Året som gick

Läste ett gammalt inlägg som jag skrev för ganska precis ett år sedan. Om mina förhoppningar inför 2010. Jag lovade dyrt och heligt att träna mer och äta nyttigare. Jag ville fjällvandra, prova att vara sambo och hitta en billigare lägenhet, lära mig sticka och åtminstone besöka en storstad i Europa. Och visst. Om man enbart ser till det så har det varit ett bra år.

Jag har både varit i Rom och Prag, lärt mig virka (dock inte sticka), varit sambo med J i ett helt år och strax innan årsskiftet fick vi nycklarna till våran gemensamma lägga (som är betydligt billigare än min förra). Det har inte blivit någon fjällvandring, men däremot en viktminskning på drygt tio kilo. Är löjligt stolt över att jag klarade av att enbart leva på pulverpåsar á la 470 kalorier per dag - i tre och en halv vecka. Och att jag sedan har lyckats behålla vikten. Men det där med träning får nog vara ett stående nyårslöfte även nästa år.

Året har även innehållit en hel del motgångar. Smärtsam värk i nacke och huvud. Djup sorg och tunga förluster på det personliga planet. Orättvisa. Men jag försöker blicka framåt. Även om det känns näst intill omöjligt ibland.

Bildlös julledighet

Jag har varit hemskt dålig på att uppdatera (och fota) under jullovet i Småland. Men det är väl ett gott tecken på att jag faktiskt har varit ledig. Lämnade till och med datorn i Piteå för att jag inte skulle falla in i gamla mönster och kolla ansiktsboken stup i kvarten, läsa tidningar och logga in på mailen.

Vi kom i alla fall ner till mina gamla hemtrakter dagen före dopparedagen. Och, precis som vanligt, så hade vi alldeles för mycket inplanerat under de "lediga" dagarna. Julafton med familj, moster (plus man) och kusiner hos mormor och morfar i Ödeshög, fika med J:s släkt i Nässjö, pepparkaks- och glöggmys hos polarna i Linköping, genomgång av alldeles för många flyttkartonger, hysterisk mellandagsrea i Jönköping, IKEA-trängsel och köttbullsmeny, inredningsshopping (vem kunde ana att Tranås har så många mysiga småbutiker?), snabbfika hos farmor, familjemys, nostalgikväll med gamla fotografier och sällskapsspel.



För att inte behöva trängas på vägarna med alla trafikanter som ska hem efter nyår så valde vi att köra upp innan det nya året började. Och visst känns det i kroppen och högerfoten så här dagen efter. Hundrafemton mil. Ouch.

En vanlig dag på jobbet

Ena stunden bland blöjor och batterier, matrester och mjölkkartonger i Piteå. Nästa på luciatåg och kommunfullmäktige i Älvsbyn. Älskar mitt varierande jobb! Däremot är jag inget fan av den här kylan. Nästan trettio minusgrader är inte ok!

Självmordsbombaren

I helgen valde en 28-årig kille att först spränga sin bil och sedan sig själv till döds i centrala Stockholm. En kille som jag gick i skolan tillsammans med. Helt jävla sinnessjukt. Minns honom som en duktig kille. Som gick det naturvetenskapliga programmet. Som hade många vänner, men hamnade i trubbel ibland. Under de tio åren som har gått sedan jag såg honom senast måste mycket ha hänt.

Enligt kvällstidningarna så var det centralen som var målet, men på vägen dit ska han ha tappat utlösaren på marken. Pang! Ren tur att bara en av de sex bomberna han hade runt magen detonerade och att ingen annan än gärningsmannen själv kom till skada. På vissa Internetsidor kallas han för världens klantigaste terrorist, medan andra hyllar honom som en hjälte. En martyr. Skitsnack. En idiot är vad han är. Eller var. Man undrar ju vad som driver en människa, en familjefar med små barn, till något sådant. Och om fler kommer att ta efter och försöka avsluta det han påbörjade. DET är skrämmande.

Pyssel och sötkatter

Nu är julkorten postade! Nitton stycken underbara kreationer som förhoppningsvis landar i mottagarnas brevlådor i början av nästa vecka. Slängde även ihop en liten ljusstake av ståltråd och några träkulor. Ganska söt ändå.


