Mitt 2018

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort tidigare? Tog mina allra första röntgenbilder, firade påsk i skidbacken, tog med barnen på bowling och bio, sommarjobbade inom vården, startade en bokklubb, bytte dagis för Vilma, vandrade på Kungsleden, fyllde en hel bil med IKEA-grejer (det hade knappt gått in ett paket värmeljus till) och skjutsade Arvid till och från fotbolls- och friidrottsträningar.

Genomdrev du någon stor förändring? Alltså, jag skäms ju nästan över hur sakta det går här hemma. Sovrummet är ju fortfarande inte påbörjat! Men om jag får några lugnare dagar efter tentan i januari hinner jag kanske måla och tapetsera så att det blir av någon gång.
Blev någon/några av dina närmaste vänner föräldrar i år? Nej, men nästa år blir jag moster igen - två gånger inom loppet av en vecka som det ser ut nu.
Vilket datum från 2018 kommer du alltid att minnas? 15 maj när jag och Vilma var på röntgen efter att hon hade blivit knuffad från stora stenen på dagis och jag insåg att hon hade brutit handleden på två ställen. Kände mig som världens sämsta mamma som inte hade tagit henne till akuten dagen innan när det hände, men ville avvakta och se om det blev bättre först. Det blev det inte och hon gå med gips i tre veckor. 28 oktober när jag vaknade av ett SMS från mamma om att morfar hade somnat in. Och märkligt nog 20 april, när nyheten om Aviciis död kom. Blev otroligt berörd på ett sätt som jag inte kan förklara och sörjde verkligen hans alldeles för tidiga död och all musik som han aldrig hann göra.
Dog någon som stod dig nära? Min fina morfar. Trots att han har varit dålig till och från så länge så kom det ändå som en chock.
Vilka länder besökte du? Det blev ingen utlandsresa i år heller, men nästa sommar skulle jag vilja åka till Gotland. Det är ju nästan som ett eget land.
Bästa köpet? Förhoppningsvis täckbyxorna med fleecefoder som jag hoppas kommer med posten nästa vecka. Hatar att frysa utomhus!
Gjorde någonting dig riktigt glad? Spadagen på Kust. Olika bastuupplevelser, fotbad, en mängd inpackningar, isbad, frusna vindruvor och ångande utomhusbad med utsikt över havet. Fantastiskt avslappnande.
Saknar du något under 2018 som du vill ha 2019? En aktivare fritid. Tänkte faktiskt tanken häromdagen om jag skulle ha köpt mig ett par längdskidor, men vi får se. Vi har i alla fall varit ute väldigt mycket på lovet och det är roligt när man kan göra saker utomhus hela familjen, som fjällvandringar, en sparktur på isen, skridskoåkning eller pulkabackshäng till exempel.
Vad önskar du att du gjort mer? Ibland, när det är mycket stress och press från olika håll, är det lätt att bli irriterad, tappa tålamodet och inte vara den bästa mamman eller frun man kan vara. Där kan jag önska att jag kunde ha räknat till tio fler gånger än vad jag har gjort och inte låta min frustration gå ut över fel saker.
Vad önskar du att du gjort mindre? Jobbat mindre i somras. Att börja jobba dagen efter tentan i början av juni, vara ledig en vecka i juli och köra på ända till slutet av augusti var intensivt - särskilt när sommaren bjöd på århundradets bästa väder! Kände mig helt slut när skolan började igen och har känt mig trött hela hösten / vintern.
Favoritprogram på TV? Vår tid är nu. Vilken serie alltså! Ser fram emot tredje säsongen som sänds nästa höst.
Bästa boken du läste i år? Tack vare bokklubben så har jag ju faktiskt läst lite (med betoning på lite) som inte bara är skolböcker. Så jag måste nog säga Ett jävla solsken om Ester Blenda Nordström. Vilken häftig och banbrytande kvinna!
Största musikaliska upptäckten? Pass på den, tror jag.
Vad var din största framgång på jobbet 2018? Nu har jag ju inte jobbat, men jag har fått fantastiskt fina lovord under min VFU. Att få höra att man har god hand med människor, upplevs trygg i det man gör och får ett "jag ser fram emot att jobba med dig när du är klar" värmer otroligt mycket.
Största framgången på det privata planet? Att folk uppskattar mina bildkrönikor i tidningen varje månad. Det är roligt att helt vanligt vardagsliv, utflykter, pyssel och VAB-dagar i soffan inspirerar och glädjer andra.
Största misstaget? Att sluta med träningen för att jag inte orkade eller hade tid. Jo, du har tid. Alla har tid. Och hade du släpat dig iväg till gymmet oftare så hade du i alla fall inte haft mindre ork än vad du har nu. Snarare tvärtom.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Förmodligen varken gladare eller ledsnare, men mer stressad. Har varit mycket obligatoriska dagar på LTU och praktikveckor där man måste prestera och bli godkänd - oavsett om man har migrän eller knappt har sovit en blund på grund av hostande, sjuka barn.
Vad spenderade du mest pengar på? Bilen! Och förhoppningsvis en soffa som vi funderar på att beställa, men det hinner nog inte bli innan året är slut.
Något du önskade dig och fick? Snösläden som jag fick av J. Som är smalare och betydligt lättare än den tunga jäkeln som vi har. Nu orkar jag ju faktiskt skotta garageuppfarten med någonting annat än en spade. Förstår ni vad mycket tid och ryggont jag sparar!
Något du önskade dig och inte fick? En ny säng och nya, sköna kuddar.
Vad gjorde du på din födelsedag 2018? Köpte bil och blev firad med en trerätters på Tages, men hann knappt hem innan jag fick mitt livs värsta ryggskott. Usch!
Finns det något som skulle gjort ditt år ännu bättre? Jag vet faktiskt inte.
Vad fick dig att må bra? Tid med vänner. Luncher mitt i den stressiga vardagen. En fika här och där. Drinkar någon kväll eller en spontan afterwork. Och givetvis mystid med familjen.
Vem saknade du? Våra, och barnens, fina vänner som bytte Piteå mot Skåne.
De bästa nya människorna du träffade? Brudarna i bokklubben. Trots att vi är ganska olika, både som personer och i ålder, så har vi alltid lika trevlig när vi träffas.
Mest stolt över? Mina barn. Särskilt deras prestation i somras när de traskade nästan två mil längs Kungsleden, i blåst och regn. Vilka kämpar de är! Och att Vilma på egen hand har lärt sig läsa - både små och stora bokstäver - gör mig fantastiskt stolt. Trots att det är hennes prestation egentligen och inte min.
Högsta önskan just nu? Att Vilma blir frisk från sin monsterförkylning som hon drog på sig igår så att hon orkar med lite nyårsfirande. Och att allting går bra för systrarna som väntar barn, systern som pluggar och föräldrarna som kämpar och sliter på sina jobb.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Häromdagen sa Vilma: "Måste du alltid sitta vid din telefon eller dator?" Och nej, det måste jag ju verkligen inte (och gör inte heller, men i hennes värld kanske det känns så), men att få höra det från henne fick mig att tänka att jag kanske kan spara en del skoljobb / slösurfande tills de har somnat för kvällen. Då får vi mer tid ihop istället. Sedan vore det naturligtvis bra att dra ner på skärmtiden över huvud taget. Det ska jag ta med mig till nästa år. Tänkte börja med att ställa in laptopen i ett annat rum istället för att ha den vid soffan och se om det har någon effekt.

