarna kommer istället att brinna inne vid månadsskiftet eftersom han har nått komptaket. Kul. Verkligen.

Idag har jag och barnen köpt några krattor och en kvast och hunnit svänga förbi en kompis vars dotter fyllde år. Men kalaset fick ett abrupt slut när födelsedagsbarnet plötsligt kaskadkräktes i köket. Utan att veta om det berodde på för mycket fika, anspänningar inför kalaset eller vanlig hederlig magsjuka tog jag mina barn under armen och tackade för oss. Vi har ju - peppar, peppar - varit friska i två veckor nu och jag hoppas att det fortsätter så efter den här helvetesvintern. Arvid har varit väldigt trött och hängig idag och somnat flera gånger och Vilma har varit ovanligt grinig. Det återstår att se vart det tar vägen, men det kan ju vara efterdyningar ifrån igår. Visst..?

Loppisfynd

Tidigt i morse packade jag in barnen i bilen och åkte till Louise och Micke för att lämna Arvid och plocka upp Louise. Sedan drog vi vidare till loppisen tillsammans med tusentals andra shoppingsugna. Vissa hade till och med åkt från Finland! Men trots det kändes det inte så trångt och det var tur. Vilma tittade på folk, sög på en äppelskiva, sov en stund och var hur snäll som helst.
Hon fick en jättefin skaljacka, lite sommarkläder och en uggla att hänga på väggen och Arvid fick typ en helt ny garderob. Tolv plagg och kanonfina Didrikssonregnkläder. 615 spänn. Jag är trött, men väldigt, väldigt nöjd. Och Arvid hade haft det hur bra som helst. De hade lekt i flera olika lekparker i närmare tre timmar, lyssnat på musik, lekt med hunden och ätit stuvade makaroner. Så han somnade innan jag ens hade hunnit stänga dörren till hans rum efter att ha sagt godnatt.

Dag 2 av 3

Jag hade stor lust att lägga ut barnen på Blocket tidigare idag. För en billig peng. De har mest skrikit, gnällt, bråkat, matvägrat, slagit sig, gråtit lite till, spillt på kläderna och inte kunnat leka själva över huvud taget. Inte ens när vi gick ut var det bra. Jag planterade blommor och Arvid tjurade först över att han inte fick hälla en hel kanna vatten över de stackars växterna och sedan över att han inte fick gå över på grannens tomt och leka med deras grävskopa och skrek att han ville gå in igen. MEN! Efter en tupplur blev det bättre och när vi kom till Tilda på eftermiddagen var det som att allting vände. Barnen lekte jättefint tillsammans ända tills det nästan var läggdags och jag blev bjuden på middag och kunde sitta ner och äta i lugn och ro. Vilken toppenfredag - trots allt!

Imorgon har Micke erbjudit sig att passa Arvid så att jag, Louise och Vilma kan åka på vårloppisen i Luleå. Det kan vara det snällaste som någon har gjort för mig på väldigt länge. Vi har packat Arvids lilla Kånken nu ikväll och pratat om att han ska ha barnvakt en stund imorgon. Han verkar väldigt taggad och jag är säker på att det kommer att gå bra. Jag har ju en sådan snäll liten son. I alla fall när han är utvilad.

Dag 1 av 3

I morse åkte J och arbetskamraterna till Abisko för fyra dagars teambuilding - det vill säga fiske, skoterkörning, utförsåkning, vandring, after ski och sällskapsspelskvällar. Det är inte så att jag missunnar honom det, men det kändes nästan som att det var jag som hade behövt få komma bort lite. Vilma har börjat vakna på nätterna och är "pigg" mellan 01 och 04, vilket gör att jag är helt slut på dagarna. Den här veckan har J börjat vid sex på morgonen och kommit hem tolv timmar senare varje dag och jag har ensam tagit hand om barn och hem. Den enda skillnaden nu när han är bortrest är egentligen att jag får sköta nattningen själv också. Men nu har jag grejat dag 1 av 3 för på söndag kommer han hem igen och då ska han minsann få laga både middag, diska OCH lägga barnen. Höhö.

Imorgon ska vi åka och leka med kompisen Tilda och hennes hund Texas. Arvid är överförtjust i honom och undrade innan han skulle sova om jag trodde att han kunde få hålla i Texas koppel någon gång på en promenad. Vi pratade även om att eventuellt åka till Lycksele djurpark i sommar, men när jag föreslog det sa Arvid: "Nää. Kan vi inte stanna hemma och göra något roligt istället, mamma? Jag vill ha vatten i vattenkannan så att jag kan vattna ute." Haha! Vem behöver anstränga sig när barnen har så blygsamma önskningar?

Fullspäckad torsdag

Vilken rolig dag det här har varit! I morse efter dagislämningen åkte jag och Vilma och köpte lite fika och tog med oss det till Norrfjärden där vi hängde lite med familjen Brännberg. Vi tog en mysig (och något lerig) promenad med sovande barn, hamnade på en handelsträdgård där jag köpte lite penséer som ska få pryda våran lilla trappa och hann trädgårdsdrömma lite på altanen innan det var dags att hämta Arvid på dagis. Sedan åkte vi hem och åt frukt innan vi klädde på oss igen för att gå ut och plantera blommorna, men istället blev det grannhäng på baksidan med kaffe ute i solen och fem lekande och skrattande barn som kastade sten i vattenpölar och grävde sand med grävmaskin. Dagen avslutades med makaroner och korv, bad för båda barnen, dammsugning och sång till en av Arvids favoritskivor med barnlåtar. Fast han tycker att det är roligast när man gör egna texter.

