Sista april

Det är valborgsmässoafton. Regnet öser ner ute och plötsligt känns det inte lika tråkigt att Arvid inte får se någon eld i år heller. Han har precis somnat och jag borde pilla med uppsatsen (har äntligen fått kommentarer på den av handledaren), men orkar ärligt talat inte just idag. Istället går jag igenom bilder i mobilen. Suddiga sådana eftersom telefonen suger, men ändå bilder som inte hade blivit tagna annars eftersom jag inte hade kameran med mig. Vårtecken, en liten parvel på upptäcktsfärd, iPad-kurs på jobbet, våran bilplats som har förvandlats till en cykelparkering, mysfrukost i lugn och ro och en liten skojare som visar vart näsan är.

På agendan idag

De kommande två veckorna jobbar jag helg så idag ska jag göra så lite som möjligt. Vi ska visserligen byta däck på bilen och klippa tjocka katten, men annars tänker jag mig en promenad i solen och kanske årets första glass, lek med trolldeg och bokläsning i soffan. Men först en kopp kaffe.

En mulen dag i lekparken

Efter frukosten begav vi oss iväg mot lekparken. Regntunga moln och blött på marken, men vad gör det när man har en kaffetermos i väskan. Arvid gungade och åkte rutschkana, lekte tittut med en liten blond tjej, tittade på svanar och såpbubblor och gick, gick, ramlade och gick.

Julia och Arvid

Men kolla så gulligt. En liten rosa dam och ett blått busfrö i lekparken. Läskigt, skrek Julia. Arvid skrattade. Mer och mer desto högre fart han fick. Och så åktes det flera olika sorters rutschkanor, gungades gungbräda och snurrades i karusellen. Varv efter varv tills mammorna mådde illa.


Foto: Emma Nilsson

En effektiv förmiddag

Arvid har sovit hela natten utan att vakna och trots att han tyckte att det var morgon klockan sex så kände jag mig förvånansvärt pigg. Det måste utnyttjas. Vid åttatiden i morse hade vi hunnit bada, äta grötfrukost, läsa tidningen, plocka undan leksaker, dammsuga hela lägenheten, leka med bilar, dammtorka och slänga sopor och återvinning. Vi har även varit ute och tittat på bilar, handlat kattmat, postat ett paket och haft fruktstund på balkongen. När Arvid har sovit färdigt ska vi träffa Emma och Julia i lekparken. Det blir mysigt!

Beröm

Har fått en hel del respons och framför allt beröm på två inslag den senaste veckan. Det måste vara nytt rekord. Oftast får man inte höra någonting så länge som man inte har gjort något fel, men jag suger åt mig och blir jätteglad för alla fina ord. Tack! Kika gärna på huset i Kåbdalis som totalförstördes av olja eller det slitna badhuset i Älvsbyn om ni har lust.

Tisdagkväll

Tänk att man kan vara så konstnärlig redan i ung ålder. Världens finaste kyckling ju! Den ska fram nästa påsk igen - om han inte har hunnit producera något ännu gulligare till dess. Min lilla tigerpojke.


Jag har precis gjort klart collaget som ska hänga på dagis och som Arvid ska kunna titta på om han saknar någon av sina närmaste eller bara vill titta på kort. Det blev riktigt bra faktiskt. Imorgon har vi en ledig mamma-son-dag. Vi ska bland annat till lekparken och biblioteket och klämma lite på en vagn som jag är nyfiken på. Och en sovmorgon skulle verkligen inte sitta fel.

En seg dag

Jag har en missnöjd liten son just nu. Han vill inte äta, förutom vissa bestämda saker. Han vill inte gå in när vi har varit ute utan kastar sig bakåt och skriker när jag lyfter upp honom. Han vill inte lägga sig trots att han är trött och skriker sig alldeles svettig och hes. Och han vaknar om nätterna och vägrar somna om.
I natt var vi vakna mellan elva och fyra och jag är helt slut. Han däremot har sovit gott på dagis under både för- och eftermiddagen. Mini-trotsålder? Tänder?

Jobbfest och julmjölk

Man är inte ung längre. Det blir extra kännbart en dag som denna, dagen efter både jobbkonferens och fest. Men roligt var det! Intressanta föreläsare och framtidstänk, förfest i relaxen, god mat och rödtjut, mycket prat om allt och inget, lite mer dricka, en fotograf som höjde feststämningen med akustisk gitarr och allsång, ännu mer prat och lagom sen hemgång.

Men trots det har jag varit riktigt trött idag. Arvid har stått ute på balkongen och tittat på bilar under eftermiddagen och skrikit hej till alla som var och handlade på Coop när vi var där förut. Lilla sötnöt. Imorgon är det dags för dagis och jobb igen. J har åkt till Skellefteå för att plugga och blir borta till torsdag. Jag är ledig nu i helgen (för att sedan jobba två i rad) så förhoppningsvis så kan vi ha lite familjemys då. Jag undrar för övrigt vilken tomte på Norrmejerier som tyckte att det var en bra idé att köra recept på risgrynsgröt, julrebusar och en tävling som heter mandeljakten (som gick ut den 31 januari 2013) på paketen nu? Klant.

Nya lärdomar

Arvid har lärt sig ett nytt ord. Måla. Han målar både ofta och gärna, men inte särskilt länge varje gång. Roligast är att börja på ett nytt papper och dra ett eller två streck innan teckningen är "färdig". Han har dessutom börjat klättra. Upp i soffan, upp på tv-bänken, upp på barnbordet och vidare upp i fönstret. Gulligast av allt är dock när han spatserar runt med händerna bakom ryggen. Som en liten farbror som står och tittar på vägarbeten (ni vet vad jag menar, va?).

En bra dag

Jag har ett ganska stressigt jobb. Det är deadlines hit och dit, höga prestationskrav, få tillfällen då man hinner äta lunch, mycket ensamarbete, svårt att få folk att ställa upp framför kameran och mycket övertid. Men ibland är allting riktigt lagom. Som idag. Redigering av ett längre inslag i lugn och ro på förmiddagen, två koppar kaffe, lunch på stan med bästa kollegorna, filmning vid halv två, snabb redigering och dagishämtning strax efter halv fem. Och tänk så många spännande människor man träffar, så mycket man får lära sig och så mycket man får vara med om. Det är fina grejer det.

Idag har J varit på möte på ett företag i Skellefteå och pratat sommarjobb.
I slutet av nästa vecka får han besked. Åh, vad jag jag håller tummarna!

Godmorgon

Morgonmys med den här lilla mannen är det bästa som finns. Hundratals kramar, pussar i luften och en varm och mjuk barnkropp som vill vara riktigt nära.

Min älsklingspojke

Ja, vad ska man säga. En gladare unge får man leta efter. Och detta trots att han nyss snubblade på en matta och bet sig i läppen.

Vem hinner blogga?

De senaste dagarna har varit galna, intensiva och väldigt långa. I måndags var jag på jobbet innan sju, åkte till Älvsbyn, Kåbdalis, tillbaka till Älvsbyn, lunchade med Joel, åkte till Luleå och sedan tillbaka till Piteå lagom till arbetsdagens slut vid halv fem. Gårdagen skulle egentligen ha ägnats åt redigering, men skolneddragningar kom i vägen. Istället blev det jobb, jobb, jobb mellan 8 och 24, en varmkorv till lunch, en chokladrulle till middag och sedan tack och godnatt. Behöver jag säga att jag är trött idag?

Jag och Arvid har en mysig hemmadag idag. Föräldralediga onsdagar är guld värda. Vi har uträttat några ärenden, tvättat lite grann och ska greja med trolldeg när han har vaknat efter tuppluren. Imorgon är det jobb igen och förhoppningsvis en något lugnare arbetsdag. Tur att det bara är sisådär 35 år kvar till pension.

Gamla bilder

Sitter och kollar igenom gamla bilder eftersom dagis vill göra ett collage om Arvid som ska hänga på väggen. Titta, vilken liten charmör! Bilderna är tagna för exakt ett år sedan. Han har fått lite mer hår sedan dess, men är fortfarande lika oemotståndligt söt. Och väldigt, väldigt kramig.

Lördagsmys

Sitter och planerar måndagens omfattande, men ack så spännande jobb. Skriver frågor, strukturerar inslaget i huvudet, funderar över klippbilder som behövs, kollar kartor och vägbeskrivningar och konstaterar att det kommer att bli närmare 40 mil i bilen på en och samma dag. Imorgon ska jag ringa några samtal, se till att kamerabatterierna är laddade, packa väskan och tanka bilen. Redan klockan sju på måndag bär det av och jag hoppas, hoppas, hoppas att jobbet blir lika bra som jag tror. Ja, efter drygt två veckor på jobbet så är det som att jag aldrig har varit borta. Det finns ständigt saker som ska göras, planeras, kollas och bokas in. Även utanför arbetstid eftersom den tiden inte riktigt räcker till.

Sjutton månader

Oj, vad många ord den lilla killen har lärt sig på en månad. Både korv, koka, tutte (napp), mamma, Avva (Arvid), sko, gurka, mer, babba (banan) och Cajsa. Han förstår en hel del och kan både säga jaaa och näääe samt nicka eller skaka på huvudet. Han kramas gärna och skrattar och spexar mycket. Inomhus springer han och utomhus tultar han fram i sina klumpiga vinterskor. En enorm skillnad mot för en månad sedan när han fick spagettiben och segnade ner på marken så snart han fick något på fötterna.

Den senaste veckan har han dessutom sovit i egen säng hela natten. Han somnar dock lite senare på kvällen än tidigare i och med att sovstunderna på dagen har förlängts till cirka två och en halv timme. Har testat att väcka honom tidigare, men oftast blir hela eftermiddagen en enda lång gråtfest om han inte får tupplura ordentligt. Oftast somnar han kring åtta, vaknar och gråter en stund vid tio och sover sedan fram till sextiden på morgonen. Magen är fortfarande inte bra så vi fortsätter med laktosfri kost tills vidare. Han har tio tänder som jag vet om (man har ingen större lust att sticka in fingrarna i bestens gap och riskera att bli biten) och leker gärna med köksgrejer, lego, bilar, plockar upp ludd från mattor och kommer och ger till oss och leker kurragömma med Alfonsdockan.

Newbie

Ni som har hängt med här ett tag vet säkert att jag älskade Kappahls serie Newbie när Arvid var liten. Underbart mjuka kläder i dova, jordnära färger som dessutom är gjorda i ekologisk bomull. Tråkigt nog har kollektionen blivit lite väl tjejig och killig för min smak. Mycket rosa, blommigt och klänningar med volanger eller blått och grått - enbart enfärgat eller randigt - till pojkar. MEN! Nu finns Newbie för större barn i storlek 80 till 98 och inte bara för småttingar. Hurra!

På kurs

Sista kafferasten. Sedan väntar två timmars kursande innan det är dags för helg. Som jag längtar! Och som jag längtar efter mina killar och att få höra precis allt om deras dag. Men först: dags för examensprov i det nya skrivprogrammet.

Vardagsbilder

En gladskit som skrattar högt redan innan han har åkt nerför rutschkanan, en kopp kaffe i lekrummet på dagis medan Arvid leker med fröknarna, äntligen en egen kaffekopp på jobbet och reafynd i barnstorlek som blir perfekta i utflyktsryggsäcken. Vardag så det skriker om det. Men en väldigt trevlig sådan.

En stolt mamma

Tredje inskolningsdagen på Tallkotten. Jag har mest hållit mig i bakgrunden, druckit kaffe och läst böcker med de andra barnen. Arvid har hängt med fröknarna, kört med bilar, bränt av sitt allra finaste leende, gått i snön, ätit palt (tre portioner), lekt med en kulram, ätit äpple framför öppen eld i grillkåtan, skrattat och sagt näääe. Men trots det så verkar han rätt nöjd och just nu sover han som en stock. Om det beror på den tidiga uppstigningen, alla nya intryck eller paltschwimmen låter jag vara osagt, men det känns väldigt skönt att det går bra och att han har anpassat sig så snabbt. Personalen är fantastisk och den hemlagade maten likaså. För att inte tala om verksamheten. Oj oj oj.

Imorgon ska jag på kurs hela dagen så pappa J får hänga på dagis istället. Men innan dess ska vi fixa en barntermos till alla mysiga dagisutflykter. Och självklart ska mini-Kånken och det pyttelilla sittunderlägget med då också.