Kvällsplugg och intensiva dagar

Klockan är snart sju och det börjar bli dags att lägga ner pluggandet för idag. Vilmas brutna handled, i kombination med något influensaliknande som J har lyckats dra på sig, har gjort att jag har tvingats skära ner på studietiden som jag verkligen hade behövt så här veckan innan flera praktiska examinationer. Jag har lyckats göra klart en poster och en powerpoint till nästa veckas redovisningar i alla fall, förberett opponeringar på sju rapporter, gjort en presentation och skrivit ut en hög med 50 sidor som jag förväntas kunna om några dagar (har dock inte hunnit kika på dem än). Jag ligger minus på sömnkontot, har huvudvärk som lurar bakom ögonen och känner stressen som flåsar mig i nacken. Ibland, när livet kommer emellan, har man inte tid att plugga. Förutom på kvällarna då.

Imorgon bitti ska Arvid spela sin allra första fotbollscup och vi ska självklart sitta bredvid planen med våra kaffetermosar och kex och heja. På söndag är det Djurens dag på Grans naturbruksgymnasium där man får hälsa på djuren, åka traktor, rida på hästar, fiska fiskdamm och grilla hamburgare. Trots att halva kommunen brukar vara där så tycker barnen att det är en rolig utflykt, men vi får väl se hur det är med Vilmas hand och Arvids pollenallergi först. På måndag ska jag på utvecklingssamtal på dagis och fotbollsträning med Arvid, på tisdag är det blodgivning och arbetskväll med målning på dagis och på onsdag åker jag till LTU för tre intensiva dagar. Jag ser fram emot nästa helg redan nu! Då önskar jag mig en sovmorgon. Sedan är det väl dags att börja panikplugga inför tentan några dagar senare. Man kommer visst aldrig undan den där stressen.

Handledsfraktur och gips i fyra veckor

I måndags eftermiddag ringde de från dagis och berättade att Vilma hade blivit knuffad från klätterstenen på baksidan och fallit handlöst över en meter ner i marken och landat på ena armen. Jag hörde henne skrika i bakgrunden och mådde illa bara jag tänkte på den där stora stenen och min fina, ledsna tjej. Vi åkte och hämtade henne direkt och hon använde visserligen inte armen, men kunde röra fingrarna, var inte svullen och klagade inte så mycket. På natten vaknade hon dock flera gånger och grät hysteriskt så igår morse tog jag med henne till vårdcentralen. Jag tänkte att hon kanske hade en stukning, men efter ett besök på röntgen stod det klart att strålbenet var helt av och att handleden behövde gipsas. Min tuffa gumma sa knappt ett pip under alla timmarna vi satt i olika väntrum, under alla undersökningar eller under gipsningen. Hon var så duktig! Min stackars, fina Vilma.


Igår eftermiddag när vi kom hem var hon helt slut. Gissar att det var en kombination av smärta och alla intryck från den spännande dagen på sjukhuset. Så idag har hon fått vara hemma med mig. En hemmadag med mamma, såpbubblor, glass och tv-tittande kan få vem som helst att må lite bättre. Nu hoppas vi att de här fyra veckorna går snabbt och att det inte börjar klia under gipset!

Ensam med barnen

J är på kurs i Västerås i tre dagar och jag försöker styra upp dagarna så gott jag kan här hemma. Jag har börjat repetera inför tentan i slutet av maj i väntan på att mina klasskamrater gör färdigt sina delar till rapporten som vi håller på med och ska både hinna plocka upp en ny cykel till Arvid och en klädställning till utklädningskläderna i samband med hämtningen nu om en stund. Och slänga skräp. Och handla. Och sedan laga mat. Och bada och lägga barn. Biltvätten får nog vänta till en annan dag. Någon måtta får det väl ändå vara.

Fotbollsträning

I söndags åkte jag och Arvid på hans allra första fotbollsträning. Mest för att se om han tyckte att det var kul, men också för att han i så fall ska ha något återkommande i sommar under sitt ganska långa sommarlov och få träffa många av klasskompisarna regelbundet. Till en början var han nervös och ville knappt gå ner på planen. Var det inte benskydden som skavde så var det knöligt i skon. Till slut kom han dock igång och gjorde både mål och sprang idioten som avslutning. Min superkille! Det här är andra gången på bara några veckor som han har vuxit en decimeter på bara en liten stund. Dels i söndags och dels när han fick cykla hem från en kompis själv. Toppen för självkänslan!