Måndag morgon

Det känns som att jag säger (och skriver) det jämt, men jag är väldigt, väldigt sliten. I helgen har jag bara velat sova och knappt orkat tänka, men det går ju inte för sig när man har två små barn. Istället har vi varit på stan och shoppat lite, veckohandlat, varit på Agnes ettårskalas, bytt däck på bilen, lekt mycket ute i det fina vädret, tvättat och städat. Jag gick och la mig vid åtta igår kväll, men är fortfarande lika trött. Men vi har haft en mysig morgon trots allt. Syskon som leker (hyfsat) fint ihop, en liten klätterapa som ska upp på stolarna och en trasig favoritbok som har lagats.



När Vilma förmiddagssov gick jag och Arvid ut och sådde lite persilja, purjolök och gurka. Vi är förmodligen alldeles för sent ute, men kanske några av fröna hinner ta sig innan det är dags att plantera ut dem. Den senaste veckan har snön på baksidan i stort sett försvunnit och jag gissar att det inte dröjer allt för länge innan vi kan börja odla i våra pallkragar. Bara det slutar vara så kallt om nätterna.

Ettåringen!

Jag minns tydligt hur det var när hon föddes, tidigt den där tisdagsmorgonen. Hur jag var så förlorad i smärta och uppgivenhet över att det inte alls gick så där enkelt med barn nummer två som alla hade sagt. Men beslutsamheten var det inget fel på. Det skulle gå! Jag skulle fixa det här! Kl. 04.20 var hon äntligen här, våran fina flicka som var så perfekt, och nu har hon hunnit bli ett år.


Förutom det hon fick av oss i födelsedagspresent, en mini-Kånken, en termos och en liten låda att ha matsäcken i under skogsutflykterna...


... så har Vilma fått en massa bra-att-ha-ute-grejer. Skottkärra, spadar, krattor, hinkar, räfsa och vattenkanna, pengar och kläder. Tack så mycket allihop!

Vilmas kalas

Igår dukade vi upp med fem sorters kakor och jättesmaskig tårta (som Arvid kallade den) på Familjens hus för att fira våran lilla Vilma. Tyvärr var det några av gästerna som föll bort på grund av sjukdom, men tio vuxna och åtta barn var alldeles lagom det med.


Barnen lekte jättefint tillsammans. Småttingarna grejade med sitt, tuggade på paketsnören och bläddrade i böcker och de lite större åkte rutschkana om och om igen, busade på nedervåningen och skrattade. Arvid och Cornelia blev bästisar och båda två blev ledsna när det var dags att åka hem. Så gulligt! Dags att boka in en ny lekdejt för dem snart tror jag.

Vilma fick så fina presenter som hon (och Arvid givetvis) kommer att kunna ha jätteroligt med framöver. Kratta, spade och vattenkanna i miniformat, dragleksak och en liten Briolarv. Tusen tack alla som kom och firade våran lilla stjärna!


Det var en väldigt glad och övertrött liten dam som somnade alldeles för sent igår, nu med två små vassa tänder i underkäken. Och på onsdag fyller hon ett. Vart tar tiden vägen?

Två roliga saker

Arvid och grannpojken fann varandra igår. De skrattade, lekte, plockade fram hundratals leksaker, skrattade ännu mer, busade, sprang och skrattade lite till. När jag sa att Charlie var på dagis idag blev Arvid jättebesviken, men på fredag har vi bokat in en ny lekdejt. Så roligt med en jämnårig kompis så pass nära. Vi delar ju praktiskt taget trädgård. J har dessutom ansökt om föräldraledigt i sommar och vi kommer att ha åtta härliga veckor tillsammans med start vecka 25. Det ser vi fram emot!

Inspiration

Monsterförkylningen vägrar släppa greppet om oss. Jo, alla i familjen har varit sjuka precis hela påsken. Men i väntan på mer energi så kommer ett litet inspirationstips från tidningen Land. Funderar på att göra de spillfria barnglasen till helgens kalas. Men först ska det bakas. Massor!

Snor, snor, snor och sex små steg

Givetvis skulle jag trilla dit också. Det river i halsen och kliar i öronen, jag har feber och näsan droppar som en kran, huvudet känns tungt och ryggen värker. Fy, vad det är tråkigt att vara sjuk! Men som tur är har jag hjälp. J är ledig till och med måndag så förhoppningsvis hinner jag friskna till innan dess. Sedan ska det ju börja bakas inför Vilmas ettårskalas nästa helg. Och på tal om våran lilla tokfia. Hon har sett väldigt stadig ut ett tag nu när hon har traskat omkring med gåvagnen och längs med möbler. För några dagar sedan började hon ställa sig upp lite här och var. Inte bara mot saker utan mitt på golvet. Men trots att jag har lirkat och lockat har hon satt sig ner och krupit fram till mig istället för att röra på fötterna. MEN! Varför ta ett första steg när man kan ta sex som ett riktigt proffs? Japp, hon går! Lillgumman. Eller förlåt, storgumman.