Novemberbarn

Sitter i soffan och ser hur solen sakta stiger över hustaken. Den sista oktober ser ut att bli en fin, men kylig, höstdag. J håller på att göra sig "fin" inför morgonens läkarbesök och jag har ingenting direkt inplanerat för dagen. Känns skönt eftersom jag inte har sovit särskilt bra. Liten har bråkat ovanligt mycket de senaste dagarna. Tagit spjärn med fötterna mot mina revben och pressat ut ryggen och rumpan åt andra hållet. Hårt. Fäktat med de små händerna. Och sparkat, sparkat, sparkat.

Men han verkar inte ha någon större brådska med att komma ut i alla fall. Vi får väl se vem av er som har gissat närmast när det väl är dags.

Johanna och Peter: 4/11
Jimmy: 7/11
Beräknat förlossningsdatum: 8/11
Elin: 9/11
Cajsa: 10/11
Mia, Majken och Gunnel: 11/11
Pappa: 13/11
Jag: 14/11
Anders: 21/11
Annika: en torsdag

Det här kan vara...

... världens skönaste mattant. Ever! Så oväntat. Så roligt. Men hur tänkte hon?

Att komma innanför dörren

Jag verkligen älskar våran hall! Second hand-byrån för sjuttio spänn som älsklingen målade vit, den slitna spegeln som vi hittade bland soporna, gulnande boksidor från en av Antes böcker som fick bli dekorationer istället, krukan med ljung som har flyttat in och fått sällskap av ett mossfyllt näthjärta på väggen. Ja, allt!


Dåliga bilder, jag vet. Men ändå. Och by the way. Gänget med garntomtar hör inte till inredningen utan de ligger mest och väntar på att det ska bli jul. Det gör jag med (är riktigt jultokig i år), och årets julklappsinköp är planerade sedan länge.

Felsjunget.se

Ramlade över en helt underbar sida med folk som sjunger eller har sjungit fel låttexter i tron att de har hört rätt. Antingen som barn eller till och med i vuxen ålder. Fantastiskt underhållande. Kolla bara på det här till exempel:

Artist: Timbaland feat. One Republic
Riktiga texten var: It's too late to apologize. It's too late.
Men jag sjöng: It's Tor-Leif, the poltergeist. It's Tor-Leif.

Artist: Deep Purple
Riktiga texten var: Smoke on the water, a fire in the sky.
Men jag sjöng: Slowmotion Walter, the fire engine guy.

Förväntansfull

Gjorde precis en beställning på Panduros hemsida och kan knappt vänta tills paketet kommer med posten. En massa fint julpyssel är på väg. Åh, vad jag längtar! Det riktigt kliar i fingrarna av förväntan. Sedan fattas det bara en liten gran. Gärna grön och i plast. Men det ska nog inte vara några problem att hitta.

Imorgon kväll ska vi iväg och lyssna på en symfoniorkester som spelar tv-spelsmusik och kika på en utställning där man får titta på och prova gamla hederliga spelkonsoler. Kan bli hur intressant som helst.

Godnatt

När man har storstädat, och då menar jag dammsugit, diskat, torkat av, ruskat mattor, plockat undan, sorterat och slängt, så får man faktiskt unna sig lite ostbågar i soffan. Nu är vi så där härligt trötta och ska släcka för idag. Som riktiga pensionärer.

Goodiebag och magbild

Idag kan vi ha varit hos barnmorskan för sista gången innan liten tittar ut. Nästa tid är nämligen dagen innan beräknad förlossning. Men vi får väl se. Plutten har i alla fall sjunkit ner rejält nu och det gör riktigt ont i nedre delen av ryggen och i ljumskarna så fort jag anstränger mig det minsta.

