Sendrag

Igår morse vaknade jag med århundradets sendrag i ena vaden (eller ja, jag hade faktiskt samma sak när jag väntade Arvid en gång). Jag kunde ha huggit av mig benet, så ont gjorde det. För att få krampen att släppa försökte jag trycka ner hälen, men det var stört omöjligt - även med våld. Efter några väldigt långa minuter släppte det, men det gör fortfarande ont att stödja och räta på benet och till och med vidröra muskeln. Fy! Men desto roligare är det att J har varit på möte idag och fixat ett företag att skriva sitt ex-jobb på här i Piteå. Så skönt! Särskilt eftersom bebis beräknas anlända i början av den läsperioden.