Nu vet jag vad jag ägnade halva min uppväxt åt. Att skriva brev! Jag har hittat säckvis med gamla brev nu när vi har gått igenom förrådet. Från brevvänner över hela världen (som jag fick genom att skicka in mina uppgifter till någon slags brevvänsförmedling som fanns förr), kusiner, klasskompisar, vänner, äldre släktingar på både mammas och pappas sida... Jätteroligt att läsa! Jag minns själv att jag la ner mycket omsorg och tid på de innehållsrika breven som inte bara bestod av text utan även teckningar, rebusar och annat knep och knåp som jag hade gjort själv, foton och ibland små grejer. Särskilt till brevvännerna utomlands. Däremot minns jag inte varför jag slutade skriva, eller om det bara rann ut i sanden som så mycket annat.
Här kommer ett härligt utdrag ur ett brev som jag har fått från en av de som jag skrev flitigast med. Oklart vilket år, men rimligtvis i slutet av nittiotalet. "Vill du gifta dig när du blir stor? Jag vet faktiskt inte om jag vill det. För jag ska ju jobba med hästar och jag kan ju inte jobba vissa dagar och ta ledigt vissa. Utan jag måste ju jobba varenda dag. Så jag vet inte om jag skulle ha så mycket tid över åt en man. Men skulle jag ha tid så skulle jag gärna vilja ha både man och barn." Haha! Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar