Pappig?

Den här veckan jobbar sambon kväll och så fort solen går ner blir Arvid tjurigare än någonsin. Oavsett vad vi hittar på och trots regelbundet intag av kolikdroppar. Igår gnällde han oavbrutet mellan fyra och åtta, men så snart J kom hem på rast så började han le och jollra. När J hade gått tillbaka till jobbet fick jag bära ett gråtande barn i två timmar innan han somnade av utmattning. Det hugger lite i mammahjärtat att han inte kan komma till ro om kvällarna. Magknip, utvecklingsfas eller en pappatörstande bebis? Kan barn ens vara mammiga eller pappiga redan vid tre månaders ålder?