Tänder och mat

Igår när vi åt middag gnagde Arvid på en gurka tills bara skalet fanns kvar. "Vill du se mina gröna tänder?" frågade han Vilma och log brett med gurkskal framför tänderna. Vilma hakade på direkt och stoppade in lite pasta i munnen och sa:
"Vill du se mina gula tänder, Arvid?" Jag kunde inte sluta skratta. De ger mig så mycket glädje varje dag, de där två.

R.I.P och sjuka nyhetsartiklar

Vad märkligt det är att man kan bli så berörd när någon som man inte ens kände går bort. Blev både chockad och ledsen när jag läste om Avicii igår. Både för att han var så ung och för att jag som av en händelse såg dokumentären om honom kvällen innan. Om panikångesten, den sviktande hälsan, motviljan att stå på scenen, tvånget från de runt omkring, pressen, känslan av att kvävas, "kompisar" som bara tänkte på pengar, människa som blir maskin... I morse lyssnade vi på en del av det fantastiska arvet som han lämnar efter sig (tänk på all bra musik som han aldrig kommer få tillfälle att göra nu), barnen hade disco och jag gjorde fruktsallad. Sedan kom kompisarna Vilma och Elsie hit och fikade, degade och lekte med bilar en stund. Nu sitter vi i soffan och tittar på djurprogram. Arvid vaknade tjugo över fem i morse så vi börjar bli rätt trötta allihop.

En annan grej som jag läste om häromdagen handlade om en man som högg ihjäl sin fru i Haparanda för några år sedan. Nu har han själv dött i fängelset efter en stroke, men flera av hans medfångar anklagar personalen för grovt tjänstefel eftersom de anser att personalen inte såg till att mannen fick vård tillräckligt snabbt. Ganska skevt att Dalaröpappan, som spikade igen en stuga där hans tre små barn låg och sov och sedan tände på, och Anders Eklund, som bland annat mördade 10-åriga Engla, känner sådan empati för sin cellkamrat att de skickar blommor till hans begravning och skriver en JO-anmälan om hur dåligt de tycker att Kriminalvården har agerat. Med tanke på vad de har på sina samveten så borde inte en 68-årig finländare väcka sådana varma känslor, kan man tycka. Sjukt är vad det är.

Torsdagskontraster

För en vecka sedan hade jag just landat i den sköna hotellsängen efter en varm dusch. Jag zappade runt bland kanalerna, njöt av egentiden och såg fram emot den fantastiska frukostbuffén. En vecka senare sitter jag vid köksbordet och skriver rapport fast jag egentligen borde tvätta håret. Imorgon blir det en snabb filtallrik till frukost och termoskaffe innan skjutsningen av barnen. Härliga kontraster.

Pettson och Findus

Äntligen har jag fått tummen ur och köpt biljetter till Pettson och Findus-teatern som kommer till stan om någon vecka. Tänkte överraska de små barnen som nästan dagligen bläddrar i någon av Pettsonböckerna som jag fyndade på en loppis för några år sedan. Ikväll har Arvid önskat att vi ska ut och cykla efter middagen. Den härliga vårvärmen som har varit på besök i veckan ska tydligen bara stanna tills imorgon. Sedan blir det regn och bara några ynka plusgrader.
Så självklart ska vi ut och cykla!

Och där...

... var den sista antibiotikatabletten intagen. Skönt! Då kanske man slipper magknipet som har hängt i under en vecka. Däremot känns det lite oroväckande att halsmandlarna fortfarande är lika stora - bara lite mindre röda. Är det alltså så normaltillståndet ser ut? I så fall kanske jag ska överväga den där operationen som läkaren pratade om. Hon konstaterade nämligen att avsaknaden av feber och ingen som helst ökning av vita blodkroppar (trots en kraftig streptokockinfektion) kunde tyda på att min kropp är så "van" vid halsfluss att den inte ens försöker kämpa emot när jag får det. Annars brukar det ju kunna gå över av sig självt och antibiotika gör ju bara sjukdomsperioden något kortare. Dock inte för mig utan jag och streptokockerna verkar leva i symbios. Tänk att man alltid ska vara den som avviker från normen.

Strömavbrott och helgplaner

Lagom tills vi kom hem igår med bilen full av grusiga och blöta kläder gick strömmen. Jaha. Då är det inte lätt att varken torka kläder eller koka potatis. Eftersom halva stan var utan ström var det ingen idé att försöka åka och köpa mat heller så det blev fil och macka till middag. Annars så fortsätter förberedelserna inför J:s Abiskoresa. Jag och barnen har fyllt kylen, bestämt att vi ska ha tacokväll på fredag och lördagsgodis på lördag, vi ska bjuda kompisar på fruktsallad och leka, byta lakan, cykla utomhus och köpa ett cykellås till Arvids cykel.
Fullt upp med andra ord, hehe.

Men först ska jag försöka hinna börja på en rapport som ska skrivas i grupp och ta mig igenom tvättberget i tvättstugan. Och kanske fynda två sängbord som hade passat så bra i sovrummet. Men allra först blir det lunch och en kopp kaffe.

Vilma 4 år!

Och så var hon äntligen en stor tjej! Hon har väntat ända sedan i februari när en av dagiskompisarna fyllde år och frågat gång på gång om det inte var hennes tur snart, och nu var det ju det! Eftersom jag var i Luleå förra veckan blev det lagom stressigt att hinna förbereda allt - särskilt när vi skulle ha kompiskalas på lördag förmiddag och jag var borta till fredag eftermiddag - men jag tycker ändå att vi fick ihop det bra. Kalas på lördagen med åtta barn och sju vuxna, lunch på Frasses (enligt Vilmas önskemål) och sedan grävde jag mig genom snömassorna fram till förrådet och lirkade ut barnens cyklar så att vi kunde åka på årets första tur. Man får cykla där snön har tinat så det blir inga längre turer, men man får ändå lite vårkänslor. Men, tillbaka till födelsedagen.

Arvid väckte mig vid halv fem och ville att vi skulle gå upp så att inte Vilma skulle hinna vakna. Jag lyckades få honom att ligga kvar i sängen en timme till i alla fall, men sedan var det tydligen hög tid att sjunga och öppna paket.



Vilma fick ett fiskespel, en morgonrock, pärlor att göra halsband / armband av och ett dockhus med tillhörande möbler och djurfamiljer som fanns när jag var liten. Succé!



Som tur var hade vi kakor och tårta kvar från kalaset dagen innan och Vilma var helnöjd med sin bär- och frukttårta som hon hade komponerat själv (hon kan mycket själv, den där tjejen). Idag ska hon hänga med en kompis hem för första gången (utan förälder), Arvid ska börja räkna multiplikation i skolan och jag undrar verkligen vart tiden har tagit vägen. När blev mina barn så stora?

Halsfluss

Så välbehövligt det är att bara få vara Jenny ibland. After worken var jättetrevlig! Fem timmars prat, mat och några glas vin. I lördags åkte vi till Luleå efter frukosten och spenderade några timmar på Teknikens hus. Barnen älskade det! De gjorde experiment med luft, körde flygsimulator, skoter och grävmaskin, gjorde eget papper, styrde radiostyrda båtar, tittade på ett riktigt dinosaurieägg, lyfte timmerstockar med en riktig grävmaskin, körde tåg och vaskade guld. På vägen hem började jag dock få ont i halsen och igår var det värre så vi struntade i sparkturen på isbanan som vi hade pratat om och höll oss hemma på gården istället. Och mycket riktigt. Halsfluss och antibiotika i tio dagar.

Så nu ska jag kurera mig så gott jag kan till LTU-dagarna på onsdag till fredag. Förhoppningsvis hinner jag bli smittfri innan jag åker dit i alla fall. På fredag eftermiddag när jag kommer tillbaka till stan ska det hysteribakas både tårta och kärleksmums för på lördag förmiddag är det kalas med Vilmas kompisar. Sedan firar vi våran stora tjej på söndagen. Tänk att hon redan är fyra år!

Oplanerad after work

Ikväll ska jag på en spontan after work. Trots att jag inte ens har jobbat idag. Jag har mest spelat sällskapsspel, badat barn, städat, ritat och klistrat klistermärken, lagat mat och skottat. Men jag känner ändå att en utekväll är väldigt välbehövligt. Nästa vecka väntar långa dagar på LTU, veckan efter det åker J till Abisko med sitt jobb och jag börjar få mycket skolarbete på hög som behöver betas av.
Men ikväll ska jag bara njuta och dricka vin.

Fjällvandringen bokad!

Ja! Något måste man ju ha att se fram emot - särskilt eftersom jag kommer att jobba nästan hela sommaren. Så i augusti blir det en tripp till Hemavan för lite vandring, både i närområdet och också en bit längs Kungsleden.
Det ser vi fram emot allihop!

I soffan

Idag är vi tre stycken här i soffan, varav två är sjuka. Det var ju inte så här jag tänkte att vårat påsklov skulle se ut när jag tog några dagar ledigt. Båda barnen har feber och snorar och Vilma klagar över ont i nacken (precis som förra gången hon hade feber). Kul dag. Vi har ritat lite och tittat på Djur med Julia.
Snart är det äntligen lunch och jag hoppas att sjuklingarna kan sova en stund så att jag kan gå ut och skotta. Det har kommit 20 cm blötsnö under natten.

Hej då Volvon!

Förra veckan flyttade Volvon till Boden. På ett sätt känns det skönt eftersom oljeläckorna var ett ständigt orosmoment och felen bara blev fler och fler (och dyrare och dyrare), men jag saknar den ändå. De skrikande bromsarna, klonkandet när man körde över gupp, den grymma stereon, den stabila väghållningen och körglädjen. Toyotan, som vi har nu, och jag kommer inte riktigt överens än. Är man van vid en äldre bil så blir det väldigt hastiga inbromsningar och snabba accelerationer när man har stått vid ett rödljus, men man vänjer sig väl. Jag är dock glad att han som köpte Volvon ska fixa till den så att den får rulla på vägarna igen och att den inte fick sluta på skroten.

Sjukdag

Idag är jag hemma med en krasslig Arvid som har hostat och snorat hela natten. Egentligen hade jag behövt plugga, och han lovade dyrt och heligt att han minsann kunde leka själv hela dagen, men ändå sitter han här bredvid - riktigt, riktigt nära - och då blir det inte mycket gjort. Han har i alla fall hjälpt mig med inköpslistan. Perfekt när barnen börjar bli så stora att man slipper göra sådant tråkgöra själv.


Han har också hunnit pyssla en del. Efter att ha konstaterat att det var skralt i spargrisen satte han igång med produktionen. Nu vill han spela spel istället och det är väl bara att slå igen böckerna och inse att det inte blev så mycket läsning idag. Heller. Men vad gör väl det om hundra år, som Vilma brukar sjunga.

En fantastisk påsk i skidbacken

Vilken fin påskafton vi fick! Efter frukosten packade vi bilen och åkte mot skidbacken. Arvid hade med sig slalomgrejer och Vilma en pulka och vi hann med många åk i solskenet innan det var dags för grillade hamburgare. Sedan åkte vi en stund till tills alla var nöjda (och trötta). Nästa år tänker jag mig att vi kanske hyr en stuga över påsk och hänger i någon skidbacke i flera dagar. Det vore roligt om Vilma (och jag) kunde få öva lite på utförsåkningen - trots att det är roligt att åka pulka i flera timmar också.