Katterna älskar för övrigt sina kartonger. Med atletiska hopp dyker de ner i lådorna och sitter sedan, ibland i timmar, och bara kikar över kanten. Gulligt!

Heta chokladdiskussioner

Det började med att jag skrev ett oskyldigt inlägg på fejjan där jag ifrågasatte det nya innehållet i Paradisasken. Och nu sitter tre av medarbetarna och skriker åt varandra och debatterar om vilka bitar som smakar bäst, vilka som borde ha tagits bort för länge sedan och vad det finns för alternativ till Paradis och Aladdin. Död åt trillingnöten, säger jag. Och till dig som sitter på makten och bestämmer över innehållet. Ge fan i att ta bort de goda bitarna. Gör inte samma misstag som med Twistpåsen som ingen, absolut ingen, köper längre. Tack.

Om exakt en vecka...

... får vi nyckeln till nya lägenheten. Som jag har längtat! Då ska det mätas och funderas (eftersom planritningen som vi fick från hyresvärden var helt uppåt väggarna) och dagen efter ska släpet få följa med på utflykt till ikea. Jejj!

Det här med kärlek

Jag rår inte för det, men jag kan inte slita blicken från årets tv-bönder. Trots att det gör riktigt ont i hjärtat att se de tafatta försöken till samtal, de krystade dejterna och den plågsamma osäkerheten hos vissa deltagare. Tänk att ensamhet kan driva människor så långt att de kan tänka sig att bjuda in hela Sverige i sina liv. För att öka chansen att hitta kärleken som de har längtat efter så länge.

Man saknar någon att älska, som bonde-Tomas sa igår (bara en kort stund innan han satt och stortjöt på en sten i skogen eftersom alla hans tre tjejer ville åka hem). Och det fick mig att börja tänka. Och känna. Och töntgrina.

Jag är verkligen lyckligt lottad. Jag har en karl som är snäll och omtänksam, älskar mig för den jag är och som förmodligen skulle göra vad som helst för min skull. Och jag för honom. Sedan är han kanske lite dålig på att lyssna ibland, skjuter upp saker istället för att ta itu med dem på en gång och han är och kommer alltid att vara en obotlig tidsoptimist / virrpanna. Ingen är perfekt. Men jag tror att vi kompletterar varandra. Och det verkar vara receptet för lycka.

En sak som jag verkligen avskyr...

... är bedragare som lurar folk på pengar. Som lägger ut annonser på nätet utan så mycket som en gnutta ärlighet i kroppen. Som levererar den ena ursäkten efter den andra, men aldrig varan som man har köpt. Som utger sig för att vara en schysst person, men i själva verket inte är något annat än en pengakåt lurendrejare. Förr i världen (vad gammal man känner sig när man skriver så) kunde man lifta med främlingar och fråga vem som helst på gatan vad klockan var eller vart apoteket låg. Numera blir man våldtagen och mördad, rånad eller misshandlad och drar sig för att få ögonkontakt med någon som rent potentiellt kan vara en galning. För idag kan man inte lita på någon annan än sig själv. Tråkigt att det har gått så långt. Men en grundregel som lever kvar än idag är att om något verkar för bra för att vara sant så är det förmodligen det också.

Som ett blåmärke

Jag tror aldrig att jag har känt mig så här mörbultad. Nacken värker och gör krasande ljud så fort jag rör mig och huvudet dunkar och känns lika tungt som ett stenblock. De smärtstillande tabletterna hjälper inte ett skit och humöret är i botten. Men det är väl bara att försöka härda ut. Bita ihop och sparka. Det är tydligen ett steg i rätt riktning, även om det känns som ett rejält kliv bakåt.

Palt och naprapatbesök

Var hos naprapat-Björn idag efter att ha varit sängliggande med en näst intill stelopererad nacke och svår huvudvärk i flera dagar. Är fruktansvärt öm nu efteråt, men kan åtminstone vrida huvudet åt höger och vänster igen. Jejj! Kommer dock att behöva äta smärtstillande i minst en vecka, plus att jag ska tillbaka till Björn på fredag och knäcka till nacken ytterligare några gånger, men det går i alla fall åt rätt håll. Är så otroligt less på att ha ont överallt.

Och nu till dagens högoddsare. Vi har kokat egen palt! Smakade helt okej, var inte särskilt krångligt och gav för ovanlighetens skull ingen paltschwimmen.

Spelrecension

Det känns i fingrarna att jag inte skriver lika ofta nu som jag gjorde förr. Har precis pressat fram och skickat iväg en recension till det årliga speltestet som vi har i tidningen innan jul. Det gick, men tog längre tid än beräknat. Men så kollade jag ju på säsongsfinalen av Americas Next Top Model samtidigt också.

Gräsänkling

Har haft lägenheten för mig själv sedan i onsdags eftersom J är nere i Stockholm och förlustar sig. Trodde först att det skulle kännas väldigt ensamt, men jag njuter faktiskt i fulla drag av lite egen tid. Igår levde jag riktigt tonårsliv och sov till mitt på dagen, slökollade på dåliga filmer i flera timmar utan att behöva ta hänsyn till någon annan och var uppe sent och fixade de sista julklapparna. Idag är planen att färga håret, hitta en outfit till jobbets julfest om två veckor och börja läsa en bok som jag aldrig hinner öppna. Varken mer eller mindre.

Plus ett komma tre kilo

Det är sant. Efter lite kinamat, lussebullar, chokladbollar, pepparkakor, morotskaka, två glas vin och stora mängder glögg så sitter jeansen åt en aning i midjan. Magen kluckar när man rör sig. Men det gör inget. Har haft en jättemysig kväll hos finaste Emma tillsammans med några arbetskamrater. Vi spelade sällskapsspel och insåg snabbt att tjejer är bättre än killar på att läsa andra människor, pratade en massa, massa skit och förfärades över att Linnea tvingades lämna Idol före Persas tjej. Men viktigast av allt - jag kom inte sist i spelet!

Hej då, dyra hyran!

Betalade precis mina räkningar och smålog åt att det här är sista gången som jag ser en så maffig hyresavi på väldigt länge. Mer pengar i plånboken och en lägenhet som är femton kvadratmeter större (och ligger lika centralt) är en ganska bra deal. Bara två veckor kvar tills vi får nycklarna. Tjohoo!

Jämmer och elände

Idag var det återigen dags för huvudvärk av den värsta sorten. Som gör så ont att man näst intill blir förlamad och bara kan ligga och jämra sig i väntan på att det går över. Har blivit tipsad om att testa tabletter (nä, de fungerar inte), akupunktur (låter intressant) eller ett besök i hälsokostaffären för att få upp mitt låga blodtryck, som tydligen kan vara boven i dramat. Jag är beredd att ta till vilka medel som helst - bara allt det onda går över. Och håller sig borta!

Dagen har till största del tillbringats i sängen, i mörkret med slutna ögon och händerna tryckta mot tinningarna. Har även svängt ihop några lussekatter till morgondagens glöggparty, slökollat på tv och fixat med en födelsedagspresent. Kul dag. Verkligen. Men å andra sidan kan det bara bli bättre.

Vinterskrud

November suger. Det är mörkt, bitande kallt, blåsigt och allmänt tråkigt väder. Man är trött hela tiden, och vill inget hellre än att dra täcket över huvudet och sova fram till mars. Minst. Men det är trots allt förbaskat vackert - även när termometern visar tjugo minus och fingrarna har domnat för länge sedan.

Note to self

Se för fan till att göra klart den där förbannade c-uppsatsen någon jävla gång, Jenny! Nu finns det inte längre några ursäkter. Sätt igång bara. Jaa, jag ska.

Slå till?

Älskling spelar NHL och jag ligger med datorn på magen och resesurfar. Fattar inte hur det är möjligt att en tripp halvvägs runt jorden kostar mindre än en veckas sol och bad fem timmars flygresa söderut. Galet. Men samtidigt sjukt bra. Jag har nämligen hittat en semesterresa som är helt amazing. Och billig.

Vill boka nu! Man ska ju passa på att se sig om i världen medan man är ung och bara har sig själv att tänka på, som mamma skulle ha sagt. Men J hävdar att det är dumt att binda upp sig eftersom man inte vet hur det ser ut med jobb om några månader. Åh, så tråkig och vuxen man kan vara. Då kommer man ju aldrig att få se eller uppleva någonting. Operation övertalning har precis inletts.

Oflyt och glöggkväll

Kvart i åtta i morse stapplade jag yrvaket in på jobbet för att hämta en bil och dra till Älvsbyn. Tre intervjuer var inbokade på förmiddagen och allting bäddade för ett snabbt jobb och hemgång i tid. Två mil från Älvsbyn ringde en av intervjupersonerna och ställde in på grund av magsjuka. Intervjuperson nummer två avbokade våran dejt någon minut senare. Kul. Därför måste jag åka tillbaka till Norrbottens pärla imorgon eftermiddag och därmed jobba kväll. Urk.

Men på fredag blir det nog roligare. Då ska ungdomarna på tidningen - det vill säga Thelin och alla som är yngre än honom - ha glöggmys och spelkväll. Wiii!

Den årliga garderobsrensningen...

... resulterade i två överfulla ikea-kassar som ska gå till bättre behövande. Helt sjukt vad mycket kläder som man sparar, men aldrig använder. Antingen för att de inte passar längre eller för att man hellre vill ha på sig nyare grejer. Storstädningen fick mig att inse två saker. Dels att jag inte behöver köpa någonting mer i klädväg förrän till sommaren. Och dels att jag verkligen har gått ner en hel del i vikt, trots att det inte känns så. Trivs alldeles utmärkt med mig själv nu och har svårt att komma ihåg hur det kändes för några kilon sedan.

Julpyssel och lussebakning

Det märks att de ljusa timmarna har blivit allt färre. Det är mörkt när man går till jobbet och när man kommer hem. Kroppen känns trött och seg och allt fler kvällar tillbringas i ett halvvaket tillstånd framför tvn. Men i helgen har jag för ovanlighetens skull fått en hel del gjort. Ljusstaken har åkt fram, det har julpyntats lite smått och flera av julklapparna är redan inköpta och inslagna.


J åker ner till Stockholm i veckan och är borta nästa helg (första advent) så därför tjuvstartade vi med julbaket redan igår. Nygräddade lussekatter och en kopp rykande hett chokladte är verkligen inte helt fel.


Köpte en bok om tvåltillverkning för ett tag sedan, och i helgen har vi testat att göra egen tvål. Busenkelt och väldigt snyggt. Det kommer vi att göra om.


Testade ett recept från Halv åtta hos mig också. My little pony-filé med palsternackspuré och mandelsallad. Det fullkomligt smälte i munnen. Så. Jävla. Gott. Mamma hade rätt - en köttermometer är verkligen ett måste i köket.

Klapp på axeln

Fick för ovanlighetens skull en dagens ros idag. Visserligen på virtuellt vis, men det värmde ändå att få höra att man har gjort någonting bra. I like.

Minusgrader

Trots att jag har min varma, stickade kjol och trots att det bara är kring tio minusgrader ute så är jag lika frusen som en isbit. Förstår inte hur jag ska överleva vintern. Har redan plockat fram både fleecevantar, mössa och den tjockaste jackan, och då har ju den kyliga årstiden knappt börjat. Brr.

När jag blir gammal...

... ska jag också bli en pensionärsjävel som sprider glädje i den annars ganska färglösa och trista vardagen. Älskar verkligen det där programmet.

Tjuvstart

Eftersom vi får nycklarna till nya lägenheten om en månad och kommer att ha fullt upp med flytten precis innan jul så tänkte jag göra bort så mycket som möjligt innan. Kvällen har därför ägnats åt julkortstillverkning och glöggdrickande. Det blir inte mer julstämning än så i början av november.

Rörlig grafik

Har varit nere på kurs i Stockholm i veckan. Det var jag och en medelålders tekniknörd från Södersjukhuset som skulle försöka lära oss att bemästra Motion. Det gick väl så där. Har lärt mig grunderna, men jag misstänker att det krävs en hel del klickande och testande på egen hand för att man ska bli duktig. När man nu ska hinna det..? Superkul att få lära sig något nytt i alla fall. Och att få bo på hotell. Vilket ställe alltså. Stor dubbelsäng, en grym frukostbuffé och ett perfekt läge mitt i hjärtat av Stockholm. Och som grädde på moset så såg jag (och råkade även hälsa på) Dynamit-Harry på flygplatsen. Bara en sådan sak.