Vattenskada och ny inskolning

Det har läckt lite vatten från toaletten, sa personalen i morse när jag lämnade Arvid på dagis. Men sedan var det inte mer med det. Vattnet var upptorkat och verksamheten skulle fortsätta som planerat. En stund senare fick jag världens bästa telefonsamtal. Arvid hade fått plats på Tallkottens förskola - där vi har stått i kö hur länge som helst - och skulle få börja i augusti. Hurra! Sedan ringde telefonen igen. En omfattande vattenskada. Barn och personal som ska flyttas innan veckan är slut. Antingen till tillfälliga lokaler eller andra verksamheter som har plats. Jag tror att jag blev lika chockad som fröknarna.

På något magiskt sätt har det dock löst sig för Arvid och redan imorgon börjar vi inskolningen på Tallkotten. Det känns riktigt bra. Särskilt med tanke på att han får komma till vårat förstahandsval och därmed slipper byta dagis flera gånger. Däremot gör det lite ont i mig att han, och de andra barnen, tvingas bryta upp så tvärt. Och personalen som har jobbat så nära de små liven i tre månader, hur känner de? Vart ska de ta vägen? Det är klart att man har fäst sig lite extra vid några av dem, sa en fröken nu på eftermiddagen och svalde hårt. Ja, det är nog samma för barnen. Men jag hoppas att det blir lika bra på det nya stället och att personalen är lika engagerad och snäll. Och att Hummerfröknarna får nya, fina barn att ta hand om. För oj, vad mycket Arvid har lärt sig av dem.

Presenter till nyfödda

Jag har virkat en hel del i vinter och i veckan var det dags för björnen Bruno, ugglemössan och hästapållen (eller åsnan som Mia kallade den) att flytta. Numera bor de hos två småttingar. Aron och Elise. Två respektive en vecka gamla idag. Så underbart med fjunigt bebishår, den djupa blicken och mjölkandedräkten. Och så underbart för mig att få en anledning att köpa nyföddkläder igen. Jag kan inte ens minnas hur det var när Arvid var så liten. När han doftade bebis och hade på sig kaninpyjamasen.

Kyckling á la Picasso

Jag kan inte sluta le när jag tittar på Arvids påskpyssel från dagis. Så underbart skönt att man får göra som man behagar när man är ett år och att inte alla måste göra "rätt". Han fick dessutom välja en egen bok på biblioteket innan. Piggelins äventyr. Den är redan läst ett antal gånger.


Imorgon är det jobb och dagis som gäller igen, men först ska jag mysa lite med världens finaste buspojke som har lärt sig att säga sitt eget namn idag.

Just nu har jag...

... plats 379 i kön hos Försäkringskassan. Thank God för att man kan bli uppringd istället för att behöva sitta och vänta.

Grisbok och smolk i glädjebägaren

Här är det fullt upp! Igår var det jobb som gällde. Kunskap som skulle väckas till liv, nya rutiner som skulle gås igenom, prestationsångest och jobbstress, ingen lunch (men dock en bit tårta) och så lite teknikstrul på det. Som det brukar vara alltså. Och så snabbt iväg till dagis där Arvid var sist kvar. Idag är jag föräldraledig och vi har uträttat lite ärenden på förmiddagen och lekt, sjungit, busat och ätit lunch på öppna förskolan. I eftermiddag tänkte jag att vi skulle gå till biblioteket och låna någon bok med grisar i. Han gillar dem, den lille mannen.

Min handledare var förresten snabb med att skicka ett mail angående min uppsats. Hon skrev att hon skulle kika på den när hon hade tid, men att hon emellertid hade noterat att den var lång. Jaha. Om jag hade fått något slags ramverk att följa när jag skrev så kanske den inte hade blivit det. Fanns det ens något maximum eller minimum? Och jag som var så glad och lättad över att den var inlämnad. Nu känns det ju som att det är en massa arbete kvar... trots att hon inte ens har läst den. Gör man inte det innan man kommenterar?

Klar!

Och precis DÄR skickade jag iväg uppsatsen till handledaren. För tillfället är jag oerhört trött på den där tegelstenen på nittiofyra sidor, men nästa helg ska den läsas igenom ytterligare en gång. Från början till slut. Kanske kan jag se på den med nya ögon då och se om något behöver ändras eller om den ska få vara som den är tills det är dags för redovisning. Men hur som helst - jag är KLAR!