Det eviga planerandet

Sitter och surfar runt på olika vandrarhem i Mellansverige, räknar antalet mil och timmar i bilen. Det krävs en hel del planering när man ska resa med ett litet busfrö. Särskilt när resvägen mest består av tallskog och raka asfaltsvägar och ställena att stanna, äta och leka på är relativt lätträknade. Allt ska dessutom gärna synkas med lillemans sovtider så att vi inte ruckar för mycket på dem. Förutom en liten påse med leksaker har jag bunkrat upp med lite nya roliga-saker-att-göra-i-bilen-grejer i form av en klistermärkesbok och en magnettavla och jag hoppas innerligt att det gamla kassettbandet Vi målar med sång ska fungera som räddaren i nöden. Vi pratar ändå om 115 mil fördelat på två dagar.

Övernattningen blir i ett lugnt litet samhälle (i det gula huset), drygt halvvägs, på ett mysigt bed and breakfast med en baksida där Arvid kan sparka boll och springa i gräset. Dessutom finns det en gammal 1400-tals kyrka rakt över vägen som man kan kika på om man vill vara lite kulturell. Ja, det blir nog bra det här.

En liten brandman

De stora dagisbarnen var hos brandkåren häromdagen och var snälla nog att ta med sig varsin souvenir till småttingarna som inte fick följa med. Så gulligt! Den här lille brandmannen har sommarlov från och med nu och i fem veckor framöver. Så även jag... fast "bara" i fyra. SEMESTER!

Natten from hell

Vid 21.30 igår vaknade Arvid och gnällde. Han ville inte somna om och efter en halvtimme gav jag upp och gick och la mig tillsammans med honom. I tre timmar låg han och snurrade runt, drog i mitt hår och knölade runt bland sängkläderna tills han äntligen somnade strax efter ett. Och jag med. Trots en säkerhetsmur med kuddar så ramlade han ur sängen vid fyra. Han somnade relativt snabbt efter det, men en halvtimme senare började knölandet och bökandet igen. Jag fick en rak vänster av ett sömndrucket barn och blödde näsblod. I samma veva började det ösregna och dropparna smattrade på fönsterblecken och tjocka katten började jaga en fluga som hade irrat sig in genom det öppna fönstret. Han jamade irriterat och ihärdigt när flugan parkerade sig utom räckhåll - i säkert tjugo minuter. När jag väl höll på att somna igen ringde klockan. Det var morgon.

Som grädde på moset ville Arvid inte äta gröt i morse utan att bli matad av nu-kommer-bilen-och-åker-in-i-garaget-leken. Det gjorde att vi blev lite försenade. Inte blev det bättre av att hyresvärden ringde precis när jag skulle sätta tänderna i min egen frukost och bad mig flytta på bilen omedelbums så att de kunde gräva upp asfalten. Hej då, frukosten!

O hej!

Det här kan vara det bästa köpet på länge - rutschkanan. Till en början körde Arvid mest bilar i den, men efter att ha fått hålla mamma i handen under de första tre åken blev han tillräckligt självsäker för att kunna åka själv. Han åkte säkert hundra gånger nu på kvällen och stannade uppe en halvtimme längre än han brukar eftersom det var så roligt.



Vi hann även titta lite på barnprogram och hänga upp den fina rävtavlan i lillemans rum nu ikväll. Kaaa, säger han nöjt och pekar på den trots att jag förklarar att det är en räv. Näe, kaaa!

Dinofodral

Haha! Om man skulle skaffa ett nytt fodral till iPaden kanske?

  
från: babyshop.se

Köp och sälj

Idag har jag sålt ett par skor som inte passar längre (har tydligen fått större fötter sedan Arvid föddes) och tre köksstolar som bara har stått på vinden och samlat damm. Hälften av pengarna har jag lagt på en liten rutschkana till Arvids rum och resten har åkt ner i spargrisen. Underbara internethandel!

På besök i Granparken

Efter frukost begav vi oss iväg till Granparken. Ett perfekt utflyktsmål för små barn som gillar små djur. Arvid blev lite rädd för den nyfikna grisen till en början och sprang runt i inhägnaden och lekte med kottar och klättrade upp på stenar istället för att titta på djuren, men...


... fåren och getterna var spännande och roliga att härma. Bääää, sa Arvid åt dem - på behörigt avstånd. Även fiskarna i dammen tittade han länge på.



Innan vi åkte hem hälsade vi på hos kaninerna och marsvinen, kikade i ett gammalt lantbruksmuséum och fick åtskilliga myggbett. Jag drog på mig en ordentlig förkylning någonstans där emellan också. Typiskt.

Zamzor

Ena stunden på alerten med blicken fäst vid en fet fluga som kryper runt på fönsterrutan. Några timmar senare, en fallen hjälte. Vem skulle inte bli trött av att sitta och stirra på en flugstackare som aldrig ens flyger i närheten?

