Lejonet och jag

Innan jag gick på semester hade jag en önskan om att få se det galet fula 1700-talslejonet på Gripsholms slott. Och idag har vi äntligen stått öga mot öga. Sockerbitständer som är som gjorda för att mala sönder gaseller, skelande, tätt sittande ögon och en gulligt hängande tunga. Så trodde konservatorn som fick i uppgift att stoppa upp Fredrik I:s lilla älskling att det vilda djuret hade sett ut när det travade runt på savannen i Afrika. Fantastiskt roligt.

Vi gick även en guidad visning på slottet och tittade på Sveriges största porträttsamling. För första gången kom jag på mig själv med att faktiskt vara lite intresserad av gamla kungar och drottningar. Teatern i tornet, där Gustav III satte upp små pjäser, var fullkomligt breathtaking. Alla gamla möbler, tapeter och kakelugnar i rummen var underbara. För att inte tala om historierna om tjänstefolk som fick extraknäcka som täcke när kungen frös om nätterna.