Idag (vecka 37+5):
SF-mått: 37,5 cm (knappt ruckbart huvud)
Hjärtljud: 136 slag i minuten
Blodtryck: 119/78
Blodvärde: 136
Blodsocker: 6,5

För två veckor sedan (vecka 35+5):
SF-mått: 36 cm (rörligt huvud)
Hjärtljud: 144 slag i minuten
Blodtryck: 116/73
Blodvärde: mättes inte
Blodsocker: mättes inte

Av bm-Ingrid fick vi en presentpåse fylld med blöjor, tvättlappar, leksaker och andra bra-att-ha-grejer. Så nu är skötbordet fullt med nödvändigheter. Det enda som inte är riktigt klart är den virkade ugglemobilen, men den ska fixas imorgon. Förhoppningsvis. Så här stor och fin är jag nu förresten, vecka 37+5.

Vill du ha en papegoja?

Jag ramlade över en skojig, men faktiskt helt seriös sida, om hur det är att leva med flygfän häromdagen. Och det faktum att allting är skrivet med typsnittet Comic Sans gör det hela, om möjligt, ännu skojigare. Under fliken gojköp kan man läsa:

"Papegojor för ett djävla oväsen. Mina börjar att väsnas strax efter att jag kommer hem och håller på i en dryg timma. Utöver det så skriker dom:
* När jag går på muggen
* När jag öppnar kylskåpet
* När jag pratar i telefonen
* När jag går ut
* När jag inte syns
* När jag ska titta på tv
* När jag ska ta en tupplur på soffan
* När jag har något i munnen...
... och så måste man skrika i 20 minuter när en kråka flyger förbi fönstret. När jag börjar med maten så måste man skrika tills den är serverad (ingen kan laga mat så fort som mig). Utöver det så är dom tro det eller ej ganska tystlåtna."

Söndagspizza och pappersarbete

Nä, jorden har inte gått under här i Piteå. Jag har bara inte haft tid att skriva. Men! Den första snön föll faktiskt igår, även om det bara var några få flingor utblandade med iskallt regn. Vi gick en snabbis på stan, fikade och lyssnade på livemusik på Krokodil och jag fick så fruktansvärt ont i ena sidan av ryggslutet att jag var hänvisad till soffan resten av dagen. Började därför virka på en present till några vänner, som ska göras klart imorgon efter ett besök i hobbyaffären.

Idag tog vi sovmorgon och sedan har jag mest vankat runt och pustat och stönat av smärta. Bävar verkligen inför förlossningen om det känns så här i ryggen och magen redan nu. Ska bli spännande att se vad barnmorskan säger imorgon, men jag gissar att ungen har sjunkit ner ordentligt. Det känns så i alla fall.

Nu har vi precis tryckt i oss en flottpizza och jag ska sätta mig och läsa igenom en dom på typ åttio sidor. Ni kanske minns skojaren som blåste J på en dator? Han och ett gäng andra likasinnade killar åkte fast så att det visslade om det. Till slut. Och nu vill Kronofogden ha in lite dokumentation för att älsklingen ska få tillbaka sina pengar. Perfekt söndagsnöje när man inte orkar så mycket annat än att sitta.

Årets första snö?

Enligt prognoser så kan det komma snö i natt. Eftersom jag ändå oftast är uppe och vankar under småtimmarna så kommer jag med säkra rapporter och iakttagelser imorgon. Om inte jorden har gått under då. Men Harold Camping har ju haft fel förr.

Jaaa!

Jag måste erkänna att jag blev skapligt nervös igår när J kom hem med begynnande nackspärr. Vi testade allt ifrån varm vetekudde och Pronaxen till tigerbalsam och ström in i musklerna för att han skulle kunna genomföra uppkörningen idag. I morse kunde han knappt röra huvudet och grimaserade illa när han tog på sig halsduken och försvann iväg i morgondimman. Men på något vänster gick det vägen. Han klarade det! Nu väntar internutbildning på taxibolaget och sedan jobb. Jejj!

Har för första gången på länge...