En boll och en pappa

En boll och en pappa. Det behövs inte mer än så för en lyckad söndagseftermiddag. För nej, mamma får inte vara med. Han är mycket bestämd, den lille mannen. Han dikterar vem som får köra kundvagnen, bära honom och leka med honom. En i taget. Annars blir han arg.

Midsommar på Swensbylijda

Vi var många som firade midsommar i grönskan på Swensbylijda idag. Vackert, lantligt, folkligt och mysigt. Dans kring midsommarstång, kransbindning, ponnyridning, bondgårdsdjur som man fick klappa, folkdans och fika i gräset.

Wienerbröd och examenspapper

Ytterligare några kassa bilder ur mobilen från veckan som gått. Fika utomhus i solskenet och en glad unge i vagnen, ren och åskskur under jobbuppdrag i Koler samt ett "lycka-till-och-tack-för-den-här-tiden" från Luleå Tekniska Universitet och en pensionerad barnprofil i garderoben på jobbet. Tur det, gissar att många barn skräms av halvflinten och det galna ansiktsuttrycket.

Rabarber och klarad tenta

Det är en fröjd att äta frukost just nu. Rabarbermarmelad och kräm med mjölk. Saften är nästan slut efter bara några dagar. Det är ett bra betyg. Och på tal om betyg. J fick godkänt på sin tenta idag och jag har ansökt om examen. Jejj!

Onsdag

Egentligen är föräldraledighet ett väldigt missvisande ord. För efter en dags "ledighet" är jag tröttare än när jag jobbar. Huvudet känns tungt, ögonen svider och humöret tryter. Thank god för kaffeautomaten i lunchrummet.

Som taget ur en Hollywoodfilm

Nä, om man skulle...

... koka lite rabarbersaft då så här på söndagseftermiddagen? Jag tror det. Avsmakning sker på den soliga balkongen om några timmar.

Dagisfest

I veckan var det avslutningsfest på dagis med picnic i gräset, bus i lekparken, sång, musik och jordgubbstårta. Åtta av Arvids "stora" kompisar slutar nu så i höst kommer han inte att vara minst längre. Hoppas att det blir en lika bra dynamik i gruppen med många småttingar som det har varit nu för Arvid har blivit väl omhändertagen av de äldre barnen och haft mycket kul med dem. Så. Två veckor kvar till semester. Sedan ska Arvid få träffa sin mormor och morfar.

Bebissugen

Idag har jag träffat en liten Arvid som inte ens var en vecka gammal. Rosig hy, skrynkliga fingrar, världens minsta näsa och ljuvligt bebishår. Det är svårt att förstå att våran Arvid har varit så där yttepytteliten (var han verkligen det?).

Det här med ur&skur

På nyheterna igår berättade de att det inte är bra för små barn att gå på ur&skur-förskolor. En ny, svensk studie visar nämligen att barn som är ute mycket har högre halter av stresshormonet kortisol, vilket kan bero på att det är fysiskt ansträngande för kroppen att hålla sig varm ute i alla väder och hela tiden röra på sig. Studien går emot tidigare rön om att uteförskolor ger friska, starka barn.

För oss har bytet till en ur&skur enbart haft positiva effekter. Jag upplever att Arvid sover bättre om nätterna, äter bättre, han har bara varit sjuk en dag (snorig) i kontrast till den tidigare förskolan där han var sjuk tre av de tio veckorna som han gick där innan vattenskadan, han har utvecklats motoriskt och älskar att vara ute och sparka boll. Lärarna är duktiga på att låta de mindre barnen vara inne mer eftersom de är mer stillastående och lättare blir kalla, de får värma sig vid den öppna elden under fruktstunden och får varm dryck under kalla dagar. Men det framgår inte om kortisol är farligt för kroppen på längre sikt eller hur höga halter de här barnen hade i jämförelse med "vanliga" dagisbarn. Det vore således på sin plats med ytterligare studier för den där köper jag inte.

Hjärtebarn

På två år har nästan två tusen virkade kattkompisar tröstat barn som har tvingats tillbringa tid på barnhjärtavdelningar, många redan från födseln, och även fungerat som ett minne när de har fått komma hem igen. Men det behövs fler hjärtekatter! Har du en virknål, ett garnnystan och några timmar över? Eller 75 kronor ifall du inte själv kan virka, men gärna vill bidra ändå? Tveka inte! Bara i Sverige föds det tusen hjärtebarn varje år så behovet är stort. Jag har redan gjort tre katter och håller på med en fjärde... för barnens skull.

En typisk måndag

Dagen började med en lätt försovning. Stressig frukost, snabbt av med pyjamas, på med kläder och full fart mot dagis. Väl där blir vi upplysta om att det är stängt. Planeringsdag. Har du inte fått mailet? undrade en av fröknarna. Eh, nej. Som tur var kunde J vara med Arvid så att jag kunde åka och jobba. Nu har jag dock sett till att jag är med på maillistan och får ta del av vad de gör och vad som är på gång. Bland annat är det tydligen sommarfest på onsdag kväll. Där ser man.

Jag är klar!

Det här mailet låg i min inkorg igår kväll.

