Jag gjorde det!

Igår kväll när jag satt och förberedde gästföreläsningen kändes allting ganska okej. Trots att jag verkligen var ute i sista minuten. Men efter en kort natts sömn hade självsäkerheten förbytts mot magont och darrande händer. Jag var så nervös att jag höll på att svimma. Men vilken tur att jag trotsade mina demoner!

Det var ju jätteroligt! Spänningen släppte så snart jag stod där framme i klassrummet. Studenterna var intresserade och ställde mycket frågor. Det blev diskussioner kring inslagen som jag hade med mig och det kändes som att de tog till sig mina tips kring planering, dramaturgi, bildtänk och avgränsningar. Fick till och med applåder i slutet på dagen. Sötungar.

Dessutom vill universitetet att jag ska komma tillbaka och föreläsa till hösten igen. Och då ska jag dessutom få vara med och bedöma elevernas enmansinslag som de gör i kursen. I like! Man kanske ska satsa på en framtid som lärare?