... hört ordet sillmjölke. Kom direkt att tänka på det gamla fina dataspelet Myulk som spelades ofta och mycket när vi var små. Det roligaste, som jag minns det, var lantbruksdelen. Mata korna, så och skörda och laga maskiner.

Hur som helst. Jag har sovit över tolv timmar i natt och har lyckats bli av med den plötsliga förkylningen som satte klorna i mig igår eftermiddag. Men istället känner jag mig sjukligt trött och har en huggande känsla i nedre delen av magen. Usch.

Julstämning på kvällskvisten

Jag vet att det står oktober i kalendern. Och vissa menar att det är en synd att dricka must innan första advent. Men det bryr jag mig inte om. Det är gott. Så det så. Har dessutom snott ihop några garntomtar som ska få pryda granen i år. Lika bra att vara ute i god tid eftersom det kanske inte blir så mycket pyssel i år om det visar sig att vi får en gapig bebis.

Men det finns två fel på bilderna nedan.
1. Att Coca-Cola Company har börjat göra must känns inte helt okej. Men jag antar att de äntligen har insett att Cola aldrig kommer att bli en juldryck. Ha!
2. Vilket fantastiskt erbjudande från Halens. Nu dubbelt så dyrt. Passa på!

Eftermiddagstupplur

Jag sover mycket och gärna just nu. Och särskilt på eftermiddagarna. Då är det extra skönt att unna sig en liten tupplur i soffan. Där trängs vi. Jag och katterna.

Gissningar

Våran älskade unge är som sagt beräknad till den åttonde november. Men barn gör ju inte alltid som man själv har tänkt. Vilket datum tror du, kära läsare, att lillprinsen kommer? J gissar på 7/11 och jag på 9/11 eller 14/11 (kan inte bestämma mig).

Bebisredo

Idag går vi in i vecka 38 och enligt vad jag har läst och hört så kan mini komma vilken dag som helst nu. Bebis är så gott som färdigbakad och väger drygt 3,2 kilo och är typ 50 centimeter lång. Så för säkerhets skull har jag förberett bb-väskan och stoppat ner allt ifrån små, små pyjamaser, gosedjur och blöjor till förlossningsbrev, kläder till mig och amningsinlägg. Ska be J packa sitt när han kommer hem från skolan så att vi är klara att åka på studs när det väl är dags. Känns dock som att det blev väääldigt mycket saker. Som det alltid gör när jag ska resa någonstans. Men det känns alltid bättre att ha med sig lite för mycket än för lite.

Kreativitet och brevlängtan

Älsklingen har precis gett sig av till skolan och jag sitter i köket med en kopp hallonbladste och tittar sömnigt ut genom fönstret. Det regnar och är så där blåsigt och ruggigt ute att man helst av allt vill vara inomhus hela dagen. Men eftersom jag har fått dille på att göra garntomtar (fråga mig inte varför) så måste jag förbi hobbyaffären när den öppnar. Sedan ska det skapas och pysslas.

Jag postade förresten två viktiga brev igår. Brev som jag länge tvekade på om jag överhuvudtaget skulle skriva. Men orden ville ut och efteråt kändes det bra. Vi får väl se om jag får något svar tillbaka. Det vore jätteroligt, men ett riktigt långskott.

Uppfinnaren och jag

Pojkvännen har minsann en liten Uppfinnar-Jocke i sig. Istället för att lägga dyra pengar på en scanner för att kunna få in dokument i datorn så satte han helt sonika ihop en manuell fjärrutlösare till kameran med hjälp av lite sladdar och en dörrklocka. Så nu har han fotat av flera böcker om Romarriket och slängt in dem i något behandlingsprogram på datorn som gör om det hela till en e-bok. Lätt som en plätt. Kostnad: typ noll kronor. Grymt!