Vilmas önskelista

Ni som känner våran blivande fyraåring vet att hon kan vara väldigt bestämd. När vi skulle sätta oss ner och göra en önskelista till födelsedagen var det precis så. Vilma berättade och jag skrev ner. Vi tittade i kataloger och på leksakssidor på nätet. Så här har ni dem. Vilmas egna önskningar.
* Aquaplay vattenbana med extra båtar. Finns i olika prisklasser, och den unga damen tittade givetvis bara på de största. Tror dock att det hade varit en väldigt kul grej att ha ute i trädgården i sommar. Vatten är alltid kul!
* Träpussel med ungefär 40 bitar.
* Utklädningskläder går alltid hem. Hon klär ut sig varje dag just nu.
* Glasspinnar i trä
* Kassaapparat i trä till hennes lilla "butik" där hon säljer fika i sitt rum.
* Målarbok med Pettson och Findus.

Vissa dagar borde man inte gå upp

Idag skulle Arvid iväg på kalas och jag tänkte att jag skulle hinna plugga en del innan det. Precis när jag skulle sätta mig med skolböckerna kom jag på att jag skulle ta fram en vas till påskriset - och pang! Benen gav vika och jag kände en knivskarp smärta i ryggen och ner i ena benet. Sedan dröjde det inte länge förrän ryggen, från ryggslutet ända upp till skulderbladen, stelnade till totalt och tvingade mig att hasa omkring med små, små steg med böjda knän och lätt framåtlutad position. Ryggskott. Ja, men perfekt! Jag skickade ut J för att skotta uppfarten, men på något mystiskt vis lyckades bilen ändå fastna totalt och gick inte att få loss ur drivorna. Så det var bara att dra på sig jackan, be J knyta mina skor (jag kunde inte böja mig ner) och plumsa iväg genom nysnön med paketen under armen. Vi fick stanna med jämna mellanrum för att benen inte riktigt bar och smärtan i ryggen blev för övermäktig (Arvid hejade på mig och bad mig kämpa på, haha!) och till slut kom vi fram. Bara en kvart för sent.

Vägen hem kändes, om möjligt ännu längre, och när jag äntligen kom innanför dörren kunde jag bara stå rakt upp och ner. Inte lyfta fötterna så att jag kom upp för trappan, inte ta av mig jackan, inte få av mig skorna. Ingenting. Ryggen var totalt låst, men det har blivit något bättre nu på eftermiddagen (fast jag vet i och för sig inte om jag kommer upp ur stolen jag sitter i nu). Jag har verkligen inte tid med det här. Jag har ju tenta på måndag och campusdagar med praktisk examination tisdag - torsdag. Tänk om jag inte hade böjt mig ner efter den där förbaskade vasen?

Idiottest

Kommer ni ihåg de där "roliga" lekarna som fanns när man var liten när någon snorig unge i klassen kom fram och frågade om man tyckte om G? Svarade man ja fick man höra: "Så du tycker om gamla strumpor, hahaha!" och svarade man nej blev det: "Så du tycker inte om glass, hahaha!". Lite den känslan hade jag förra veckan när jag skulle svara på frågor till ett personlighetstest som jag fick i samband med att jag sökte ett helt vanligt sommarjobb. För att ta några exempel.

* Tycker du att det är svårt att prata med folk du inte känner?
Jag svarade nej och fick tillbaka något om att det kanske kunde påverka min arbetsmoral och att det fanns en oro över att man pratade mer än man jobbade.
* Tycker du att det är viktigt att ha ordning på dina grejer?
Ja, det faller sig rätt naturligt för mig. Svaret jag fick var att det finns en risk att ordningssinnet tar tid från själva arbetsuppgifterna och att man inte blir lika effektiv. Så man är mer effektiv om man inte hittar det man behöver?
* Skulle du beskriva dig själv som en lugn person som har lätt att koppla av när du kommer hem?
Jag svarade ja och fick då veta att det återigen fanns en oro över att man kanske inte var så alert under arbetstiden utan mer loj. En något förhöjd stressnivå dygnet runt är tydligen optimalt.
* Om du ser någon begå ett fel eller göra något som skulle kunna få stora konsekvenser - skulle du säga till då?
Ja, det skulle jag. Tydligen är risken med det att man börjar yppa åsikter om sådant som man inte har med att göra och kan hamna i konflikt med andra.
* Har du problem med att arbeta 24 h i sträck utan att det påverkar din arbetsförmåga?
JA! Det har jag verkligen. Vem klarar av att inte sova? Vem har gjort det här testet egentligen?!
* Jobbar du hellre noggrant och ser till att allt blir rätt eller snabbt och får leva med att det blir fel ibland?
* Hellre noggrant (har man jobbat med nyheter i så många år är det viktigt att allt blir rätt, både namn på personer och fakta), men det betyder ju inte att det automatiskt går långsammare? Tydligen var inte det rätt heller eftersom det var viktigt att inte vara så pedantisk att man inte hinner med det man ska göra.

Mobbning

Jag läste en text häromdagen som min kollega Mari har skrivit. En sådan där text som är så jobbig, och viktig, att läsa att man inte vill fortsätta, men ändå inte kan låta bli. En text som man bär med sig i hjärtat efteråt och mår riktigt illa varje gång man kommer att tänka på. Den handlar om en kille som blev mobbad under hela sin högstadietid. Från första dagen i sjuan till slutet av nian - utan att någon ingrep. I tre år blev han mentalt nedtryckt, fasthållen och nitad i fingrarna med häftapparat tills han svimmade, intvingad i duschen efter gympan där han tvingades dricka litervis med vatten, slagen, fick mat uthälld över sig i matsalen, mobbarna slet av honom ytterkläderna och pissade på dem och slutligen höll de fast honom på ett biljardbord och la biljardklot i strumpor som de sedan svingade mot hans huvud. När de andra i klassen gick ut nian låg han på sjukhus med skallskador och formulerade sitt självmordsbrev. Några dagar senare försökte han ta sitt liv.

Idag är han själv lärare, har familj och barn. Han säger själv att han inte är arg på dem som förvandlade hans liv till ett helvete - men det är jag. Hur kan man som elev, och lärare, bara stå och se på? Hur kan hans mamma, som han försökte prata med en gång under högstadietiden, skylla på att han borde ha varit mer som alla andra så hade han sluppit bli utsatt? Att den här killen orkade är ett under. Helt ensam, i tre år. Om det är något som jag försöker lära mina barn så är det att alla duger som de är. Dessutom ska man vara en bra kompis mot andra och våga säga ifrån när någon inte är det. Idag sker en stor del av mobbningen bakom skärmarna och jag gör allt jag kan för att mina barn ska känna att de kan prata med mig om allt och att de vet att jag lyssnar. Alltid.

Näsan precis ovanför vattenytan

Så skönt att äntligen vara med näsan ovanför vattenytan istället för långt, långt under. De senaste veckorna har varit tuffa med influensor som har kommit och gått, avbruten nattsömn i stort sett varje natt, stress över allt plugg som jag inte har hunnit med, sorg över att man förvandlas till en mindre bra mamma när man inte får sova eller göra det man behöver och frustration över att barnen ändå har varit så pass pigga att de mest har ägnat dagarna åt att bråka. Jag har försökt plugga på kvällarna, men varit så trött att jag har vaknat till sittandes med böckerna framför mig. Och att försöka vila när jag själv fick influensa var inte att tänka på. Jag hade helt enkelt inte tid. Hela den här helgen har jag försökt läsa och komma ikapp - och NU är jag nästan där.

Jag har tre timmars föreläsningar kvar att beta av och en workshop senare i eftermiddag. Jag skulle egentligen vilja träna ikväll, men vet ärligt talat inte om jag orkar. Imorgon ska Arvid på hälsokontroll och jag ska göra grupparbete med klasskamrater, på onsdag väntar seminarier (som jag också behöver förbereda mig inför), på torsdag är det strokeföreläsningar och utvecklingssamtal på skolan och på fredag har jag lovat Vilma att hon ska få vara hemma och mysa och att Arvid ska få gå kort dag. Näsan precis ovanför vattenytan var det va? Men om något oförutsett händer faller allt. Vab, migrän, trasig bil. Allt måste klaffa.

Skitvecka

Alltså, vilken skitvecka det här har varit. På riktigt! Barnen har varit sjuka sedan förra fredagen och det har hostats och snorats både dagar och nätter och Arvid har vaknat i panik och inte kunnat få luft pga krupp. Jag känner mig helt slut. Dessutom har jag missat mer än 40 timmars pluggtid (eftersom J har haft så mycket på jobbet har jag fått ta all vab) så igår när vi hade workshop om njursjukdomar var jag helt borta. Jag kanske glömde säga att det är tenta på torsdag? Häromdagen rasade flera ton snö ner från taket och gjorde en en och en halv meters snöhög rakt utanför dörren. Sedan blev det plusgrader och snön blev säkert dubbelt så tung att skotta bort, men det gick. Efter några dagar...

Igår havererade bilen och lever just nu på lånad tid. Jag har ont i magen varje gång den ska användas och golvet i garaget är täckt av kartonger som fångar upp läckande oljedroppar. Tjugo tusen skulle den kosta att fixa och nu är det panik att hitta en ersättningsbil. Och slutligen har jag fått tandvärk, eller vad det nu är. Det kliar och spänner i munnen ungefär där min utdragna visdomstand satt och efter jag har tränat dunkar det ganska rejält. Ja, just det! Jag vaknade med halsont idag också och halsmandlarna är stora som golfbollar. Nu kan det väl knappast bli sämre, eller? Fast man ska väl aldrig säga aldrig. Veckan är ju inte slut än.

Sjukdag med Vilma

Vilma sover, jag dricker kallt kaffe och försöker plugga urologi och snön virvlar utanför fönstret. Imorgon ska det tydligen komma massor och och jag laddar mentalt för en dags snöskottande. Febern vill inte riktigt släppa taget om lillgumman, men hon är pigg i övrigt och hade jag inte provat febern på henne hade jag aldrig gissat att hon var sjuk. Men det är klart, om man ber om att få gå och sova på dagen så är man nog inte helt hundra. Ikväll väntar ännu ett träningspass på gymmet och jag ser fram emot att vara så där skönt trött i kroppen när jag går och lägger mig.

Till födelsedagen

Snart är det dags för nästa födelsedag i familjen, nämligen min egen. Jag tycker att det blir svårare och svårare för varje år att komma på önskningar för man har ju så mycket saker redan. Sedan kan man ju alltid önska sig saker till huset, men då blir det ju inte så mycket till mig själv. Jag har visserligen bokat bord på Tages på min födelsedag så egentligen behöver jag inte så mycket mer än en mysig kväll och god mat (och efterrätt) med familjen. Men här kommer en liten lista i alla fall.

* en ny mössa. En grå, varm och snygg lite pösigare variant. Kikade bland annat på en Haglöfs eller en Kari Traa, men märket spelar inte så stor roll bara den uppfyller kriterierna.
* riktigt snygga köksstolar. Har fastnat för de här snygga pinnstolarna som skulle lyfta hela köket.
* en kronärtskocksposter 50x70 cm från: https://artyswede.se/posters/artichoke/
* Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro (pocket)
* c/o Gerd Cloudberry facial cream 75 ml
* skålar 60 cl i serien Swedish grace. Tror jag har fastnat mest för den mörka - sten.
* golvlampan Hektar med tre-spottar till hörnet i vardagsrummet
* någon snygg t-shirt som är lite lös och ledig

Paxa en parkeringsplats

Den här insändaren tyckte jag var väldigt rolig. En man har alltså, tillsammans med många andra, cirkulerat på en parkeringsplats här i Piteå och försökt hitta en p-plats. Plötsligt blir en ledig, men precis när mannen ska svänga in där springer en tant fram som har hoppat ut ur en annan bil, ställer sig mitt på parkeringsrutan och skriker att den är "paxad" till hennes karl som befinner sig längre bak i kön. Haha! Jag har aldrig hört talas om något så dumt. Men vad gör man? Man kan ju knappast köra på åldringen som står i vägen och att ge sig i samspråk med en bestämd tant/gubbe kan vara livsfarligt. Visst att man kan hålla ett bord när man ska ut och äta, men det här tar ändå priset.

