Hej då, mostrarna!

Det har varit en otroligt intensiv, men rolig helg. Först fredagslunch och mys med Mia och sedan har Arvid fått träffa och leka med alla sina tre mostrar (och Peter), min mormor och morfar och mormors två systrar så det har varit fullt upp. Han är så älskad av så många, den lilla parveln. Och det känns extra roligt att han ger så mycket tillbaka till alla trots att han inte träffar tjocka släkten särskilt ofta och har all rätt i världen att vara blyg och lite reserverad.

Stor och liten...

... pluggar tyska och kastar leksaker omkring sig.

Vi gungar

Den röda gungan som pappa har satt upp i äppelträdet har blivit en klar favorit.

Pop-up

Den här leksaken har blivit en favorit hemma hos mamma och pappa. Arvid stänger luckorna och jag (eller någon annan) öppnar dem. Så den får också stå med på önskelistan. Och kanske ett parkeringshus i trä. Med tillhörande bilar.

Jag hänger inte med i svängarna

För två veckor sedan ställde sig Arvid upp mot soffan för första gången. Det dröjde inte många dagar förrän han började gå längs med saker (trots att det inte gick särskilt fort) och idag såg jag i ögonvrån hur han släppte soffbordet och tog ett steg mot ett annat bord. Plötsligt stod han där och grejade istället. Hallå, det går för fort det här. Jag hinner inte med! Sonen verkar dock helt obrydd.

Framme!

Vi träffade på en hel del barn under gårdagens långa resa. Barn som skrek, krånglade och inte ville sitta still, som varken ville sova eller äta och som hade väldigt svettiga föräldrar. Arvid (som numera går under beteckningen drömbarnet) sov större delen av bussresan till Luleå. Sedan åt han macka på stationen i väntan på flygbussen, lyssnade intresserat på några medelålders tanter som pratade om hunduppfödning och satte i sig en halv burk lax på stående fot på flygplatsen.

På flyget till Stockholm pillade han mest på bältet som han hade på sig och kroken på stolen framför där man kan hänga sin jacka. När piloten meddelade att vi var på väg att landa somnade han med ett leende efter att ha flirtat med tjejerna som satt på andra sidan gången. Samma sak i flyg nummer två. Och jag som hade varit nervös över att han skulle gallskrika och ha ont i öronen. Kort sagt, resan gick jättebra! Det enda som var lite knivigt var att få på och av bärselen under stress och i trånga utrymmen, men det är ju en världslig sak. Vi är framme och vi är trötta, men glada. Nu ska vi förmiddagsvila.

Tack!

Dagens virtuella ros går till Emma som rycker in med kort varsel och hjälper till att ta hand om de små kattskatterna medan vi är borta. Du är en pärla!

Väskan är packad...

... och jag har precis insett att jag måste byta till en större om det här ska fungera (läs: om väskan ska gå att stänga). Bara att springa upp på vinden, rota fram en annan rullväska och börja packa om. Suck.

Gråtfest och sångstund

Vid nio igår kväll var Arvid trött, men så fort jag la ner honom i sängen - antingen hans egen eller våran - gallskrek han som att han hade ont någonstans. Jag plockade upp honom, tröstade och vyssade och han somnade snabbt och tungt mot min axel. Men så fort jag la ner honom blev det likadant igen. Så höll vi på fram till klockan två i natt när han plötsligt slocknade mitt i en gråtattack. Jag har ingen aning om vad det är som stör honom, men det här är tredje natten i rad som han har hållit på så här. På dagarna är han precis som vanligt. Funderar på om det skulle kunna någon rest från förkylningen som har satt sig i öronen och det känns ju roligt när vi ska flyga. Nässprayen är nedpackad, just in case.

Idag sov vi länge, kastade i oss lite frukost och åkte till Furubergskyrkan för lite sång och lek. Träffade Emma och Julia, Daniel och Ebba och en massa andra trevliga mammor och tanter. Och barn förstås. Nu sover den unge herrn och jag ska betala räkningar, packa klart och snygga till lite här hemma, slänga skräp, checka in på flyget och skriva ut biljetterna.

Packning pågår

Hela kvällen har gått åt till att packa inför resan på onsdag. Ja, det tar sin lilla tid när inspektören ska granska allting som viks ihop och packas ner i väskan.

Ice age

När jag var liten hade jag ett prylskåp med diverse smågrejer. Minnen från utflykter eller semestermål, fina glasdjur, stenar och krafs från Kinderägg. Nu är det dags för Arvid att ta över skåpet och här har ni hans första "pryl". Jaha.

Besiktning

Nu har jag äntligen bokat tid för besiktning av bilen. Det, mina vänner, måste ge åtminstone ett vuxenpoäng.

Neandertalarungen på bvc

Idag på bvc skulle barnmorskan testa Arvids motorik och förmåga att härmas. Hon höll fram en vacker pärla på en tråd och Arvid petade ointresserat på den samtidigt som han försökte svälja sin andra hand. Sedan höll hon fram två klossar och visade hur han skulle slå dem mot varandra, något som tydligen många barn i den här åldern kan. Arvid däremot brölade något slags neandertalarljud och kastade klossarna all världens väg. Tre gånger. Sedan var testet över. Kort därefter kissade han ner hela min tröja och mina byxor så att jag fick gå hem i blöta, kalla kläder som klistrade sig fast medan lillkillen sov gott i vagnen. Tack för den, min son. Han väger i alla fall 9225 gram, är 75 centimeter lång och följer medelkurvan på ett utomordentligt sätt.

Finaste!

Det här är de bästa killarna som finns i mitt liv. Ja, och så min pappa så klart.

Arvids första kalas

Kalaset igår var hur trevligt som helst, tårtan var rosa och jättegod, barnen lekte massor och vi vuxna var helt slut när vi kom hem. Idag är det tvätt- och städdag och vi har även passat på att gå två (!) promenader i det fina vädret. Bara tre dagar kvar till Smålandsresan och resfebern, eller kanske mest nervositeten över hur det ska gå att flyga ensam med Arvid, börjar smyga sig på. Det är förresten Emma som har tagit bilden nedan.

Lördag

Efter en urusel natt med ett ledset litet barn som inte ville komma till ro så värker både nacken, ryggen och huvudet. Men nu, efter lite klossbyggande, mys och gröt, sover den lille mannen så sött. J är och kikar efter en bärbar dator och jag sorterar tvätt och håller på att packa lite smått. På onsdag förmiddag bär det av till Småland och jag längtar så efter att få träffa alla! Men innan dess ska vi på kalas (Julia fyllde ett år igår och ska firas i eftermiddag), vi ska tvätta och snygga till här hemma, skriva ut biljetter, betala räkningar, göra klart väggdekorationen i barnrummet, Arvid ska mätas och vägas på bvc på måndag och busa och leka med Emma och Julia igen på tisdag. Och så ska jag boka en klipptid.

Dum-tv

Tittar på Förlossningskliniken och förundras över hur enkelt det verkar vara att föda barn i Staterna. Kvinnorna (som har hela sin släkt med sig på rummet) ligger och skrattar i sängarna, rynkar pannan när de börjar närma sig fyra, fem centimeter, får ryggmärgsbedövning och fortsätter att skratta till det är dags att börja krysta. De krystar tre eller fyra gånger, yttrar inte ett enda ljud och plötsligt är ungen ute. Lugnt, harmoniskt, totalt smärtfritt, snabbt och trevligt. Inte riktigt som jag minns att det var.

På en annan kanal visar tysk tv-shop en elektronisk cigarett, en så kallad Clever Smoke, som både lyser, ryker och smakar som the real deal, men som inte innehåller några farliga ämnen. Framtidens rökning. Smarta människor röker hälsosamt. En perfekt present till din gamla moster som har rökhosta. Och det bästa av allt - du kan ladda den via en usb-sladd och får röka precis överallt, även där det råder rökförbud. Jo, jag tackar jag. Nä, nu stänger jag av den här dumburken för idag.

I love hösten

Började dagen med en kylig morgonpromenad. Åh, så uppfriskande! Hösten är min nya favoritårstid och jag fullkomligt älskar färgskiftningarna, tjocka tröjor och regn som slår mot ett paraply. Hann givetvis springa in i några butiker på vägen hem också och framkalla bilder till en fotoram, köpa pålägg och mjölk, posta ett paket och köpa en tröja som jag ångrade mig på så snart jag hade betalat. Men eftersom det kändes jobbigt (fånigt, jag vet) att lämna tillbaka den till samma kassörska så går jag tillbaka lite senare i eftermiddag. Kanske ska byta kläder och mössa på barnet för säkerhets skull så att hon - om det nu är hon som står där - börjar fundera på om det var igår vi var där. Haha!

Gardintyg

Jag funderar på om det här tyget skulle kunna förvandlas till en snygg gardin till lillens rum? Jag tror det. Blåbärscity från Åhlens.

Trängsel

En varning! Gå aldrig ut på stan när Åhlens har öppningserbjudanden och bjuder på tårta utanför ingången. Hundratals pensionärer, rullstolar och rollatorer. Överallt! Det är samma sak när det finns smakportioner på Coop eller när kommunen bjuder på palt på stan. Ryktet går snabbt och kön ringlar lång minst en timme innan serveringen startar. Har de här arma människorna inget annat att göra än att snika till sig gratismat och stå i vägen?

Lika som bär?

Haha! Dagens garv är helt klart herr Schulman som ger sig i kast med att försöka posera som Marie Serneholt - med varierat resultat kanske bör tilläggas.

Husbygge

Tänk vad mycket man kan göra med ett snöre, några häftstift och en gnutta inspiration. Ska piffa till "huset" med lite blommor, gardiner och annat färgglatt så snart jag har köpt lite häftmassa. Har ytterligare sisådär tvåhundratio idéer till Arvids blivande rum, men först måste det röjas där inne. Saker ska gås igenom, ställas upp på vinden, flyttas, slängas eller ges bort och det tar emot eftersom det både är jobbigt och rätt tråkigt. Så jag fortsätter med att virka en rund matta av gamla trasor i olika blå nyanser så länge. Även den är till sonens rum.

Ståövningar

Efter en lång sovmorgon och en runda på stan har vi tagit det ganska lugnt. Jag har målat ytterligare ett varv på gåvagnen och gjort färdigt lilla Julias present och Arvid har fortsatt att träna på att stå. Ingenting annat duger just nu.

Arvids önskelista

Det är en otroligt seg förkylning vi har fått. Imorgon är det en vecka sedan det började och jag är fortfarande täppt, har ont i halsen och huvudet och känner mig orkeslös. Arvid har dock klarat sig bättre, men är inte riktigt sig själv än heller. Så idag har vi kurat inomhus, druckit honungsvatten och filat på en önskelista till den lilla parvelns födelsedag. Så här ser den ut (tills vidare).

Skrivproblem

Jag tillhör den där utdöende skaran som både skriver och som tycker att det är jätteroligt att få vykort. Men vad är egentligen grejen med vissa kort som verkar vara resistenta mot bläck? De går ju för f*n inte att skriva på trots att pennan fungerar utmärkt! Istället ska man behöva sitta och fylla i sina egna bokstäver både två och tre gånger så att allting blir kladdigt och fult.

Vad blir det för mat?

Jo, idag serveras det kokt potatis, kålpudding och lingonsylt till de stora och biffstroganoff med ris till de små.

Lekdrake

Kolla vilken häftig drake med sextio (!) skojiga bollar inuti. Perfekt till det blivande barnrummet - under förutsättning att barnet lovar att städa undan efter sig.

Grattis!

Åh, vilka underbara nyheter! Arvid ska få en liten lekkamrat i mars nästa år. Ett jättestort grattis till Mia och Tomas!

Att bestrida en faktura

Pust! Har ägnat förmiddagen åt att läsa hovrättsdomar, paragrafer i avtalslagen och dammsugit diverse forum på jakt efter fler drabbade. J har nämligen fått en bluffaktura från ett spärrserviceföretag som har gått direkt till inkasso. Men efter att ha skrivit flera mail där jag har vältrat mig i byråkratiskt korrekta meningsuppbyggnader och svåra ord så hoppas jag att allting ska lösa sig ganska smärtfritt. Men åh, vad knivigt det är att skriva så där superformellt samtidigt som man ska få något sagt!