"Nu har jag läst igenom din uppsats, och du har tagit hänsyn till mina och opponenternas synpunkter. Nu har texten ett helt annat driv och flyt, och svarar mot den akademiska uppsatsens genrekrav. Det var kul att läsa den igen och se hur mycket bättre den har blivit. Uppsatsen är godkänd och klar för inrapportering."

Jaa! Jag fixade det! Hurra! För jag har tagit examen, för jag har tagit examen, för jag har tagit exaaaamen. Fy fan vad jag är bra!

Cirkusmorgon och lekparkshäng

Cirkusen är i stan så under morgonens cykeltur svängde vi förbi tältet för att försöka få se en skymt av något djur. Vilken lyckoträff! Alla artister var ute på grönbete till Arvids stora förtjusning.




På vägen hem stannade vi till i lekparken och Arvid byggde sandkakor, åkte rutschkana, sparkade boll, klättrade och sprang. Sedan blev det förmiddagsfika och pizzalunch innan det bar av mot fotbollsarenan för lite filmning för min del. Ännu ett arbetspass avklarat. Snart är det semester!

Sconesfrukost

Nu får ni inte tro att jag brukar ställa mig och baka bröd på lördagsmorgonen, men just idag kändes det som att det behövdes lite vardagslyx i form av scones med ost och marmelad. Jag ska till Luleå och jobba om en stund, men hade mycket hellre velat loppismysa med lilla familjen. Det får bli nästa vecka istället. Eller om tjugo dagar (varav tolv arbetsdagar) när jag går på semester!

Ångest

Jag trodde aldrig att hjärnan skulle drabbas av någon slags panikattack och fullständigt stänga ner allt logiskt tänkande just idag när diskussionen på uppsatsen skulle fixas till inför slutinlämningen. Efter att ha ägnat hela dagen åt att försöka skriva utan att kunna avgöra om det blev bättre eller sämre än det som var innan drog jag bara ihop alla existerande stycken och lämnade in. Klockan 21.06. Utan att ha läst igenom för att slippa ångesten över att det är för dåligt. Om två veckor får jag veta om den godkändes, om jag får min examen. Ska den räcka? Har jag för höga ambitioner? Eller är det bara att inse att det är stört omöjligt att skriva uppsats samtidigt som man jobbar och är mamma åt en liten trotsunge? Innan midsommar vet jag...

Grönt är skönt

Bilden till vänster är tagen för en månad sedan. Det snöade, var kallt, rått och allmänt trist. Pang sa det, sedan blev det både grönt, trettiogradig värmebölja och syrénblomster. Men så brukar sommaren försvinna över en natt också. Det går fort här uppe i norr! Dock inte när det är vinter.

Nix!

Alltså. Det här måste vara dagens absolut bästa nyhet. På långa vägar! Jag har flera trogna följeslagare som ringer flera gånger om dagen. Gärna på konstiga tider. Efter att ha blivit ignorerade alldeles för många gånger har de tagit till ett nytt knep. De ringer från vanliga mobilnummer och "luras". Gah! OM jag vill ha två par strumpor gratis, byta elbolag eller skaffa en ny mobil så hör jag av mig själv. Istället för att ni ska förstöra min söndagseftermiddag, väcka sonen när han precis har somnat eller ringa mitt i morgonkaffet.

Kreativitet

På dagis har de haft tema rymden och även Arvid har varit med och bidragit till vernissagen som var förra veckan. Han har bland annat ritat "världen" med blått och grönt och klistrat fast ett kort på sig själv mitt i och tillverkat den här - rymdvarelsen. Igår målade han några teckningar också som förhoppningsvis landar i någons brevlåda idag.

Att gå någon på nerverna

Jag får räkna till tio säkert tusen gånger om dagen. Oj, vad han trotsar, den lille mannen. Slänger mat på golvet, häller ut allt vatten ur muggen, vill inte äta, skriker för att han är hungrig, slänger runt de grusiga ytterskorna i hela lägenheten, går igenom soppåsen, klättrar upp på köksbordet, kastar leksaker omkring sig (gärna hårda så att det låter mycket när de slår i golvet), drar katterna i svansen, tittar i blöjhinken, slår med kladdiga händer på tvn, hoppar i soffan och river ut hela byrålådor med kläder. Jag blir galen!

Hej sommaren!

Jag vet att det är så typiskt svenskt att alltid klaga på vädret, men efter att ha haft närmare trettio grader hela veckan så är man faktiskt lite less. Det är klistrigt och kladdigt, svårt att sova och faktiskt lite för varmt för att man ska kunna njuta av det. Den lilla regnskuren som blöter ner fönsterblecken just nu är mer än välkommen. Förhoppningsvis är luften lite mindre kvav imorgon. Tydligen har det aldrig hänt tidigare att maj har varit så här extremvarm och en konsekvens av det är att det redan finns svenska jordgubbar. Arvid gjorde konstiga grimaser när han smakade på en och visst, den var inte så där söt och god som de kan vara, men ändå infann sig sommarkänslan. På riktigt.