Hemma

Ända sedan vi kom in genom dörren på visning för 3,5 år sedan har det här känts som hemma. Vårat fina hus. Jag trivs verkligen att vara hemma, och tur är väl det när man är distansstudent. Idag har jag dessutom haft sällskap av en liten febrig, snorig och ledsen gumma. Vi har städat lite, myst i soffan och lekt tåg. Jag fick vara pensionär av någon anledning och Vilma var lokförare. Vi åkte till Afrika och tillbaka och sedan var det dags för lunch och hämtning av Arvid. Nu ska vi snart börja med middagen (tacos står på önskelistan) och sedan väntar På spåret.

Och där...

... var onkologitentan inlämnad! Hoppas att den gick bra trots att det blev lite snålt om tid. Lämnade in den en minut innan sluttiden. Puh! Nu ska jag ladda om för urologiföreläsningar och quizzar i eftermiddag, men först: kaffe, mellanmål, benträning, inventering i skåpen och matplanering. Veckohandling står på schemat ikväll och jag får riktigt ont i magen av att veta att jag måste köra med en halvtrasig bil. Jag inbillar mig att den kommer att gå sönder helt mitt på en trafikerad väg (eller mitt i en korsning!) och att jag kommer att bli stående där med mina tre matkassar. Bilkillen sa visserligen att det inte var någon fara så länge vi ser till att det finns en liten skvätt servoolja kvar, men man vet ju aldrig. Och ska den gå sönder så kommer det utan tvekan hända när jag kör, så klart!

Inomhushelg

Fy, vad trist det är när det är så pass kallt att man inte kan gå ut (tack och lov snöar det inte i alla fall) så den här helgen har spenderats inomhus. Vi har spelat mycket spel, läst böcker - Arvid har faktiskt läst två helt själv högt för oss andra - lagat mat inför nästa vecka, tvättat, planterat om blommor, städat, sett på film, pysslat och ritat. Arvid har tappat sin andra tand och Vilma har både börjat skriva och ljuda bokstäver så det får vi träna mer på framöver. Vilka duktiga barn alltså!
Nu väntar Bron och imorgon ska jag tentaplugga, ha möte på banken och ta mig iväg till gymmet, trots att det ska bli -25.

På stan med två barn

Trots att det är -15 grader idag rinner svetten längs ryggen efter en runda på stan med två barn. Trots att jag lockade med ett biblioteksbesök efteråt om de var snälla - och det var de - så är det så mycket att ha koll på. Vantar, mössor, två barn som plockar bland sakerna i hyllorna, inte orkar stå och köa, måste på toaletten i omgångar, blir trötta i benen (Vilma), hungriga och knuffar på varandra. Men nu är vi hemma igen med både låneböcker och avbockade ärenden. J jobbar sent idag med så vi ska fredagsmysa med tacos och skumbad.

Snöskottning

Jag undrar hur många som är ute och skottar altantaket så här klockan 22.26? Bara J tror jag. Men det behövdes verkligen efter den senaste tidens ihärdiga snöfall. Förrådstaket får vi ta i helgen så att inte det brakar ihop under snömassorna. Jag har skottat nästan två timmar idag och J lika många. Och det tröstlösa är att det ska fortsätta snöa på söndag igen. Och måndag och tisdag och onsdag och torsdag. Våren och sommaren känns väldigt långt borta just nu.

Men jag ser fram emot fredag. Vilma ska vara hemma med mig och mysa hela dagen och hon har redan börjat planera vad vi ska göra. Först gröt, sedan ett avsnitt Daniel Tiger i soffan och efter det pyssel eller legobyggande tills vi hämtar Arvid. Stackars barn. Hon vet visst inte om att jag har tänkt ta med henne på veckohandling och några ärenden på stan, men det blir nog en bra dag ändå.

Nyårslöften

Eftersom 2017 kändes som ett ganska mediokert och ospännande år tänkte jag att 2018 kunde få bli förändringarnas år. Ett bättre år. Det förra avslutades ju ganska trist med en märklig dispyt med en annan i klassen, vilket osökt leder mig in på mina nyårslöften.
* Välja mina strider. Det går inte att prata med idioter. En idiot är och förblir en idiot.
* Dricka mer vatten.
* Komma igång med styrketräning och konditionsträning.
* Rensa i källaren - en gång för alla. Tänk om man kunde rymma ett hemmagym där istället med löpband (eh, lite dyrt kanske), lite hantlar, kettlebells och sådant. Istället för lådor med skräp.

Kan det sluta snöa!

Det här eviga snöandet tar visst aldrig slut! Nu har till och med ramen på studsmattan försvunnit. Bilden är från igår (när solen kikade fram för första gången på länge) och idag har det säkert kommit ytterligare 20 cm. Barnen ska få hjälpa mig att skotta senare. Jag har ändå rygg / triceps på träningsprogrammet idag så det passar väl bra.

Hemmalördag

Efter frukosten drog jag till gymmet för ett axel / magpass. En timme senare när jag kom hem var resten av familjen ute och byggde snökojor. Sedan har resten av dagen ägnats åt tvätt, vikning av lakan, storstädning, undanplockande, skottning och lite soffmys däremellan. Vi lekte pip-leken med äppelbitar när det var mellis och barnen frissade förtjust när någon var nära att ta "fel" bit. Imorgon ska vi träffa kompisar och fortsätta med tvätten. Jag tänkte försöka jobba mig igenom hela handduks- och lakanshögen för att kunna städa ordentligt i tvättstugan. Sedan är det ny vecka igen - som bland annat innehåller kompislek, ledig fredag med Vilma, workshops om onkologi och hundratals sidors läsning.