Nya regler för föräldralediga

Det kan komma att hända en hel del med föräldraförsäkringen efter nyår. I alla fall om regeringen får bestämma. Enligt ett förslag ska grundnivån höjas från 180 kronor per dag till 225, och dessutom får endast en femtedel av föräldraledigheten, det vill säga 95 dagar, sparas efter barnets fyraårsdag (men kan användas upp till 12 års ålder). Detta för att "få nyanlända utrikesfödda kvinnor att komma närmare arbetsmarknaden. Bakgrunden är att kvinnor som kommer till Sverige med barn får full föräldraförsäkring och att många stannar hemma med barnen i flera år, något som kan försvåra både integrationen av föräldrarna och av barnen" menar Göran Hägglund (Kd).

Eh. Vilka jobb är det som alla utrikesfödda kvinnor ska få då om man får fråga? Är det de okvalificerade icke-existerande jobben som tiotusentals arbetslösa ungdomar sitter och väntar på? Eller har de nyanlända svenskarna väskorna fulla med utbildningar och efterfrågad kompetens, månne? Kanske i vissa fall, men knappast särskilt många (ursäkta om jag är fördomsfull). Nä, det här handlar om att tvinga (alla) föräldrar att plocka ut sina dagar när barnen är små för att de ska kunna jobba, jobba, jobba så mycket som möjligt och göra de rika ännu rikare istället för att förlänga semestern, ha fyradagarsvecka eller jobba halvdagar i tid och otid för att ha kvalitetstid med barnen.

Gnälligt

Lilleman är kokhet på pannan, klängig, snorig och allmänt dämpad. Men det stoppar honom inte ifrån att leka nästan lika ihärdigt som vanligt.

Brio Sitty Sulky?

När jag och lilla A åker till Småland i slutet av månaden kommer vi inte att släpa med våran stora, tunga och klumpiga vagn. Istället funderar jag på om en Brio Sitty skulle kunna vara ett alternativ att ha ståendes hos mamma och pappa. Enkel, billig och lätt.

Mobilbilder

Kvaliteten på bilderna är kass, men motivet är ovärderligt.

Söndagslek

Den morgonpigga sonen och jag sitter på golvet och kastar mjukisdjur till varandra. Det vill säga, jag kastar något till honom, han plockar glatt upp det och kastar i sin iver det stackars djuret bakom axeln, jag sträcker mig efter något nytt alternativt går upp och hämtar samlingen som ligger bakom lillfisen och så börjar vi om. Söndagsmys.

En rejäl förkylning

De senaste dagarna har jag varit nere för räkning. Fullständigt utslagen. Och sjukare än vad jag har varit på flera år. Jag har haft hög feber, frossa, skakande knän, migrän utan dess like, illamående, slemhosta, rinnande näsa, röda ögon och svullen hals. Och som grädde på moset så har jag varit tvungen att ta hand om en busig tiomånaders helt själv eftersom J har haft fullt upp med skolarbete i Skellefteå. Men idag känner jag mig äntligen på bättringsvägen. J har varit här och snyggat till, diskat, handlat, slängt skräp, klippt katternas klor och annat viktigt som jag helt enkelt inte har orkat göra. Imorgon hoppas jag på fint väder och att jag är så pass pigg att jag orkar med en promenad. Frisk luft är alltid bra för själen.

Hur söt kan man vara?

Igår kväll när jag pratade med mamma plockade sonen upp hammaren till bultbrädan (som han inte alls förstår tjusningen med) och kröp iväg med siktet inställt på den tjocka katten som låg och sov på mattan. Kack, kack, kaaack, utbrast den lilla älsklingen (om det var en slump att det var misstänkt likt ordet katt vet jag faktiskt inte). Eller som förra veckan då han hörde brevbäraren i trapphuset. Han släppte det som han höll på med, satte fart ut i hallen och kröp mot dörren med ett pa-paa-papp. Tyvärr var det bara en räkning som kom. Men åh, hur söt kan man vara egentligen?

Tio månader

Nu går det undan! Arvid kryper som ett proffs och tar sig snabbt runt i lägenheten. Han är duktig på att vända leksakslådan upp-och-ner och tar gärna med sig några mjukisdjur innan han beger sig iväg på upptäcktsfärd. Han sitter oftast på knä och leker och "pratar" med sig själv och han har börjat ställa sig på alla fyra med händer och fötter i golvet. Han har även ställt sig upp mot soffan tre gånger.

Även när vi träffar andra vuxna och barn är han väldigt nyfiken och framåt och vill gärna titta på vad andra gör (läs: ta den leksaken som de håller i). Men även en tuffing blir lite osäker ibland och då kommer han och drar i mina byxor och vill bli upplyft eller kravlar upp i mitt knä.

Jag har fortfarande inte lyckats vänja honom av med godnattslurken eller nattamningen, men den senaste veckan har han sovit betydligt bättre och bara vaknat för att äta någon enstaka gång. Skönt! Arvid vet inte om det själv, men innan nästa månadsuppdatering planerar jag att sluta amma helt. Han somnar kring nio, tio på kvällen och vaknar vid sju eller åtta, beroende på hur mycket han har varit vaken under natten.

Han har fyra tänder, två i överkäken och två i underkäken, och äter (det mesta) med god aptit när han är hungrig. Favoriten är macka med smör, lax med ärtor och potatis, pasta med köttfärssås, broccoli, gurka och frukt. Byggklossarna tillhör fortfarande favoritleksakerna och även hammaren till bultbrädan, fjärrkontroller och datorn (det vill säga Babblarna) är roliga.

Som ett rivjärn

Jaha. Som om det inte vore nog att armen gör ont (se föregående inlägg) och att Arvid har varit gnällig heeela kvällen så har jag ett rivjärn i halsen och en konstig smak i munnen. Den högra halsmandeln är stor som en golfboll och gör det svårt att svälja. Kul! Jag fick säkert med mig någon bacill från öppna förskolan. Hoppas, hoppas, hoppas att det är bättre imorgon och att lilleman inte blir sjuk.

Värken from hell

För några år sedan (tänk, jag kan inte ens komma ihåg vilket år det var) gjorde jag illa armen. Jag skulle cykla över en väg där någon hade parkerat ett lastbilssläp som skymde sikten. Varken bilen eller jag hann se varandra förrän det var för sent. Eftersom röntgenavdelningen på sjukhuset hade sommarlov så skickades jag hem med "en förmodad spricka i armbågen, men ingenting verkar vara brutet". Det tog flera månader innan jag kunde lyfta armen ovanför huvudet, bära saker och räta ut den ordentligt. Och fortfarande, efter fem, sex år, värker det i armbågen. Särskilt vid låga temperaturer, vid väderomslag (som idag) och när jag har burit mycket. Då måste jag ha armen lite böjd för att mildra smärtan. Undrar om det hade varit annorlunda om jag hade insisterat på att "läkaren" skulle röntga istället för att bara trycka lite med tummen?

Lek, shopping och ännu en tand

Igår hängde vi återigen på öppna förskolan, men den här gången med arbetskamraten Anders och hans lilla Leon. Arvid var inte alls lika blyg som i måndags utan kröp iväg till andra barn, satte sig på knä bredvid dem och ville också leka. Sedan blev det en club sandwich på stan, en promenad och en kopp kaffe.

Idag har Arvid fått hänga med mig i flera olika affärer så nu sover han gott. Bäst var nog Mio som tillhandahöll sulkys för de alla minsta besökarna. Det gillades! Så nu har vi köpt presenter till lilla Julia som fyller ett nästa vecka och av någon konstig anledning så blir det alltid något till Arvid också. Men han blir ju faktiskt tio månader imorgon och har fått sin fjärde tand nu i natt så då är det väl helt okej..?

Wohow!

Läste precis att Persbrandt kommer till stan nästa vecka. Wohow! Gissa vem som kommer att smyga runt i buskarna i dagarna tre för att få en glimt av Gunvald?

Videosamtal

Jag minns när jag skulle köpa en ny mobil för sisådär åttio år sedan. Färgdisplayen hade precis uppfunnits och det var väldigt inne att ha en pytteliten joystick istället för klassiska och tråkiga upp-ner-vänster-höger-pilar. Jag valde mellan två Samsungmodeller. Den ena var lite dyrare och utrustad med en inbyggd kamera - även det var en alldeles ny företeelse - och jag minns att jag tänkte "vem kommer att vilja ha kamera i mobilen när det finns digitalkameror som ger mycket bättre bilder"?