För mycket att göra

Tiden verkligen flyger fram och jag hinner knappt med hälften av allt som jag skulle vilja göra. Mycket för att jag är trött och tjock. Men imorgon ska jag skynda förbi jobbet en snabbis för att hjälpa mina kära vikarier lite grann, köpa en necessär på stan, cykla hem, kasta in en maskin tvätt, trampa bort till Barnens hus och köpa en mobilarm för att kunna göra färdigt spjälsängen, cykla hem igen och tvätta ytterligare en maskin, sy ett gäng tvättlappar i frotté av en gammal handduk, fixa färdigt med tvätten, packa BB-väskan och vila någonstans däremellan. Skulle jag, mot förmodan, ha en gnutta ork kvar efter det så är skötbordet fortfarande omålat. Suck.

Magbild och tygblöjor

Nu är vi på dag 252 av 280 som gravida. Nittio procent avklarade och tio kvar. Svanskotan värker som aldrig förr. Enligt barnmorskan så kan det ha att göra med att jag slog i den rejält som barn (under en hemsk skridskodag på Bredstorp) och att kotan numera är sned. Det betyder att barnet trycker på den och att svanskotan i värsta fall går av under själva förlossningen. Eller så är det "bara" gammal hederlig foglossning. Det gör ont som fan i alla fall. Både att sitta, gå och ligga.

Vi passade förresten på att köpa ett gäng tygblöjor när vi var i Umeå häromdagen. Till en början tänkte vi varva dem med vanliga blöjor, men om de fungerar lika bra och är lika smidiga som vi hoppas så kanske vi går över till det mer ekologiska alternativet så småningom. Vi får se. Bild på sprickfärdig mage, vecka 35+6.

En rumpnisse?

Idag har jag både hunnit med kaffe och bulle på stan, lusläsa en skvallertidning medan älsklingen klippte sig, besöka biblioteket, gå en snabbis på stan (eftersom lillkatten satte en vass klo i mina nya leggings tidigare idag), pumpa cykeldäcken, tvätta fyra maskiner tvätt och vila en timme på eftermiddagen. Puh.

Men dagen började hos barnmorskan, som hade svårt att avgöra hur busungen låg. Hon kände flera rumpor och ett knä, men inget huvud. Kändes lite oroväckande. Men efter att ha konsulterat en kollega så verkade de komma överens om vad som var upp och vad som var ner. Återstår att se om barnet faktiskt har ett ansikte när den väl kommer ut. Haha. Och nu är det bara tjugonio dagar kvar...

Idag (vecka 35+5):
SF-mått: 36 cm (huvudet, eller "rumpan", är fortfarande rörligt)
Hjärtljud: 144 slag i minuten
Blodtryck: 116/73
Blodvärde: mättes inte
Blodsocker: mättes inte

För två veckor sedan (vecka 33+1):
SF-mått: 35 cm
Hjärtljud: 140 slag i minuten
Blodtryck: 122/71
Blodvärde: 130
Blodsocker: 6,6

Lasse i mitt hjärta

Spelningen på Idunteatern i Umeå var fantastisk. Helt magisk. Precis som jag visste att den skulle vara. Intimt, naket, akustiskt, nedtonat och enkelt. Låtar tolkade på ett helt nytt sätt med cello, slagverk, piano, trumpet och munspel. Texter som togs till helt nya höjder. Fyra outgivna låtar. En publik som satt som på nålar. Applåder som aldrig ville ta slut. Alldeles, alldeles underbart. Tack för en oförglömlig kväll, Lasse!

Festlig inbjudan

Jag tycker att det är ganska roligt med felskrivningar i annonser i tidningar och på skyltar i mataffären. Men det här måste verkligen ha fått gamlingarna att sätta löständerna i halsen. Tänk vilken skillnad en enda liten siffra kan göra. Haha!

Hej då, jobbet!

Efter en heldags redigering i ett litet rum utan syre så städade jag i ordning på skrivbordet för sista gången på väldigt länge. Kändes faktiskt lite vemodigt. Och väldigt konstigt. Men jag tror nog att jag kan vänja mig vid tanken på att vara ledig i sju månader. Och ledigheten kunde inte börja bättre. Lasse imorgon! Wiii!!

Nedräkning

Antal arbetsdagar kvar under 2011: två. Antal dagar kvar till spelningen med Winnerbäck: tre. Antal dagar kvar till beräknad bebis: trettiofyra. Antal timmars sömn i natt: strax under tre. Men ibland vill orden aldrig ta slut när man sitter och pratar. Uppkrupen i soffan med den allra finaste. Och om det är något jag har lärt mig så är det att man ska lyssna när någon öppnar sitt hjärta på vid gavel och delar med sig av sitt allra innersta. Oavsett vad klockan är.

Fyra dagar kvar...

... tills jag går på mammaledighet. Jejj! Eller ja, graviditetspenning om man ska vara riktigt noga. Det kunde inte komma lägligare. Efter en hyfsat stillsam arbetsdag där jag mest har hållit i mikrofonen, coachat min grymma ersättare och åkt bil är jag helt slut och har svårt att röra mig. Imorgon ska vi åka ännu mer bil, andas skogsluft och enligt uppgift gå ganska långt. Kul. Jag kommer dö. På kanelbullens dag.

Kollegorna i Arvidsjaur...

... fortsätter att leverera nyheter. Först med det senaste, närmast dig. Klockrent.

Extreme couponing

Tittar på ett märkligt program på TLC som handlar om köpgalna människor (mest kvinnor av någon anledning) som ägnar åtskilliga timmar om dagen (och natten) åt att leta reda på rabattkuponger. I tidningar, på nätet, på återvinningsstationen, i grannarnas soptunnor... I USA så klart, var annars? Där finns det tydligen allt ifrån rabatter för militärfamiljer till lukrativa erbjudanden som gör att varan i många fall blir i stort sett gratis. Man verkar dessutom få använda hur många kuponger som helst (till skillnad mot här där det ofta står max två inköp per hushåll) OCH kombinera olika erbjudanden med varandra så att affären i vissa fall blir skyldig dig pengar.

En kvinna har precis kommit fram till kassan med fyra överfulla kundvagnar. Hon har shoppat i över sex timmar och är trött och orolig över att hon ska ha räknat fel någonstans och att köpet inte alls ska bli så billigt som hon har tänkt. Varorna kostar 2300 dollar, men efter ett halvt kilo rabattkuponger landar slutsumman på minus 33 dollar. Kvinnan gör high five med sin lika trötta man och jublar. Nu ska hon hem och ägna helgen åt att stapla allting på olika hyllor i garaget. Och familjen kommer att få äta nudlar och couscous varje dag i flera år framöver. Sick. Very sick.

Jag undrar varför...

... gårdagens PIF-match kallades tv-matchen i stora annonser och dylikt bara för att fyran var där och filmade? Det var samma sak när SVT var på besök för några månader sen. Men att 24Norrbotten bevakar alla hemmamatcher då? Näpp.

Till dig från mig

Vad får man om man tar några virkade djur, ett resårband och några små karbinhakar? Jo, en barnvagnsmobil till lillsötisen. Den är virkad utifrån ett mönster från den här sidan, men har av någon outgrundlig anledning fått ett helt eget utseende ändå. Men å andra sidan så gör ju lodjuret med kaninöronen och den vindögda ugglan att den ser lite mer hemmagjord ut. Nästa projekt är en mobil till skötbordet. Och J sköter designen av upphängningsanordningen.


Söndagar är lika med veckohandling på Coop. Och efter att vi hade kommit tillbaka (och råkat dela på en pizza på vägen) så tyckte katterna att det var mysdags. Siri spann och "trampade mage" på älsklingen som passade på att vila lite i soffan. Jag tror att jag ska göra detsamma. Vila alltså. Att vara höggravid tar på krafterna.