Arvid fick en sparkbil av min farmor och mina två fastrar med familjer i doppresent. Supersnygg och retroskön i svart plåt. Tror dock att det får dröja några år innan han får börja köra med den. Att ligga över ratten och dregla på motorhuven känns inte speciellt trafiksäkert.
ÅÅh vad avis jag blir. Har sneglat på dom där bilarna sen innan Lova föddes, men har varit (och är) för snål.
SvaraRadera