Gravid!

Eftersom den största missfallsrisken är över och magen växer i en rasande takt (det börjar bli svårt att dölja den nu) så är det väl bara att erkänna. Ja, vi ska ha barn! I början av november beräknas storken komma. Och det känns både fantastiskt och lite läskigt på samma gång. Men allting ser bra ut än så länge. KUB-testet visade att risken för kromosomfel bara är en på elvatusenetthundratjugo, och det känns väldigt, väldigt skönt.

Och ultraljudet var breathtaking. Otroligt häftigt. Tänk att man redan nu kan se fingrar och tår, nästipp och hjärtklaffar. Den lille krabaten var dessutom på väldigt gott humör och gjorde urgulliga piruetter medan vi tittade på. Känns konstigt att se rörelserna på skärmen, men inte känna något i magen. Men det kommer inom sinom tid. Och som jag längtar! Vi längtar!

Nästa vecka ska jag ringa och boka tid för rutinultraljud. Så om fyra veckor får vi se våran söta lillböna igen. Då kanske man rent av kan se om det är en tjej eller kille som gömmer sig där inne. Wiii! Tjockisbild från vecka 13+3.