Två saker har berört mig till tårar idag. Först den här jojken till en bästa vän som inte längre finns. Äkthet i dess renaste form som går rakt in i hjärtat. Magiskt. Idag inleddes dessutom rättegången mot en förlossningsläkare i Eksjö som står åtalad för att ha dödat ett barn. Trots en långdragen förlossning på över 55 timmar och misslyckade och våldsamma försök att få ut bebisen med både tång och sugklocka sa han bestämt nej till snitt och drog istället ut flickan med handkraft. Den ömtåliga lilla nacken, ett nyckelben och en arm gick av och mamman fick mycket svåra skador av den fruktansvärda behandlingen. Läkaren själv hävdar att han inte har begått något fel.
För mig som har fött barn en gång och snart ska göra det igen är den här historien en förälders absolut värsta mardröm. När man ligger där med värkar vill man känna trygghet och tilltro till att vårdpersonalen vet vad de gör och att de har mitt och mitt barns välbefinnande i fokus. Inte att de är beredda att äventyra mitt barns liv (för en erfaren läkare måste ha vetat vilka risker det fanns med att inte göra ett kejsarsnitt efter så lång tid) med hänvisning till att "alla kvinnor kan föda naturligt". Jag lider med föräldrarna, men är samtidigt väldigt glad för att de nyligen har fått ytterligare ett barn och att de "vågade" efter allt som de var med om under våren 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar