Idag när jag skulle betala för en pyjamas släppte jag Arvid med blicken för en sekund. EN! Och plötsligt ser jag hur gubbstrutten bakom mig i kön har stuckit in näsan i vagnen, snusar på barnet, klappar honom på kinden och sedan ger honom en puss på handen. Det var samma sak när jag var gravid. Arbetskamrater, bekanta eller folk jag inte ens kände tog sig friheten att lägga handen på min mage. Bara så där. Helt utan respekt för mig och min kropp och jag blev lika paff varje gång.
Vad är det egentligen med små barn (och ofödda barn) som gör att det plötsligt är helt okej att inkräkta på någons personliga sfär? Hur skulle det se ut om jag gick fram och började klappa en främling på magen? Lite obekvämt, jaa. Man får se, men inte röra. Och om ni ändå känner ett starkt sug efter att få känna lite så kan ni väl åtminstone fråga först!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar