lördag 26 januari 2013
Tack och killekill
Han är för underbar, våran lilla Arvid. Han säger både "tack" när han får saker och drar upp tröjan på oss, kittlar oss med fingret och säger "killekillekillekill". Jag smälter. Däremot var han inte riktigt lika charmig i morse, kl. 05.05, när han tyckte att det var dags att gå upp. Hello, huvudvärken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det blev en Peugeot 307 kombi. Inget jätteupphetsande alltså :P. Men till hösten ska vi mest troligt köpa en SUV. Den är jag mer taggad på!
SvaraRaderaVi kommer behöva 2 när vi flyttar. :) vuxenpoäng känns ok, jag fyller ju faktiskt 30 om 2 veckor ;)
SvaraRaderaKilona i sig stör mig inte - de gör inget om 2-3 av de som jag har kvar stannar, skulle nog till och med göra att kroppen såg lite bättre ut då jag var lite för smal (enligt mitt tycke) när jag blev gravid.
SvaraRaderaDäremot bull-magen är väldigt frustrerande då inga byxor passar. Gravidjeansen är av förklarliga skäl för stora och de vanliga går inte att stänga. Mycket frustration ligger nog även i att det gick så fort att bli av med allt (både vikt och mage) efter de andra barnen. Med Elliot kom jag i mina vanliga byxor dagen efter förlossningen, så jag hade en föreställning av att det skulle gå hyfsat fort den här gången också.
Självklart njuter jag av barnen! Promenader finns inte riktigt tid till nu i och med att Liam och Elliot fortfarande inte börjat förskolan. Blir lekplats häng och småspringande efter dom istället ;)