Stimulerande arbetsdag

Att åka över sex mil på smala och halkiga vägar, rakt ut i obygden, bara för att få veta att jobbet inte alls är idag utan nästa tisdag känns... så där. Nyhetschefen hade tydligen blandat ihop datumen. Kul. Verkligen jättekul. Bara att hoppa in i bilen och åka tillbaka igen. Tomhänt. Och på dåligt humör. Men inget ont som inte har något gott med sig. Nu ska jag städa skrivbordet, stämpla ut och ta helg!

Två månader kvar till jul...

... och jag har redan börjat köpa julklappar! Två stycken har det blivit än så länge. Tror aldrig att jag har varit ute i så här god tid. Någonsin. Känns lite konstigt att gå och handla när butikerna varken är fulla av tomtar eller har julmusik i högtalarna. Men jag såg att det fanns Must på Coop i alla fall.

Prag - dag 4

Tog som vanligt spårvagnen in till stan. Tänk att man kan resa hur mycket man vill med både spårvagn, buss och metro i sjuttiofem minuter för under tio kronor. Sverige är verkligen dyrt om man jämför med ett land som Tjeckien.


Ägnade sista semesterdagen åt att undersöka den nya stadsdelen, söder om gamla stan. Bland annat Vaclavplatsen, där det för länge sedan anordnades hästmarknader, och Hotell Europa, som är ett välbevarat fik med drygt hundra år på nacken. Vi gick även på Nationalmuséet, men där fick man inte fotografera.



Kvällen fortsatte på en av Prags mest kända ölhallar - U Fleku - som började brygga redan 1499. Trots att jag inte gillar öl i vanliga fall så var den här riktigt god! Och stämningen var på topp med glada människor och trubadurer med dragspel och bastuba. Gillade däremot inte nationaldrycken Becherovka som mest smakade sött, pepparkaksaktigt och fick magen att slå kullerbyttor. Yuck.


Varma om kinderna gick vi in till stan och lyssnade på en konsert med klassiska stycken av Mozart, Brahms, Vivaldi och Bach. Fick gåshud flera gånger. En magisk avslutning på en fantastisk weekend i Prag. Jag hoppas att vi ses igen.

Prag - dag 3

På måndagsmorgonen tog vi oss till Lillsidan på andra sidan vattnet för att kolla in Pragborgen. En riktig turistfälla där allting antingen kostade en massa pengar eller var stängt (eftersom måndagar tydligen innebär låsta dörrar på muséer). Promenaden uppför de hundratals stegen i slottstrappan var i alla fall uppfriskande. Trots att man fick en sjuhelsikes mjölksyra i benen.



Vi kikade på den gotiska S:t Veitskatedralen, som prydes av små fulsnygga djur, kungapalatset och ett färgglatt kloster. Men höjdpunkten för dagen, den lilla pittoreska 1500-tals gatan som kryllade av guldsmeder förr i världen och där Franz Kafka bodde, var stängd på grund av reparationsarbete. En riktig besvikelse med andra ord. Men vi har åtminstone varit där. En stund.




Så vi traskade ner mot Lillsidans torg istället. På vägen gick vi både förbi några knasiga butiker, en gågata som var så pass smal att trafiken fick regleras med rödljus, en gigantisk graffitivägg och en mur full av oförklarliga hänglås.




Lillsidan var inte riktigt lika mysig som den gamla stadsdelen på andra sidan bron, men ändå charmig på något vis. På väg mot restaurangen (där vi åt en trerätters för dryga hundralappen) hittade J en själsfrände. Hehe.



Mätta i magen begav vi oss återigen uppåt. Längs en brant gata som var full av ölställen, caféer och restauranger. Längst upp på toppen låg nämligen Petrinkullen där vi sparkade på höstlöv och njöt av tystnaden och naturen. En stor kontrast till jazzklubben där vi hängde lite senare på kvällen.