Stolt mamma på utvecklingssamtal

Att vi har världens finaste lilla pojke vet jag redan, men man kan inte låta bli att känna lite extra stolthet när man får höra hur duktig han är på dagis. Han är glad och intresserad, ständigt i rörelse och väldigt glad åt utelekar, men kan samtidigt sitta tyst och stilla vid samlingar eller när de läser böcker, han äter som en häst och tackar ordentligt efter maten, han sitter gärna i knä och myser efter sovstunden, han älskar att dansa och är väldigt framåt när det gäller att testa nya saker (exempelvis instrument som de jobbar med nu) och har börjat leka mycket tillsammans med tre jämnåriga kompisar istället för bredvid som barn gör när de är små. Dessutom utvecklas talet något enormt just nu och han pratar hela, hela tiden - i långa meningar. Som igår när vi satt och åt kvällsmat och han sa: "Mamma, det är mörkt ute". "Ja, nu börjar det bli kväll", svarade jag. "Mm, luckan föll igen", sa Arvid och syftade på ett Bamseavsnitt där de letar efter skatter i ett vrak och en skeppslucka plötsligt smäller igen och gör att det blir kolsvart. Min lilla, kloka ängel.