Men även jag inser så småningom att utveckling kan vara bra. Ja, rent av fantastiskt! Idag har jag till exempel testat Skype för allra första gången (!) och Arvid har sagt godnatt till sin pappa via datorn. Det var fint.

Arvid sittdansar

Ja, den här trudelutten spelas ganska många gånger här hemma under en dag. Det värsta är att jag har börjat nynna på den när vi är ute och går och i duschen.

Öppnis och resplaner

Den 26:e åker vi söderut på obestämd tid, jag och lillfisen. Jag vet att det är många som längtar efter den lilla parveln och det ska bli roligt att få träffa alla igen. Senast vi var nere var ju i april i samband med dopet. Vi har även hunnit med att hänga på öppnis en stund - Arvid var ovanligt mammig och höll sig nära, nära och sög på en röd plastbil - och gått en sväng på stan. Vi har även blivit bjudna på barnkalas nästa vecka. Åh, vad skoj! Och på tal om ingenting så har Arvid sovit i stort sett hela natten. Från 21.30 till 01:00 (amning) och sedan fram till 07:30 med huvudet på min kudde. Jösses Amalia! Måtte det inte vara en engångsgrej.

Ny vecka

Sitter och tittar på biljetter hem till mamma och pappa och förundras över att det kostar lika mycket att åka 115 mil söderut som att åka på charter till varmare breddgrader i en vecka. Och då är jag ändå ganska flexibel när det gäller datumen, men jag antar att det är den korta restiden som trissar upp priserna. Huvva. Nästa vecka bjuder dock på flera roligheter. Jag och Arvid ska träffa Emma och Julia, gå till banken, leta presenter till en blivande ettåring, hänga på öppnis med Anders och Leon och gå på fackmöte på jobbet. Men först ska vi sova.

Babblarna

Arvid har en ny favoritlåt som handlar om Babba, Bibbi, Bobbo och de andra i Babblarna. Visst, låten svänger och gör att plutten faktiskt sitter still (och dansar på stället), men den fastnar ju som tuggummi på hjärnan. Gah!

Övernattningslägenhet

Så där ja. Nu är J:s övernattningslägenhet i Skellefteå möblerad och till och med lite mysig. Men det tog verkligen hela dagen att flytta och bära grejer. Vi passade på att åka när lilleman skulle ta sin förmiddagslur...


... och styrde kosan hemåt igen lagom till eftermiddagsluren. Lägenheten ligger tio minuters cykelväg från universitetet och delas med två datanördar som dricker mycket kaffe (den ena var rätt lik Morgan Pålsson i Hipphipp). Tycker att det är märkligt att kommunen nästan enbart har studentlägenheter som ska delas av två eller tre studenter, men J verkar inte särskilt brydd över att bo med främlingar. Rummet var lite slitet, men ändå helt okej. För att nå pappret på toaletten måste man dock ha kommissarie Gadget-armar. Innan vi åkte tillbaka till Piteå igen fyllde vi på med lite energi i form av Umamiburgare på Max.



Idag är jag trött och stel i både armar, nacke och axlar, J pluggar och Arvid har precis kommit på att man inte bara kan slå med träklossarna i golvet utan att man kan kasta dem också. Så hela lägenheten är täckt av blåa, gula och gröna klossar som bara väntar på att bli upplockade eller att någon (läs: jag) ska trampa på dem.

Packat och klart

Att gå igenom ett helt vindsförråd är jobbigt. Och det är tio gånger jobbigare, både fysiskt och psykiskt, med en grinig liten älskling i en bärsele på magen. Men nu är släpet lastat och matsäcken är packad. Mot Skellefteå!

Soffmys

Vi myser i soffan och funderar på det här med middag. Det får nog bli något enkelt för vi är ganska trötta båda två. Sedan ska vi måla gåvagnen och bada. Over and out.

Höstpromenad och julafton

Lillfisen gillar att åka vagn och om han fick bestämma skulle vi gå längs med E4:an eller någon annan hårt trafikerad väg och titta på lastbilar dagarna i ända. Men idag var det min tur att välja vart vi skulle gå så det blev en sväng längs en skuggig skogsväg där trafikmyllret var utbytt mot fågelkvitter. Otroligt skönt. Och vackert. Passade även på att tända ett ljus vid fotbollsplanen.



Väl hemma blev det paketöppning. Ett par jättefina vinterskor till Arvid, en robottröja (även den till lilleman) och mitt vinstpaket från Karin. Tackar! Rena julafton ju.

En ny dag

Natten har varit förvånansvärt smärtfri med tanke på hur gnällig den lille mannen var igår. Han slocknade redan vid åttasnåret och har kunnat somna om med hjälp av nappen flera gånger under natten. Idag är han på ett strålande humör och har ätit en stor portion gröt. Han har även hunnit med flera expeditioner här i lägenheten och börjar verkligen få in kryptekniken. Det går snabbt! Han plockar gärna med sig en kloss och ett mjukisdjur i varje hand innan han lämnar basen (läs: leksakslådan). Så att han har något att greja med när han kommer fram, antar jag.
För en stund sedan la jag ner honom i sängen och sa att det var dags att sova lite. Han tittade på mig och log, gjorde två pussljud med munnen och rullade över på sidan. Älskade lilla unge. Jag minns inte ens hur livet såg ut innan du kom.

Ändrade planer

En förmiddag med bus och lek på öppna förskolan förvandlades plötsligt till en hemmadag med en febervarm liten älskling som bara vill kramas. Dumma tänder.

Dagens bästa stund

En kopp kaffe, en bit morotskaka, en stunds tystnad och lite tidningsbläddrande. Fint så. Dessutom har jag tackat nej till Arvids plats på babysim. Vi ställde oss på kö i december förra året liksom. Är väl hög tid att börja köa till simskolan nu då med tanke på hur många ungar det verkar finnas i den här kommunen.

Att bestämma sig

Kära läsare. Som ni vet har vi ju besökt en hel del förskolor för att känna av stämningen, träffa personalen, titta på inne- och utemiljö och prata pedagogik. Väldigt lärorikt må jag säga, men samtidigt gör all kunskap valet oändligt mycket svårare.

Förskola nr. 1. En renodlad Ur & skur-verksamhet med 24 barn i åldrarna 1-5 år (5 pedagoger). Är ute i stort sett hela dagen, både på innergården och på olika utflykter i närområdet. Förskolan jobbar mycket med kamratanda (att vara en bra kompis) och genusfrågor och lär barnen att återvinna, kompostera, spara energi och värna om natur, människor och miljö - både genom lek och rollspel samt utflykter och olika studiebesök. De plockar svamp och bär, lär sig om kretslopp och åker skridskor och skidor på vintern. Maten lagas på plats av en kokerska, som inte är främmande för att fixa så att de kan ta med den ut till grillkåtan eller ut i skogen. Sover utomhus i vagn.
Men! Det tar 20 minuter att gå dit (i rask takt) plus att det inte finns någon plats ledig förrän tidigast nästa höst.

Förskola nr. 2. Ligger ett par minuters gångväg härifrån. Reggio Emilio-tänk och sprudlande kreativitet. Massvis med "ofärdiga leksaker" som ska stimulera fantasin, pyssel, vattenlek, målargrejer, plastdjur, böcker, träjärnväg, mjukisdjur osv osv osv. Två småbarnsgrupper (1-3 år) med 14 barn i varje grupp (3 pedagoger per avdelning). Nyrenoverade, fräscha och luftiga lokaler med högt i tak. Maten lagas på plats i två år till, sedan storkök. Sover utomhus i mån av plats.
Men! Barnen är bara utomhus en liten stund varje dag och då bara på baksidan. Ganska hög ljudvolym där inne och nästan lite för många valmöjligheter för barnen (överstimulans?) som mest irrade omkring när vi var där. Kan dock ha berott på att det var inskolningsperiod. Fullt!

Förskola nr. 3. En klassisk, kommunal förskola med fem avdelningar (totalt 100 barn). Ingen uttalad pedagogik på småbarnsavdelningen där det ryms 15 barn (3,5 pedagoger). Är ute en eller två gånger om dagen beroende på vädret. Sover på madrasser i ett mörkt rum. Vid tre års ålder kan man välja Montessori eller Ur & skur. Underbar personal på den sistnämnda. 22 barn. Mycket att göra både ute och inne. Fin gård och nära till skogen.  
Men! Även den här verksamheten ligger 20 minuter bort och maten kommer från ett storkök. Slitna lokaler samt gammal och trött personal på småbarnsavdelningen. Fullt!

Förskola nr. 4. Ett föräldrakooperativ där du som förälder hjälper till med matlagning och städning en dag varannan vecka i utbyte mot lägre avgift (300 kr i månaden). 15 barn varav hälften är små i år (3,3 personal). Ute ganska mycket (både för- och eftermiddag). Fin baksida med gungor, cyklar, sandlåda och klätterställning. Nära till skog och vinteraktiviteter. Fin inomhusmiljö och väldigt hemtrevligt. Underbar personal. Barnen sover utomhus.  
Men! Ligger helt utanför kommunens regi. Därför har man ingen rätt till sommaröppna förskolor utan måste lösa det på annat sätt. Kräver dessutom bil på grund av avståndet och en hel del engagemang och tid. Orkar man det? Och ja, även här är det fullt just nu och gruppen är mättad när det gäller småttingar för tillfället.

Åh, hur ska man kunna bestämma sig? Och vad är det som egentligen som är viktigast för just mig och mitt barn? Svårt! Gissar dock att vi, precis som många andra som står på kö, blir tilldelade en plats på en ruffig förskola långt-bort-i-stan och får vara nöjda med det tills trycket lättar lite grann. Hello, babyboom!

Tisdagslek

Vi leker, det vill säga att Arvid häller ut alla grejer på golvet och använder plastlådan som trumma och jag vänder på lådan och lägger tillbaka allting. Om och om igen. Det är ganska mysigt att vara mammaledig ändå.

Ännu en tand

På förskolan hittade Arvid en gul He-man som han försökte bita huvudet av under större delen av tiden som vi var där. Och när vi kom hem har han plötsligt fått en tand i överkäken. Helt utan skrik, gråt och tråkiga nätter. Så kan det gå!

På språng

Om en timme ska vi möta upp söta Emma och lilla J och prata lite skit och göra ett besök på ett föräldrakooperativ. Spännande! Men först ska jag kasta i mig lite lunch och ge Arvid mat. Han sover som en stock efter att ha varit med mig på jobbet och gått i affärer under förmiddagen och sedan jollrat ikapp med musiken i bilen.

Försäljning

För en kvart sedan la jag ut tre annonser med Arvids urvuxna kläder på nätet. En body såldes på mindre än fem minuter. Tre minuter senare fick jag napp på mössan - dock av någon som försökte pruta - så jag avvaktar och går och fixar en kopp kaffe så länge. Kanske är den såld innan jag kommer tillbaka..? Andrahandsmarknaden för barnkläder är verkligen glödhet. Särskilt när det finns så många köpglada föräldrar.

Livet är så skört

Den 29-årige skyttekungen i Piteå IF gör mål bara några minuter in i matchen. Sedan sätter han sig ner på huk, tappar medvetandet och avlider, trots hjärtmassage. Tänk så fort allting förändras. Livet är skört och ingenting ska någonsin tas för givet. Mina tankar går till Victor Brännströms familj och hans anhöriga.

Jag vann!

Minns ni tävlingen där man kunde vinna ett helt set med Bambinoprylar? Jag vann! Om det var den fantastiska motiveringen eller slumpen låter jag vara osagt. Tjohoo!

Bland får och kålhuvuden

Söndagar är familjedagar och idag styrde vi kosan mot Grans naturbruksgymnasium där de hade öppet hus. Vi matade och klappade djur (dock ej ödlan på bilden), tittade på en alldeles nyfödd liten kalv, var på kattutställning, fårvallning och ett lantbruksmuseum.



Några lokala odlare fanns på plats och sålde allt ifrån honung och purjolök till kålhuvuden och vinbärsbuskar. Älskar närodlat, särskilt till rimliga priser.


Arvid tyckte att det var spännande med alla intryck, ljud och lukter och somnade som en stock efter en liten stund. Nästa år kanske han vågar testa ponnyridning?