I cykeltankar

Jag funderar på att ge mig själv en ny cykel när jag fyller år. En riktig cykel. Den jag har rullar så fruktansvärt dåligt att man är helt blöt i svett efter bara en stunds trampande (för slutar man trampa så stannar den om man inte åker i en nedförsbacke). Jag har till och med bytt däck på den, men det gjorde ingen skillnad. Det vore mycket roligare och mer lockande att ta cykeln oftare om den var mer lättrampad och nu när Arvid cyklar själv hoppas jag på många mysiga cykelturer med familjen. Kriterierna är: inte så många växlar, en skön sadel, pakethållare, cykelkorg och bra kvalitet. Jag har tittat på en Sjösala ...

... eller en sådan här, en Monark. Jag har läst på lite och båda verkar ganska likvärdiga, både när det gäller pris och kvalitet. Men det gäller väl att skaffa ett ordentligt lås till den också i så fall. Förra sommaren försvann femtio, sextio cyklar under sommaren och vittnen såg en vit skåpbil åka runt och kasta in cyklar där bak. Till och med barncyklar och sparkcyklar.

Vardagsbilder

Det tas verkligen inte mycket bilder här längre, förutom när vi gör något särskilt på somrarna eller när någon fyller år. Skärpning! Det är ju så roligt med bilder, men jag kanske får engagera J lite mer så att det inte alltid är jag som ska komma ihåg kameran, släpa runt på den och sedan aldrig vara med på några foton själv.
Vi hade ju som sagt sjukstuga här hela jullovet och hade ganska stillsamma dagar. J letade fram sitt gamla lego och byggde ihop en del tillsammans med Arvid.


Jag var och lämnade blod en dag och fick en fin Ittalalykta som tack. Jättefin! De har ett fantastiskt utbud på blodcentralen nu för tiden - både glas på fot och olika lyktor och grejer. Det är en riktig fröjd att gå dit och lämna blod. När jag kom hem igen städade vi undan julen och dansade kring granen. Vi skulle dock behöva damma ordentligt, men det får väl bli helgens uppgift.

Nyårsbilder

Jag har ju glömt att lägga ut (de få) bilderna från nyårsafton! Det blev en stillsam dag eftersom vi var influensasjuka, men vi lagade lite god mat i alla fall. Snittarna blev supergoda och jag påmindes återigen om hur trevligt det är med småplock. Det skulle man egentligen göra oftare. Även torsken, som var det som tog mest tid, blev god, men J röstade på kött till kommande år.



Innan efterrätten gick vi ut i mörkret och tände några rislyktor och tittade på tidiga fyrverkerier. Barnen skrek "hej då året!" när lyktorna seglade iväg och vi pratade lite om det här med nyårslöften. Efter det bestämde Arvid att hans nyårslöfte skulle vara att bygga med lego under det här året och att kanske gå på fortsättningssimskola i sommar. Vilma bestämde att hon ska sluta med blöja även på natten och att hon vill ha en present för att hon är så duktig. Det är klart att hon ska få det! Mina egna nyårslöften kommer i ett separat inlägg. Efterrätten var i alla fall jättegod och alldeles lagom (tyckte jag), Arvid tyckte att prickarna från vaniljstången var starka. Nästa år satsar vi nog på ett beprövat kort, tobleronemousse.

Träningsvärk och ny kurs

Den senaste veckan har jag haft träningsvärk i olika delar av kroppen, men så går det väl när man sätter igång med styrketräning över en natt. Först var det framsida lår, sedan var det biceps och axlar och nu har jag spagettiben igen så nästa pass får bli axlar och mage tror jag. Annars så har jag börjat en ny kurs idag (fördjupad anatomi och sjukdomslära), J jobbar sent ikväll och jag tänkte titta på en föreläsning om onkologi innan det är dags att sova. Hur tentorna gick förra veckan återstår att se, men jag är försiktigt optimistisk trots att läraren frågade om saker som han hade sagt att vi inte behövde kunna och saker som inte ens stod i boken.

Att vilja dra täcket över huvudet

När klockan ringde vid halv sju i morse trodde jag inte att det var sant. Vart tog vårat efterlängtade jullov vägen? Sovmornarna, uteleken, de mysiga spel- eller läsförmiddagarna? Jo, de åts upp av sjukdomar. I elva dagar hade vi influensa i huset. Nu blev det ju visserligen mycket mys ändå, men det var många grejer som vi hade velat göra som aldrig blev gjorda och framför allt så sover man inte så bra när de små hostar i kör nätterna i ända. Så vi är rätt slitna efter "lovet". Och inte blev det bättre när fritidsfröken sa att det både gick magsjuka och vattkoppor på skolan. Ja, men härligt. Det vore ju en riktig höjdare att få det. Gärna samtidigt!

Idag är min sista riktigt intensiva pluggdag. Imorgon väntar tentor i läkemedelsberäkning, kontrastmedel och farmakologi. Så nu ska jag koka en termos kaffe, rensa avloppet i handfatet (och en massa andra viktigt som man brukar komma på att man måste göra så här i tentatider) och sätta lite fart.

Årets första inlägg

Det är säkert många med mig som längtar till Bron ikväll, men förmodligen är det inte allt för många i Sverige som har ägnat nyårsdagen åt att läsa på om kontrastmedel. Men, eftersom det är tenta nästa vecka så är det bara att bita i det sura äpplet. Imorgon har vi dock pratat om en sparktur på isen eller lite pulkaåkning om Arvid mår bättre. Jag hoppas verkligen på det! Gårdagens trerätters blev jättelyckad trots en sjukling i familjen som inte riktigt orkade lika mycket som vanligt. Lägger upp lite bilder på maten senare, men nu är det dags att plugga igen innan det blir pastasallad följt av lite ost och kex i soffan ikväll.